STOCKHOLM den 19 April Regeringen, hierarkien och folket. Det har icke tagits väl att allmänna uppmärksamheten blifvit något fästad på det försök, som gjorts genom det kongl. cirkuläret den 22 Februari, att i prelaturens intresse kringgå de af ständerna antagna grunder för en omreglering af presterskapets aftlöning. Den artikel under ofvanstående rubrik, som vi för. några: dagar sedan återfra ur Norrköpings-Kuriren, har framkalat ett olficiöst genmäle i gårdagens Post tidning. Dess författare börjar behändigt nog ed ett vädjande still känslorna i det han på det bevekligaste spörjer, om: icke det illa aflönade lägre presterskapets ställ ning påkallar något deltagande, och han anmärker i förbigående, att till och med Aftonbladet åtminstone genom tystnad medgifvit, att det lägre presterskapets aflöning måste förbättras. : Vid en frågas diskuterande saknar det icke helt och hållet sin vigt att påminna sig parternas verkliga ställning till densamma. Vi taga oss derföre friheten att föra den officiösa författaren till minnes, att medan man på det håll. der man nu ger sig min af ett så lifligt deltagande för de illa lönta komministrarnes och kapellpredikanternas bekymmerfulla ställning; i årtionden icke gittat lägga två strån i kors för att åstadkomma en förändring, har det varit den frisinnade, sjelfständiga pressen; och i dess leder icke minst ofta Aftonbladet, som bjert framhållit det skriande missförhållandet mellan det högre och det lägre presterskapets lönevilkor. När allt kommer omkring torde de, som nu förmälas åtminstone genom tystnad? medgifva behofvet af löneförbättring, ha icke så alldeles oväsendtligt bidragit tilljatt det-ändtligen kommit derhän, att grunder för en allmän omreglering af presterskapets aflöning blifvit fastställda. Vibedja den. värde författaren hafva detta i minnet då-han-härnäst vill vädja till allmänhetens känslor eller citera ordspråket ?medan gräset gror e.? Skulle han förgäta det, skola vi icke försumma att: derom ytterligare erinra. tERätta kärakteren af den regeringens åtgärd, som Posttidningsförfattaren bjuder till att försvara, sbör för öfrigt ligga fullkomligt klar för enhvar, endast man icke. förbiser hvad som innefattas uti ständernas -beslut i ämnet. De antagna grunderna för en allmän Omreglering af. presterskapets aflöning afse, att dedlöner, hvilka nu äro alltför stora, skulle minskas föratt lemna bidrag till dem, hvilka ms ärosför små. Detta innefattar. ett uttryckligt erkännande deraf, att folket redan skattar tillräckligt. till aflöning åt landets presterskapioel att det endast är fördelningen presterha mellan som vållar de skriande missförhållandena. Nu vill emellertid regeringen undanrödja missförhållandena provisoriskt naturligtvis, derigenom att det redan mer än tillräckligt skattande folket skall — skatta än ytterligare. faen, invändes det, den genom ständernas eslut afsedda reglering kam försiggå endast småningom och i mån af nuvarande till den högre lönekalegorien hörande ipresters algång, och huru skola de bland det ordinarie presterskapet, hvilkas aflöning är svagast och erkändt ofillräcklig, under tiden vinna en nödtorftig förbättring i sina inkomster. : Sedan ständerna icke funnits villiga att för ändamålet bevilja statsmedel; återstå härtill endast två utvägar: den ena, att de öfverflödigt lönade :presterna dela med-sig åt de sämre lönade; den andra, ätt försämlingarne åtaga sig ökade bidrag och afgifter. en offieiöse författaren tror sig behöfva erinra oss, att nuvarande innehafvare al kyrkliga befattningar icke kunna förbindas till eftergift af den -inkomst, som är dem genom fullmakter tillförsäkrad. ÅA andra sidan har han, genom sitt medgifvände att bidrag af menigheterna kunna erhållas endast på grund af frivillig öfverenskomrmelse, äfven medgifvit att icke heller menigheterna kunna förbindas? till utgifvande af ökade bidrag. På båda hållen kan alltså endast på frivillighetens väg någonting åstadkommas. Då uppstår frågan: till. hvem borde man företrädesvis vädja, antingen till den del af presterskapet, som erkännes vara öfverflödigt aflönad, eller till menigheterna, som erkännas redan skatta nog till presterskapet? Sådan är frågan, uppställd så som hon i verkligheten föreligger. Sunda förnuftet och allmänna rättskänslan lära icke tveka om svaret, och det skall svårligen utfalla gillande för regeringen, som, görande sig till verkställare af presteståndets särskilta framställningar och önskningar, äskat de erforderliga bidragen af. församlingarne, utan. att ens visa, sig ihågkomma, att de församlingar, som skulle nödgas utgöra de drygaste afgifterna för att höja komministrars, kapellpredikanters ms fl:s löner till de såsom mininum uppställda 1000 rdr, i de allra flesta fall vore de fattigaste och förut hårdast betungade. Men, det är sannt, vår officiöse författare yttrar, att ingen rättänkande och om sitt anseende något mån pastor i ett större paSstorat lärer undandraga sig att bidraga till förhöjd aflöning åt sin komminister, och hän illäsger. att under sådana förhållan