Av,vVY TUF DEO, enuru, etter nvad numera kan styrkas med bouppteckningaf och andra hand: lingar, Möllenborg då var skyldig 100:000 fdr. Att denna Handel således icke skedde metl klok beräkHing och icke bidrog att förvärfva; men wäl att förminska Möllenborgs förmögenhet, kan lätt bedömas, när mati besinnar, att Möllenborg å sin stora skuld hade höga räntor att betala och Möllenbörg på sina vanligen till 50 å60,000 rdr utestående fordringar och på sitt till omkring 80,000 rår uppgående? lager ieke hade någon ränta, samt af hvad han utgaf för Kräknäs aldrig fick några ihkormister. Men icke nög härmed, Möllenborg lät äfven vid Kråknäs verkställa stora och köstsämma ödlingar samt nybygga alla husen vid sagde egendom: Af dessa byggnader lät Möllenborg dyrbart inreda och loggen höufvndbyggnäden, för hvilket ändamål e ål ti arbetare från en af hufvudstadens skickligaste målaremästare hedsändes från Stockholm, allt af det Nilla fåfänga ätt i den von TE hvar: ifrån Möllenborg för ett tjugotal af år utgått såsom en fattig Handtverksgesäll, anses för mäkta rik, en fåfänga, som, efter tillgångarna öfverstegö Skulderna, icke skadäde någon, men för bedömande äf Möllenborgs sanna affärsställning icke bör förtigas, enär Köpet åberopas till bevis att hansbört efterlemnä större förmögenhet: EB Ehuru barnlösa sjelfve; Hade dock Möllenborg och :hans aktningsvärda fru äfven kosttiader för barn, fy de hade i sitt hus upptagit frå Möllenborgs halfsyster Helena Ekhält och; såsom foster: son, hehnes med förre guldsmeden Hans Till: ström, utom äktenskap, födde son, rådmannen Geddäs. mynaling, C:-G. Möllenborg: Äfven denne kostade fosterfadern pen je sunimor årligen; först i skolundervisning och sedermera ännu NRP i följd af hans mångfaldiga depenser, dels i Upsäla såsom? studentkandidat och dels vid Degeberg; och vill jag; efter C.G. Möllenborgs förmyndare önskar offentlighet, såsom bevis på sanningen af dessa depenser och juyeleraren Möllenborgs klagomål öfver sina många utgifter åberopa det bref; som C: G. Möllenborg den 22 Januari 1851 tillskref mig f-ån Degeberg och vilket bref lyder i transumt som följer: sDegeberg den 2 Jafivari 1851. Gode Wilhelm! Tvenne anledningar bjuda mig skrifya Wilhelm till. Först, får jag önska en god fortsättning — ——— För det andra har jag att utbedja mig af Wilhelm förlåtelse. för .de. ledsamheter jag åsamkade äfven Wilhelm förledne år genom min obetänksamhet att icke då yppa pappa hvadjag depenserat,,, och af Wilhelm. uttagit,, Men var förvissad.-om, -att jag uppbar icke ponningarne ij annan tanke änatt vid pappas hemkomst lemna honom besked och redogörelse derför. Att detta ieke. skedde kan jag icke ursäkta mig sjelf, mycket mindre skulle jag vilja söka ursäkta mitt fel förgnågon:annan. Jag uppsköttimme från timme under. min hemmavaro, att. tala med pappa i ämhet, tills in i sista ögonblicket, och då tföllt mitt. beslut. med beslutet att skrifva härifrån strax efter. min hitkomst; men svagheten kom mig äfven här. att. svigta, och. uppskjuta tills det blef F för sent.--Det smärtade. mig se min. gode far så svag och. sjuklig, dertill hörde jag honom emellanåt klaga öfver myckna utgifter. m. m., hvarföre jag -insåg att min underrättelse skulle göra honom ännu ledsnare,. och hvad jag velat säga, det. kom då ej. öfver mina läppar -— attresan ej skedde med godt mod var derom viss; men tro ej heller att ett dåligt illvilligt hjerta styrde mig att handla så... Men den qväljande oro, och ledsnad för hvilken jag varit utsatt denna tid har varit mig ett välförtjent och lärorikt nyttigt straff; .det jag nu i kan anse annat än, som för mig gagneligt och lyckligt att ha genomgått för framtiden, ty det har verkat i mig sjelf en lycklig förändring den jag måste skatta och värdera. Emellertid gode vän fattas mig dock ännu Wilhelms förlåtelse innan jag kan fullt njuta lädjen af de minas lofvade glömska af mitt fel. erföre gif. mig om blott med några få ord den hugnaden om det kan ske af godt hjerta, Jåt mi äfven af Wilhelm emottaga dessa ljufva or förlåtelse och glömska; ja jag vågar hysa hoppet att icke träffa Wilhelm. oförsonlig. ,— — — I . Wilhelms tillgifne Carl Georg: Brefvet vidfogas. i original. De i följd af allt detta ökade utgifter, som juveleraren Möllenborg ständigt fick vidkännas, kymren öfver. huru hans alltmer invecklade affärer: en. gång skulle reda sig, sedan inom yrket äfven flere nye medtäflare uppstått, såsom. mer oeh Cedergren, och den falska ambitionatt icke meddela sin. ställning åt någon annan än sin maka, som ofta suckande yttrade, nog säga menniskor att vi äro rika, men när hvar och en får sitt; få vi.-se huru.det står. till; voro således de rätta driffjedrar, som beslutade Möllenborg att söka sälja sin rörelse, helst med de qväljande bekymren,. en svår kräftsjukdom i lefvern började, visa sig höstetiden 1848. Efter denna tid sökte. -Möllenborg på allt sätt, både inom och utom landet, att å .sälja sin verkstad och sitt rsT men utan framgång. Bemödandet hos öllenborg att sälja ökades. ännu mer, då hans förnämsta forlapsman, handlanden N. J. Suber, afled den 29 Juni 1849, hvaröfver Möllenborg mycket beklagade sig. Juveleraren Möllenborg var då kyldig handlanden. Suber, enligt revers den 1 Juni 1848; 40,000 rdr banko, enligt revers den 29 September 1847, 5074 rdr och, enligt revers den. 1 Maj 1847, 5050 rdr allt banko i kapital, utom räntor, (dessa 2:ne sistnämda reverser. uteslöt juveleraren Möllenborg ur bouppteckningen efter sin hustru, ehuru: de då ännu icke voro betalda). Dagen efter handlanden Subers död, eller den 30 Juni 1849; afled i Arboga äfven sadelmakareåldermannen Jacob Fagerbergsf. d. hushållerska. Maria Ersdotter Lindberg, för hvilken Möllenborg var förmyndare och af hvars medel Möllenborg från flere år tillbaka innehade ett belopp. af 9 rdr bko. Då Möllenborgs bekymmer öfver sin pekuniära ställning sålunda var på sin höjd och han hade att frukta uppsägning för skulder på endast 2:ne håll, af icke mindre än omkring 60.000 rdr bko a räntor, dog Möllenborgs hustru den 5 Aug. 1849 Nu tillkommer, jemte all annan förlust, kostnader för begrafning med flera andra utgifter. När sorghögtidligheterna efter fru Möllenborg voro förbi, börjäd? Möllenborg åter med fördubblad ifver att söka realisera -allt hvad han egde i Stockholm, föregifvande såsom enda orsäken dertill, att han i anseende till sin sjuklighet ville sätta sig i ro, hvaremot han diplomatiskt dolde att han ihäftade en skuld af icke mindre än omkring 123,000 rdr bko, hvilket belopp här nedan skall specificeras och till beskaffenheten närmare uppgifvas. Under dessa Möllenborgs sträfvanden att sälja sitt lager m. m., fick jag en dag besök af honom, då han förmälde sig hafva uppgjort den plan, att en af hans bäste vänner, handlanden och riddaren G. A. Bredenberg, skulle vidtalas att köpa verksta-1 den och lagret m. m. På Möllenborgs begäran framstälde jag också förslag härom till hr AEG som dertill ingalunda visade sig benägen. Emellertid envisades Möllenborg att få sitt lager realiseradt, åberopade deras gamla vänskap och önskade ett rof. deraf i sin sjuklighet, framhöll i lysande rger till huru godt pris han skulle lemna sin verkstad med lager, samt lofvade att till den 1 Oktober 1850 biträda i rörelsen. Efter mångfal N (AS Ö AR Khamälanden Atta