orade. Fiskplatsen ansågs äfven derigenom förderfvad ). Men det var icke blott fiskplatsen som förderfvades; det var äfven de förbittrade maktegandes sinnen, hvilka blifvit af medyången alltför öfvermodiga att tåla motgånoen. Vid vida. mindre svåra tillfällen kastade de sig under uppretadt raseri i fejd mot hvarandra, och nästan dagligen hörde man omtalas blodiga uppträden och bataljer, som deras: högheter lefvererat sins emellan. I allmänhet tillgick det så, att när båtarne hunnit fyllas, fördes sillen, redan förut af köpmannen betingad, till förädlingsverket. Under dessa lefveranser och möten vänner och. fiender emellan, syntes de farligaste striderna-ecu rum ofta-under förhållanden, dem ingen penna vill skildra. i Vid-de platser, der:salterier och trankokerier funnos, användes en mängd qvinnor af alla åldrar, kommande från vida verlden. Här var cj fråga om prestbetyg och Tfräjd, utan om dugliga händer; ju flera, desfö bättre. Emellertid voro dessw till. fiskerierna hörande damer af stor olikhet. .De ungu, vackra och någon gång älven sedliga, voro naturligtvis mest fjäsade: de voro solarne, för hvilkas skult rivalekap uppkom; och-om duellerna icke utfördes på värja eller pistol, så utfördes de bröst mot bröst och knä moi knä med naturmenbiskans hela vildhet och i öfvertygelse att den vinnande alltid måste blifva något för den eftersträfvade. Blef nu förhällandei sådant och eröfringen en gång var gjord, så upphörde likväl icke derföre fejdernz, ty dessa vilda sällar, herrår vaddelegare, ville ha kommunism i allt. Dessutom älskade särskilt deras ma2) Ofvanstaende underrättelser äro hemtade dels ur Holmbergs Bohusläns historia, dels ur flere muntliga meddelanden.