SKUGGSPEL TIDSOCH SEDEMÅLININGAR Ar EMILIZ FLYGARE-CARLEN. Liljan på Sotenäs strand. Middagen kom. I den gamla ekpanelade salen stod borlet dukadt med syrener och pingstliljor i höga glaspokaler, sillverbägare vid hvar oruten servet och det skummande ölet i siliverkannan. På denna kannay en stor amiljklenod, fans B:ska vapnet sammanbundet med det Galdeska — ty fordom hade båda ätterna genom giftermål varit förenade, hvarom också en uthuggen grafsten i Tossene kyrka gifver vid handen. Då hade en fröken Birgitta yon B. varit herrskarinna på det präktiga Åby och en fröken Galde icke försmått att fatta det husliga styret på det illa Byborg, der alltid lycklig kärlek, frid j:h glädje bott. j En annan art af glädje måtte fordom vid le stora gillena i Sotenäs ha gått ända till yltersta öfverdrift, ty ännu vet allmogen att berätta om tvänne fröknar Galde, som unler ett bröllop dansat ihjäl sig. Det är ust dessa båda unga tärnor som ligga unjer ofvannämde grafskifva,; och de såg innu för 20 år sedan mycket ståtliga ut ler de i sina präktiga medeltidskostymer iro uthuggna i den kalla stenen. Inskriften på vers lyder så: Christoffer Galde vor fader med ere: Fru Birgitte B—e vor moder keere: : Af Oby (Åby) gaar lod han sig skriffue: Her at begrafven lad de os bliffue. ; Jomfrue Birgitte och Ellien Galde: Gud lad os af verden kalde! Anno 15556. 4) Se A.B. n:o då, 45,47 49, 51—59, 61, 63—64, vå o Th 76, 77, 90, 92, 94, 96,