men detta mnarar ICKE, alb Ach dl — CW misstag! Theologisk Tidskrift under medverkan af flera den theologiska fakultetens i Upsala medlemmar, utgifven af A. F. Beckman. 1 sjelfva anmälan af denna tidskrift, af hvilken andra häftet nyss utkommit, tillkännagifves att hon är fotad ?på vår bekännelses-grund?. Hvad detta betyder kunde man på förhand lätt veta. Hvad Tridentinska mötets beslut äro för katolikerna, det äro bekännelseskrifternas lärobestämningar för vår till en ny papism stelnade ortodox Om sjelfva protestantismens id och väsende kan vid vår svenska kyrkas teologiska fakulteter naturligtvis icke blifva fråga. Alla framsteg, som den teologiska vetenskapen i andra protestantiska länder på senare årtionden gjort, kunna följaktligen icke vidröras, annat än för att vanställas, bortdömas och förkastas. Också synes tidskrifien hufvudsakligen blifvit utgifven för att i bredd med Lundabrödernas Svensk Kyrkotidning motarbeta alla dessa nyare idber, hvilka prelaturens alla bemödanden icke kunnat förbindra att äfven hos oss finna insteg. Hvad nu de uti detta häfte meddelade uppsatserna vidkommer, så är den första en med högstämd patos hållen oration Om den ROT gudstjensten? af dr Toren. Som andaktsskrift skall detta af mycken värma utmärkta tal helt säkert af.mången läsas med uppbyggelse; och detta är också allt hvad uppsatsen synes åsyfta. Andra artikem af dr Beckman handlar Om Guds församling eller kyrkan och är en fortsättning af en i första häftet börjad samt ännu ickt afslutad artikelserie. Till hvilka läror förf. härigenom kan leda sig, kan ännu icke afgöras; dock ser man redan af den första artikeln, att-han ej adopterar Svensk Kyrko-tidnings nyluterska doktriner. Nyluteranismens konseqvenser hafva alitid skrämt många ortodoxa teologer tillbaka, emedan de så uppenbart blotta ohållbarheten i den grund, hvarpå vår kyrkas papistiska tendenser stödja sig. Mest förtjent af den allmänna, uppmärksamheten är den tredje artikeln af adjunkten Myrberg: Om N. Ignells kritik af undren och evangeliitron i anledning. af dennes arbete: Menskliga utvecklingens historia, 3:dje delev. Hvarje läsare af hr Ignells skrifter skall säkerligen öfverraskas att finna läror påbördade honom, sädana som dessa: att Gud: icke kan meddela. sig med menniskorna på något annat sätt; än det som består i Halutlågarnas rent opersonligt verkande sraft4, aut ban lärer ett Sgudsförhållande, som gör memmiskans oberoende iförhållande ill-Gud:och Gud likgiltig för menniskorna verlden — läror, som äro raka motsatkymta på hvarje blad siösa ämnen vidröaskad shall et sedliga oc den slår man w rda påstå var hr M. eiterat denr intet ord om denHelige ngar. Hr I. taler der blott om verknin af det supränaturaliska teologiska systenf, i kraft af hvilket allt på andens gebit betraktas såsom ett utomordentligt verk af osynliga makter, på samma sätt som turkarna betrakta såsom ett utomordentligt verk af Allah allt som på naturområdet sker och