STOCKHOLM den 22 April Hvad som för ögonblicket ådrager sig synnerlig uppmärksamhet inom politiska kretsar och-utgör dagens händelse, är hertigens af Aumale i Paris nyligen utkomna flygskrift Lettre sur I histoire de France?. Den innehåller ett skarpt svar på prins NapoIleons bekanta tal i franska senaten och är fråmkalladt af det häftiga utfall, som i detta tal äfven gjordes icke blott mot bourbonerne i allmänhet; utan särskilt emot den dynasti, som störtades genom Februarirevolutionen. Om Ludvig Filips son hade inskränkt sig till att I dessa angrepp, så skulle han otvifvelaktigt kunnat påräkna ganska lifliga sympatier, emedan han då endast fullej en pligt och emedan den europeiska allmänheten med intresse ser furstar frivilligt träda fram för att försvara sina anspråk och sina intressen och vädja inför den allmänna opinionen; såsom den första instansen uti den lagskipning som tillhör historien. Men den orleanske prinsen har icke stannat härvid; han har äfven inlåtit sig på polemik rörande den italienska frågan, och här kunna sympatierna icke längre följa honom. Han ställer sig ganska klart på den sidan der man sympatiserar med exkonungen af Neapel och med påfven såsom verldsli herrskare. Han företager sig till och med att försvara general Lamoriciere och de andra påfliga legoknektarne, som togo en så snöplig ända. Ett uppträdande af detta slag kan icke bidraga mycket till att öka de orleanska prinsarnes popularitet i Frankrike. Hertigen af Aumale är visserligen gift med en neapolitansk prinsessa, men detta kan icke gerna för honom innebära någon giltig anledning att förspilla den aktning som det liberala partiet i allmänhet hyst för dessa prinsar, son: man alltid tänkt sig såsom varma anhängare af den konstitutionella principen och hvilka man d-rföre endast med förundran och ovilja kan se uppträda såsom beundrare af exkonungen af Nöapel: påfven och äfve: tyraren Lamoriciere. En prins af ett-revolutionärt husy hvilken gör gemensam sak med de legitima för den värsta och uslaste af alla despotismer, ärisanning en besynnerlig företeelse. rån Paris omtalas med dagens post, att prins Na oleon ärnar besvara: denna broschyr, och att han derföre hos kejsaren an hållit att konfiskafionrn af densamma måtte upphäfvas, emeden det utan tvifvel faller sig litet svårt att publicera ett svar på ett anfall, som på officiell väg blifvit undertryckt. Man vet ännu icke, huruvida denna skrift kommer att föranleda ett ätal mot förläggaren och. boktryckaren; den versionen att man ärnade stämma ochin eontumaciam döma hertigen af Aumale för densamma, synes temligen otrolig. Vi meddela ur denna skrift följande lilla fragment: u tålar ni stort om gg se den 2 December. Men den dagen så; man er icke i den grupp af trogna, som hastade till Elyse för att oförskräckt helga sig åt den nya diktatorns stjerna. Dock var ni ej heller bland de folkets representanter, hvilkåi 10:de arrondissementets mairslokal och. på andra ställen protesterade mot omstörtningen af deras lands författning. Hvar var ni då? Ännu i dag skulle ingen känna det om icke några af de beslutsamma män, hvilka i denna förskräckelsens stund rådslogo huruvida det icke vore deras pligt att å åstad och slåss bakom barikaderna, mines sig ha sett er plötsligt komma till dem och åter försvinna, då — sedan spelet var vunnet — polisen kom för att i segrarens namn häkta er. Ni bör sannerligen ej för mycket berömma er af ert sent påkomna nit, och i er tillbakablickande entusiasm bör ni af aktning för era italienska vänner, ej gå derhän att uppställa en jemnförelse mellan den ofvan omtalta lyckade komplotten och Garibaldis expedition, hvilken jemnförelse kanske icke skulle falla patrioten på Caprera i smaken. Ett förundrar mig blott, atticke min farfader hertigen af Orleans funnit nåd inför era ögon, ehuru ni liksom han suttit å venstra sidan i en republikansk församing. Men dermed upphör också all likhet i er historia. Drifven in på en skiftesdiger bana kunde han ieke motstå beklagansvärda lidelsers makt; och han fick plikta för sina fel. Han trädde ut ur nationalkonventet för att bestiga schavotten; men ni steg ned från bergpartiets bänkar för att flytta in i den praktfulla våning, som hertigen af Orleans var född uti. Medan jag skrifver rinner mig i sinnet era klagopunkter mot huset Orleans. Bland era styrelsegrundsatser . finns en — en väsuntlig — som Ludvig Filip försummade att anvävda, emedan han enligt er åsigt var för mycket saktmodig. Må legitimisterna eller de öfverspända republikanerna komma från England (ni glömmer orleanisterna, men jag förlåter er detta förbigående, som jag anser vara blott och bart tillfälligt) och försöka Jandstigapå våra kuster med 1000 eller 1500 man, så skola vi kort och godt skjuta ned deml!4 sade ni. Nåväl, under Juliregeringen skedde ett väpnadtinfall i Strassburg och ett annat i Boulogne, men ingen blef skjuten vid någotdera. Det var visst ett stort fel! Således, dessa Orleans äro oförbätterliga; och om de komme till styrelsen ånyo är jag rädd att de bletve all: deles lika milda som fordom. Men hvad bonaparterna beträffar, så håller ert yttrande streck hvad nedskintande beträffar. Detta