det misstänkt antingen hos bönderna elle: hos de makthafvande. Företaget var svårt till följd af den kloka återhållsamhet, som det inlade i sina öfverläggningar och hand lingar. Emellertid grep man verket an, så som vi i det följande skola få se. Tyskland och Polackarne. Under det tyskarne af den omständigheten att någon.del af befolkningen i Slesvig talar en patois, som man hedrar med namn, heder-oc värdighet af tyska, vilja härledi för Tyskland en rätt till detta danska land. kunna de icke nog håna hvarje nationalitetssträfvande af sådana främmande nationaliteter, som ett oblidt öde bragt in under. det tyska förbundets öfverhöghet eller som stå i statsförbindelse med ett tyskt rike. Så kunna de icke finna ord nog att klandra den :ezechiska nationalitetens i Böhmen anspråk och lifsyttringar, och man vet hvilket öde drabbat den af några deputerade från Posen på landtdagen i Berlin framställda fordran att detta lands polska nationalitet skulle något respekteras och åtminstone de 1815 gifna försäkringarne i detta hänsecnde i någon mån uppfyllas, huru de ministeriella, te moderatliberala och demokraterna täflat om att i de skarpaste och bittraste ordalag fördöma dessa sträfvanden samt helt och hållet förneka den polska nationaliteten hvarje rätt i förhållande till tyskheten. Tyskland spelar rollen af en man, hvilken icke är herre i sitt eget hus, utan derhemma finner sig uti att stå under toffeln, utan att knysta, men som tager sin skada igen genom att visa ett despotiskt lynne mot underhafvande och mot vila de mindre rika och mäktiga annar, som visa honom yttre aktning och höflighet och vädja till hans rättskänsla och humanitet; ty för alla dem, som visa honom ett barskt ansigte och tala ur en hög ton, faller han genast till föga. Såsom serdeles betecknande meddela vi följande utdrag ur en korrespondens från Posen till den mycket ansedda litterära tidskriften Deutsche Museum, der det bland annat i afseende på lifsyttringarne hos den polska nationaliteten yttras följande: Om våra polska adelsmän, följande med ögonblickets ström, äfven nu ånyo invagga sig i allehanda förhoppningar och smida iho allehanda planer, som sky dagsljuset, så ligger deri ingenting, som kan förvåna eller väcka bekymmer; det är polska folkets, denna eviga flyklings bland den nya tidens nationer, förbannelse, att det ej har öga för tingens stundom visserligen ganska kärfva verklighet och förslösar den smula kraft och energi, som ännu återstår det, på gagnlösa drömmerier. Naturligtvis gäller allt detta blott de delar af det fordna polska riket, dem historiens obevekliga nemesis ställt under tyskt öfvervälde. Vi hysa alla aktning för nationalprincipen och skulle anse såsom stor vinst, om dei moderna verlden vore så inrättad — hvilket hon visserligen icke är — att hvarje, äfven den minsta nationalitet kunde fritt och sjelfständigt utveckla sig. Men så högt man också kan uppskatta nationaliteternas rätt, så finnes det dock äfven en annan rätt, som står oändligt mycket högre, nemligen frihetens och bildningens rätt. Men hvem kan väl ännu vara tveksam om, på hvilken sida denna rätt, den högsta och heligaste af alla och derföre också den, som är kallad tik ovilkorligt herravälde, står i striden mellan polskt och tyskt? Tre århundradens historia har fällt sin dom, och detta genom fakta, mot hvilka inga, om än aldrig så välljudande fraser kunna tagas, i betraktande. Det låter hårdt och skall förefalla såsom en hädelse. för dagens politiei, hvilka i långliga tider vant sig vid idel halfheter, men det måste dock utsägas: ja denna mark, som vi bebo, är ett erölradt and, polackarna, bland hvilka vi lefva, äro ett eröfradt folk, och skulle lystnaden kömma på dem att afkasta vårt herravälde, så tänka vi tyskar, som här äro ställda på den tyska bildningens :och den tyska ärans yttersta, men sannerligen icke sista post, göra alla en segerrik eröfrares rättigheter gällande möt dem; Vi kunna och få öra detta, ja vi måste göra det ej blott 1 Tysklands, utan i sjelfva historiens namn, så mycket heldre som vår eröfring icke blött och bart är en eröfring med vapenmakt, Får rätt icke blott svärdets rätt. UTRIKES.