bör Jag nämna, att aila handlingar Jag här ofvan intagit, med undantag af C.G. Möllenborgs bref, äro inlemnade och förvaras uti rådstufvurätten; att v. häradshöfdingen Wendtland derstädes af dem tagit kännedom, samt att v. häradshöfdingen Wendtland, som är en juridiskt bildad person och en k. hofrättens konstituerade notarie, samt således van att uppfatta innehåll af handlingar, icke kan anses hafva afokunnighet och oförstånd refererat handlingarne orätt, utan måste tillräknas hafva gjort det falskeligen och i argt uppsåt. . Vice häradshöfdingen Wendtland sammanställer till jemförelse bouppteckningarne efter fru Möllenborg och juveleraren Möllenborg och kommer derifrån till det resultat, att behållningen vid fru Möilenborgs död skulle hafva varit, utom egendomen Kråknäs. Bko rdr 92,427:15. 4. Ehuru det icke tndfalla någon person med förstånd, hvilken oanständighet ligger i en dylik sammanställning, då fru Mö!lenborg. dog den 5 Augusti 1849, Möllenborg sålde sitt lager i Januari 1850 och dog sjelf i April 1831, vill jag dock hafva anmärkt, att om v. häradshöfdingen Wendtland, för kalkylens Komplettering, äfven vill räkna in skulderna, som juveleraren Möllenborg förteg i bouppteckningen efter sin fru, omkring......... Bko rdr 53,000: — — och tillgångar, som Möllenborg sålde, men ej funnos, och derföre afgingo å köpesumman 155,000 rdr till belopp af ...osssssssssns 5,509; behållningen i makarne Möllenborgs bo icke bestiger sig högre än (588 FOR Bko rdr 33,917: 32. 4. hvarifrån ytterligare bör afdragas kostnaderna för Möllenborgs resa till Karlsbad, hans vivre och ständiga utgifter för Kråknäs. Jag tror då, att v. häradshöfdingen Wendtland har temligen klart, huru det står till med de 66,000 rdr bko han far efter att juveleraren Möllenborg förstört för testamentarierna. V. häradshöfdingen Wendtland är emellertid mycket uppfinningsrik och nymodig i sina åsigter, då han vill, att den, som får göra med utredningen af sterbhuset efter en myndig person, skall göra redo, icke allenast för hvad som finnes i boet, utan. äfven hvarföre der icke finnes större förmögenhet, vid äfventyr för sterbhusutredaren, att, derest detta icke kan ske, antingen utbetala till ste: bhusdelegarne skilnaden emellan hvad de önskat att den döde skulle hafva efterlemnat, och hvad han i verkligheten efterlemnat, eller ock anses hafva på ett märkligt sätt förhållit sterbhusdelegarne största delen af deras förmögenhet. Vice häradshöfdingen Wendtland har vidare sagt uti sin stämningsansökning att, efter juveleraren Möllenborgs död, jag, ehuru sjelf den hufvudsakligaste gäldenären, tog boets affärer och dokumenter om händer samt uppgaf boet till uppteckning: att jag strax efter dödstillfället tog nyckeln till kassakistan der dokumenterna förvarades; att jag innehade denna nyckel intill dess kassakistan inventerades; samt att först sedermera blef nyckeln förseglad. Man måste vara så mörk i hågen som vice häradshöfdingen Wendtland för att kunna kasta sådana skuggningar omkring en klar sak, Jag har i det föregående upplyst, att jag, långt innan juveleraren Möllenborg dog, på eget bevåg, efter samråd med hans läkare och efter hvad denne inför domstolen bevittnat, efterskref C. G. Möllenborg från Degeberg, emedan jag ej ville taga boet om händer; att C. G. Möllenborg kom derpå äfven hit; att han var närvarande vid dödstillfället; bodde i boet, skötte dess angelä genheter efter samråd med mi , innehade kassakistan, ehuru nyckeln lemnades förseglad till mig, samt öfvervar jemte modern, mig och tvenne vittnen inventering af kassakistan och uppgaf boet till uppteckning; och ändock skall jag tramställas såsom den der skulle mycket hemlighetsfullt tillvägagått. Nej, vice häradshöfding Wendtland, edra elaka afsigter voro aldrig mina, utan jag tillkallade alla möjliga vittnen för att bevaka mina steg och har icke heller ett enda vittne af de många, som afhörts, kunnat intyga, att jag handlat annorlunda än som jag sagt. Dessutom är icke sannolikt, att mamsell Ekhult, som troget bevakade juveleraren Möllenborg i lifstiden, skulle underlåta vakta skatten efter hans död. Mitt. enda fel har varit, att jag varit för välvillig mot sterbhusdelegarne, men jag biträdde dem af vänskap till de aflidna, och händlade derföre oegennyttigt, en bevekelsegrund som vice häradshöfding Wendtland kanske ej begrier. Att C. G. Möllenborg, jemte mig, står i oup teckningen såsom uppgitvare af boet, hvarföre förtiges det i stämningsansökningen, passade det icke? Eller hade det varit för ärligt begärt af eder? För att ytterligare förgylla sin smutsiga handling säger vice häradshöfdingen Wendtland ett af juveleraren Möllenborg den 2 Maj 1550 upprättadt testamente utmärker tydligen, att han egt och förordnat om en vida betydligare förmögenhet (66,000). Enligt detta testamente skulle juveleraren Möllenborgs förmögenhet delas emellan min myndling C. fö Möllenborg och mamsell Helena Ekhult, sedermera gift med landtbrukaren Tillström, dock så, att mamsell Ekhult åtminstone skulle på sin lott erhålla 25,000 rdr blo jemte egendomen Krålknäs med inventarier. Hvar finnes detta testamente? : Något sådant har jag i original aldrig läst, ej heller är det bevakadt Värdaste vice häradshöfding Wendtland låt allmänheten få se detta i original! Men jag ser ni mörknar ännu mer, som det onda samvetet. Testamentet finns ej! Ni har åter ljugit och det inför en allmänhet, hvars gunst ni sökt! Ja, ett sådant testamente finnes lika litet till, som originalet till den beryktade afskrift ni företedde i målet emellan Holm och Graveleij. Så går det, när man vill vara för mer än sin mästare. Vice häradshöfdingens hufvudman, rådmannen Gedda, som icke heller är utan fallenhet att dikta ibland, men skyller ifrån sig på andra, när det gäller, har dock i en annan stämning till rådhusrätten erkänt, att testamentet är af den lydelse, att Möllenborgs bo skulle delas i lika lotter emellan mamsell Ekhult och sonen C. G. Möllenborg, på det sätt, att. hon skulle på sin lott för ett skiftesvärde af 25,000 rdr erhålla egendomen Kråknäs ned möbler och inventarier. Kan ett ombud och dertill en kongl. hofrättens notarie, som får bekräfta sanningen afkgl. hofrättens protokoll, uppenbarare vara förvunnen att hafva mot bättre vett drifvit orättfärdig sak, än vice häradshöfdingen Wendtland i denna, der han till och med diktar testamenten, för att vanställa saken och framkasta misstankar emot mig, till beröfvande af mitt goda namn och rykte? Sådana tilltag och missbruk har lagen ålagt domaren att bestraffa, vid eget ansvar. Hvad vice häradshöfdingen Wendtland i öfrigt anmärkt har jag i det föregående besvarat och får dertill hänvisa, med erinran att det ligger i sakens natur, att uppgiften att kassakistnyckeln förseglades efter inventeringen är lika osann, som att jag haft den oförseglad. : Sedan jag sålunda genomgått vice häradshöfdingen Wendtlands stämningsansökning, får jag vördsammast förklara, att jag, när som helst, är me om LI RAA Am —— FR ot FR Mm a PN PA KR M 4 EK 0 CK fo ket nd 4 RÖR FK RR FR nn OR me AA mm JO PP AN HA JO RH FH a OA DR Nr OA AM Ft Oh bt