Article Image
härvarande båtsbolags fartyg, skall hafv enom oriktig fraktdebitering beredt sig otillbör lig, inkomst till. skadardförnbölageri nöch: gods egarne, hade stadsfiskalen Stenson sistl. fredå; lät i häkte inmana Kindlund. Målet,.soh samma dag. förevarvinför -rådhusrätten, kunde dock .ej .vid nämnde tillfälle vidare behandlas emedan ordföranden, såsom aktieegare i farty gens-soch lagfarne rådmannen; såsom åberopat vittne, voro jäfvige att detsamma handlägga. ) följd häraf måste begärdt förordnande för sär skild. domare afvaktas. innan målet kan vidarc förekomma; och kunde derför icke heller rätter yttra sig om den tilltalades begäranjatt få vistas å fri fot, hvilken stadsfiskalen för sin del estred. i —L i — Hiemösandspostett meddelar följande bref från Sollefteå, om en der i trakten nyligen hällen björnjagt: Då jag vet att:duär road af jagt, vill jag här berätta dig något om ett jagtatyentyr, 80. nyligen passerat och hvaruti lappmännen Lats arsson och Delik Anders Larsson tagit en ärdfull del. Sistlidne annandag påsk befunno sig öfvannämnde lappmän med sin gemensamma xenhbjord i närheten af den på skogen mellan Solefteå och Thorsåkers. pastorater belägna byn Tunsjön. Under det renarne i allsjöns ro grälde efter mossa och betade på den snöbetiäckta marken, råkade några af dem att derunder körima allt för nära ett der befintligt björnide, hvarigenom en mindre familj af den urgamla nallåslägten obehagligt nog stördes i sin lugna vidterdvala. Renarne, anande intet ondt, fortsatte sina bemödanhden att finna den efterlängtade. födan, intill dess de midt ibland sig varsnadi objudna gäster; en björnhona och hennes bröstarfvinge (omkring 2 år gammal; då det blef annat ljud i luckan. H Jourhafvande lappmannen afgaf genast, med all skidbensfart, råäpport om förhållandet till Hög varteret, hvarefter ofvannämnde Lars och Delik sLarssöner skyndsamt inställde sig på platen! Här fingo de nw se hustru Nalle, sittande högst uppe i en gran, dit hon tagit sin närmaste tillflykt, enär hon icke tycktes hafva lust att göra någon närmare bekantskap med renarnt och derås vaktare,. troligen emedan hon ännu var hvad man kallar omorgnad, samt för öfrigt ieke hunnit utbyta sin natt-toilett. mot en mera passande. Här stodo nu Lars. oeh Delik, bega: a med tomma händer den i granen tronande allinnan, hvilken emellertid på mångfaldiga sätt :bemödade: sig att locka sin: lilla son eller dotter till sig, hvarest hon :ansåg barnet säkert. Men björnen liksom barnen i allmänhet nu för tiden; anse sig ofta klokare än? föräldrarne och vänja sig derföre icke heller vid hörsamhet emot dem, hvarföre ock björnungen försmådde den erbjadng friplatsen, ehuru den var så nära intill modersbjertat, och lullade af åt annat hålll Efter att hafva åsett detta, begåfvo sig Lars och Delik genast på skidor till närmaste iv Thun? sjön, för att möjligen der få låna sig gevär till Dbestarnas dödande. De fingo också hvär sitt muskedunder af namnsdagseller skålknallesorten, men dess värre voro de i sådant skick, att de föga motsvarade ändamålet — att våga en dust mot en retad nallemoder — och skulle me förakt eller åtlöje blifvit anblickade af våra mor derna skarpskyttar. På det ena geväret var låset i-olag, så att den nppdragna anen ej: kunde bringas till stånd annat sätt, än att skyttem nödgades uppehålla honom med fingret, met dan han sigtade. Detta oaktadt ansågo sig då Modige lappmännen väl: beredda: att: anfallå sÅIvo dig med dessa vapen. Till följd deraf ber fvo sig Lars och Delik skyndsamt tillbaka till en plats, hvarest desednastsågo björngumman; Hon hade nu lemnat trädet, troligen för att) drifven af moderskärlekens heliga känsla, återuppsöka sin elydiga unge; men de skidlöpande männen upphunno henne snart. Att nu på jäg: mästarevis skicka henne en kula, som borde gi räckta lineaien bugt genom båda hennes ögon; håde sig icke så lätt med dylika gevär, ehuru det kanske varit det bästa. Emelletid besinna: de sig Delik icke länge... Stående på sina skidor och hållande den spända hanen med sitt finger, tog han hustru Nalle på kornet och lät skottet gå af. Det träffade, ehuru ej till gagns. Sårad och seende sig förföljd, vände sig björnhonan om och anföll i första hettan Deliks ena skida; som splittrades i stycken mellan hennes tänder. Härvid pr hon äfven Delik en väldig puff, som beröfvade honom balansen, hvarefter djuret an: föll och sargade Deliks ena vad. Tyckande sig väl obarmhertigt ha gått åt mannen, beslöt hu! stru Nalle fu att begagna en annan metod, för att om möjligt beveka sin förföljare. Hon gaf honom ett-ömt famntag. och närmade sina läp: par intill mannens hufvud, i ändamål att erbjua honom en kyss af det kännbaraste slaget. Det intima närmandet egde rum med den på: följd att ett godt stycke af Deliks kind åtföljde hustru Nalles med löständer ingalunda försedda käftar: -Delik, illa sargad, uppgaf likväl icke hoppet att snart få skrida LL oflensiven emot the Philisteer4, hvarföre han anropade sin kamrat, vid hvars ankomst djuret tog till fötter. Icke kännande smärtorna af sin blessyr fortsatte Hu Delik, samt med Lars och flere tillkomne Personer, jagten efter björnhonan hela dagen och lyckades gifva henne ett och annat skott ur sina dåliga vapen, ehuru icke till döds; hvarföre ock mörkret öfverraskade dem, innan de vunnit målet för sina bemödanden. Ehuru styf af sina sår och matt af blodsförlusten var Delik ingalunda den sista att följande dagen, tredjedag påsk, ånyo börja jagten. Denna fortfor hela förmiddagen. Först på eftermiddagen blef Delik herre öfver odjuret, sedän inalles 20 skott träffat detsamma, utan att dock hafva förorsakat döden. Under jagtens lopp hade valplatsen numera förändrat sig, så att björnhonan befann sig i närheten af byn Torpet i Ytterlännes socken, då hon, utmattad, ändtligen beslöt taga sig en liten hvila uti en der befintlig dalfördjupning. Här Vpphann Delik henne och gaf henne slutligen döden med sitt medhafda spjut. Men det unga hoppfulla Nallebarnet, har icke kunnat uppspåras, oaktadt detsamma blifvit i flera dagar eftersökt. Delik är nu sängliggande; dock är: godt hopp om hans snåra tillfrisknande. j Pater Gavazzi. Om denne märkvärdige munk, en ibland; Mån Staliänalka roevnlitinonens meat aeoendanMm

23 april 1861, sida 3

Thumbnail