kammaren och försvara mina vapenbröder mot ministrarne. Den 3 April. Brofferio yttrade i kammaren: ?När jag skall tala om förvirringen i våra inrikes förhållanden, så löpa mina tankar omkring, ty-en så usel styrelse har aldrig funnits ä något civiliseradt land i verlden.4 Detta yttrande är väl starkt; men det saknar likväl icke grund, och oppositionen tyckes hu beslutit att kasta sig öfver Cavour, icke såsom diplomat, utan som inrikes minister, och hoppas få bistånd deruti. Man talar redan om en minister Ratazzi, Ricasoli, Pe-poli. Emellertid döljer ingen för sig ati om Cavour faller såsom inrikes minister, är. det blott för det att han sjelf vill dölja att; han i sjelfva verket faller för Roms och. Venedigs skull. För Cavour gäller det på allvar att uthärda en storm; ty från Paris har uppmaning kommit att förhålla sig lugnt och icke utmana Österrike, åtminstone ej för ögonblicket. Han har i denna syftning sändt ordres till gränsen, föratt förekomma till och med den minsta sammanstötning, hvaremot österrikarne på. flera sätt locka oss att göra första steget. Polisen har också. i dag inträngt hos centralkomitån. och begärt se hela dess korrespondens, för att öfvertyga sig om att hon icke värfvar frivilliga att göra ett infall på venetianska området. Måhända just derföre och tillika i anledning af Garibaldis ankomst, tala nu alla om krig, och här råder en liflig rörelse, som alldeles icke harmonierar med talet om den fredsälskande Ratazzi såsom minister. Garibaldi. har rest. Hela aftonen i går stodo tusentals menniskor utanföre och ropade evviva för honom, medan han låg i sängen och var sjuk. Munken Pantaleo gick fram till fönstret och tackade i hans namn samt: bad dem gå hem i stillhet, hvilket de också slutligen gjorde.