STOCKHOLM äga 27 Bpril, Ehurv vi frukta att mängden af våra lä-; sare svårligen torde haft tålamod att ge-i nomläsa det svaromål, hvarmed en insändare önskat, bemöta ett uti Aftonbladet för flera; veckor sedan infördt sammandrag af rikets sednast församlade revisorers berättelse i fråga om åtgärder till underlättande af statskontorets penningeförvaltning, hafva vi ansett oss icke böra förvägra införandet af nämnde svaromål, hvilket också blifvit för ett par dagar sedan i tidningen infördt och anse oss äfven böra bemöta några deri förekommande skefva uppgifter. Insändaren, som uppenbarligen föreställer j sig alt någon förbättring i statsverkets penningeförvaltning ieke är tänkbar, än mindre möjlig att utföra, bestrider i alla delar att något gagn skulle kunna uppstå genom antagandet af statsrevisorernas förslag och han har gått vida längre än statskontoret, som i afseende på förslaget att de förvaltande verken i allmänhet icke skulle hafva egen kontant kassa, utan för sina utgifter utfärdal invisningar på räntekammaren, medgifvit att den grundsats, hvarpå detta förslag hvilar, är riktig. Det måste?, säger statskontoret, för en -kassaförvaltning i allmänhet vara fördelaktigare att tillgångarne finnas i en hufvudoch generalkassa samlade, för att derifrån direkte utgå till de föremål, hvartill de äro anvisade, än att medlen fördelas mellan flera särskilda kassor, för alt af dem, som deröfver disponera, för de afsedda ändamålen användas. I det sednare fallet kan nemligen lätt inträffa, att en eller flera al sistnämnde kassor för tillfället egde större tillgångar, än som då erfordrades, under det att hufvudkassan af en eller annan orsak samtidigt vore i behof af behållningarne iF de andra kassorna.? Ett bättre försvar för den af revisorerna föreslagna åtgärden, än det statskontoret i dessa få ord lemnat, kan knappt åstadkommas. ; Kan det bestridas att statsverket skulle haft större förmåga att fullgöra sina utbetalningar om dessa behållningar innestått på dess räkning, i stället att vara fördelade i en mängd mindre poster? Insändaren anser orsakerna till statskontorets penningeförlägenhet i intet hänseende kunna sökas i den af revisorerna anmärkta tröga penningecirkulationen, utan vara beroende af helt andra omständigheter och i främsta rummet deraf, att en eller annan af de betydligare statsinkomsterna ej infiyter med den i riksstaten beräknade summa, utan att -brist uppstår. För att vederlägga detta påstående torde vara nog att erinra derom, att under hvart och ett af-åren från och med 1848 till och med 1857 uppkommit ganska betydliga öfverskott å statsverkets inkomster, samt att, ehuru för år 1858 uppstod en brist af omkring 800,000 rdr i följd af minskad tullinkomst, åren 1859 och 1860 (förj hvilka räkenskaperna dock ännu icke äro afslutade) kunna antagas hafva lemnat öfverskott, hvilka visserligen för år 1859 torde vara mindre i äeOende till förändring i sättet för bokföringen af bränvinsmedlen, men deremot för år 1860 äro ganska betydliga. Uti revisionsberättelsen uppgifves nemligen i fråga om öfverskotten för åren 1848—1857 att, enligt hr finansministerns anmälan till statsrådets protokoll för den 14 Oktober 1859, dessa öfverskott, hvilka efter afdrag af bristerna i förslagsanslagen, förts riksgäldskontoret till godo, utgjort I jemna tal: TILÖOrnrrre Å rdr rmt 991.000. 0 LT 000. a bBLU00, i? 2,133,000. 651.000. : 025000 å 2,148,000. oo 4;114,000. 5,997,000. ABS 4;490,000. FF närvid anmärka revisorerna att statskontoret ännu vid revisionsberättelsens afgifvande den 15 Oktober 1860 icke kunnat till riksgäldskontoret inbetala fulla beloppet ai 1857 års öfverskott, hvaraf då hos3stviskontoret innestodo.... ..... rdr rmt 1,930,000: — samt att statskontoret dessför: utom var skyldigt riksgäldskontoret för 1858,1859 och 1860 års anslag till sistnämnde verk illhopa.. rgens 2,898,600: — eller tillsammans 4,798,000: — Om nu ock härifrån afräknades den för år 1858 uppkomna statsbristen, som af riksgäldskontoret borde ersättas och hvilken endast UlgJOTÅC särorstierker tet rr dra 803.25 så återstodo ändock 3,99 s som statskontoret då ännu icke mäktat till fullo återbetala. Enligt statskontorets utlåtande af den 10 sistl. Jan. återstodo derat ännu oguldne 1,932,400 rdr. Någon afbetalning härå lärer sedermera icke egt rum. Dessa sifferförhållanden torde, såsom revisorerna yttra, till fullo ådagalägga att några ytterligare åtgärder måste vidtagas för att återbringa jemnvigt i förhållandet emellan statsverkets inkomster och utgifter. samt sätta nämnde verk i stånd att vid alle tillfällen kunna verkställa de utbetalningar. som detsamma åligga. Insändaren anför, bland andra förmente orsaker till statskontorets ofta påkommande kassaförlägenhet, att bränvinsskatten, som vid sista riksdag kalkylerades till 7,000,000 fdr, i denna stund eller vid slutet af vinterterminen för bränvinsbränningen, till räntekammaren ingått med blott 1,600.000 rdr. I Men just detta förhållande ger stöd åt upp-! ifton nm Heh iröma nennNINVEPFIFkHNlatinnen I