SKUGGSPEL. TIDSOCH SEDEMÅLNINGAR AF EMILIE FLYGARE-CARLEN. ) Men långt ifrån att tystna, lekte ungdomen af båda könen en gammal folklek med en liten variation, som troligen uppkom just i följd af Grönlands-förhållandena: Sittande i ring, hviskade den ena grannen tre perso ners namn i den andres öra, och då alla sålunda blifvit begåtvade, uppläste den första i ordningen, och sen hela vägen, denna versstump: V Första gå jag till Grönland for. Ville Ma ig Inetuifta ! ek min Ia och ut SM ja 1Cj aj jen. i i sOch det var... N. 0 CK Här nämdes någon af de förut skänkta personerna. Sedan man andra gången varit lika olycklig på grönlandsresan och ånyo förklarat sig icke vilja ha den förmodade friaren (M. ED: sade flickan med en sidoblick -på den ut orade: WTyedje gången jag till Grönland for, uVille man mig bortgifta. — Med min vilja och med mitt ja sFick jag den, jag gerna ville ha, Och det var oc Efter några blyga stamningar förljöds den utkorades detär; och nu träffade blicken med öm bönfallan fadern, hvars hjerta då någon gång bevektes. i ) Se A.B. n:o At, 45,47 49, 51—59, 61, 63—64 65, 67, 68, 12—74, 78, 77 och 90.