meck hållen morgonbön, låtsad han återsamm anfall, tillstod sitt hyckleri för referenten oci blef-till följd af direktionens beslut förd till fat tighuset, der han nu vistas under sträng uppsigt Den lärare, hvars undervisning han åtnjuter, för klarar sig mycket nöjd med honom. Äfven ha han vetat tillvinna-sig föreståndarens för fattig huset tillgifvenhet genom sitt inställsamma vä sende. irektionen för barnhuset anser dotl nödvändigt att man ännu en tid håller honon under sträng uppsigt. — Man skulle tro, säge National-Zeitung, att efter offentliggörandet denna berättelse slutligen de många fromma ri ster borde tystna, hvilka i dessa dagar i tidnin gar och flygskrifter hafva uttalat sin stora orc öfver den Helige Andes genom detta våld häm. made verksamhet. Knappast har något under. verk blifvit stördt af mera beklagliga klara fakta — Man läser i Barometern: Stockholmstidningarna berätta, att en separationskarl, Pierre Guillaumont, derstädes fallit i sjön och drunknat, och N. D. A. tror sig veta, att den aflidne, som fordom varit språklärare. fått en briljant uppfostran samt till och med i grund förstått de döda språken. Ehuru saken är af föga vigt, äro vi likväli tillfälle att lemna några upplysningar om den aflidne, helst har ursprungligen, trots sitt franska namn, är bördig från Småland. Modem var en fröken v. B., al en ätt, som ännu florerar i Småland och Stockholm, ehuru samma ätt, för att tala med Anrep, förlorat både säte och stämma på riddarhuset. Denna fröken v. B., hvars moder var af den gm förnämliga Bjelkeslägten och dotter at en friherre Bjelke, som för delaktighet i Gustaf III:s mord afhände sig lifvet, var, ehuru född af rika föräldrar, fosterdotter hos sin nära anförvandt biskopen frih. L. Mörner i Wexiö, i hvars hus hon gjorde bekantskap med majoren i fransk tjenst hr Guillamont, som då jemte flera andra oficerare af Neggleonska armen såsom krigsfånge vistades i Wexiö. Fröken von B. hade fått en för den tiden ovanligt lysande uppfostran; men sedan mannen, till hvilken hon sedermera flyttade i Frankrike, aflidit, under det barnen ännu voro späda, råkade fru Guillaumont vid återkomsten till Sverge i misere och var icke i tillfälle att åt sina båda söner bekosta någon sådan upplostran, som N. D. A. antydt. Pehr Guillauamont var af ett besynnerligt lynne, i sin barndom och ynglingaålder hvad man kallar Stantig, och ehara han lärer i Stockholm fungerat såsom språklärare, tro vi oss med visshet veta, att hans språkkunskap endast härledt sig från den undervisning han erhållit af modren, d. v. s. att den inskränkt sig till de moderna språken. ORTOSER