Fr a a Ng EE a DS starkast invid månkanten och småningom samt regelbundet aftog utåt, så att det slutligen förlorade sig på den grå himmelsgrunden. Dunkla, mot månkanten vinkelräta streck märktes öfverallt i den silfverhvita kransen, hvilken tycktes vid sin yttre gräns utlöpa i strålar af olika längd och sålunda likna en helgongloria, hvarmed den ofta förut blifvit jemförd. Kransens ljus var fullkomligt lugnt och stilla. I den ljusa omgifningen varseblefvos äfven vid. detta. tillfälle och hufvudsakligen i grannskapetaf de punkter, der förmörkelsen började och slutade, flera från den dunkla -:månkanten utgående utsprång med rödaktigt sken; hvaribland Hågra Hade betydlig utsträckning och bildade en kedja af flera med. sina baser sammanhängände upphöjningar, sålunda liknandeen fjellrygg med -:en mängd uppskjutande toppar. Enligt alla sammanstämmande iakttagelser förändrade alla dessa utsprång, under förmörkelsens gång, både skapnad och storlek, så att de östliga upphöjningarne minskades, men de vestliga blefvo större. Vid förmörkelsens början visade sig till och med en af dessa upphöjningar alldeles afsöndrad från månkanten, af hvilken den först slutligen betäcktes till någon del, och mat slutet skilde sig två upphöjningar från månens vestra kant och sågos sväfva i sjelfva den lysknde kransen. I den trakt af månkanten, der solljuset återväntades, visade sig en. mängd röda starkt lysande punkter af liknande utseende med de stora utsprången, ehuru mycket smärre; de bildade småningom en sammanhängande kedja och intogo, enligt Zecchis uppskattning, ända till af omkretsen. Vid den första återkommande solstrålen: försvunno de röda upphöjningarne, men cöronan eller den lysande kransen har af flera personer kunnat vVarseblifvas ända: till: 40 sekunder efter den totalå förmörkelsens slut. 3 Vid förklaringen af dessa företeelser hafvå skiljaktiga åsigter förnummits. Enligt några kulle de röda utsprången bero af månen; medan andra förklarat dem tillhöra solen; för den sednare åsigten tala de nu gjordå iakttagelserna öfyervägande. : Härvid mäste ihågkommas att den korta tid, af högst 3, minut, hvarunder de totala förmörkelsefeno menen Kunna ses, svårligen medgifver att med säkerhet och lugn anställa nödiga mätningar för fenomenernas bestämda utredning och att så mycket beror på olika personers IE och sätt att se. Mera bevisande, och oberoende af subjektif uppfattning, äro de förträffliga fotografiska afbildningar af förmörkelsen, hvilka det lyckats Warren dela Rue och Acguilar att upptaga. Dessa foto: frafiens erhållna med åpparater af helt olika zonstruktion och på orter, som voro 240 engelska mil-aflägsna. från hvarandra, äro för särskilda tidpunkter så öfverensstämmande i de minsta detaljer, att de skulle kunna anses för kopior af hvarandra. De visa att de ljusa utsprången på cna sidan betäcktes steg för steg af månen och aftäcktes lika regelbundet på motsatta sidan och bibehöllo ett i afseende på solen fullkomligen oförändradt läge. Bådas fotografier visade tillika ett alldeles opåräknadt resultat, bestående deri, att flera utsprång voro synliga på dem, än som kunnat märkas af ögat, men kunnat uppfattas af den finkänsligare fotografiska ytan. Allt sammanstämmer sålunda uti att upphöjningarne tillhöra solen, men icke månen. Eutlast och tilläfventyrs sannolikast förklaras detta fenomen. om rhan antager att det ljushölje, som visår sig såsom den vanliga och synbara solskifvan, är omgifven af en annan atmotsfer, som, utan att vara lysande, eger förmågan att återspegla solljuset. Aragos polarisationsförsök vid 1842 års solförmörkelse och de ännu fullständigare, som professor Edlund anställde vid förmörkelsen år 1851, tala i synnerhet för denna åsigt. Akademiens fysiker, professor Edlund: Naturvetenskapernas utveckling och förkofran -befordras i väsentlig ere genom noggranna observationer Och tillförlitliga experimentela undersökningar. De fakta, som på detta sätt erhållas, utgöra dock endast så att säga råämnet till den a a lärobyggnaden, hvilket af forskarens tankekraft måste bearbetas, ordnas och sammanfogas till ett systematiskt helt. Alla sådana Upptäckfen hvilka skärpt iakttagelseförmågan eller anvisat metoder för att på experimentel väg framställa. nya-frågor till naturens besvarande, hafva derföre varit följdrika för naturvetenskapens framsteg. Genom dylika upptäckter inflyttas a förut obekanta, områ len inom vetenskapsidkarens synfält. Huru vigtiga äro ej de upptäckter, hvilka inom astronomien Värit snart sagdt en omedelbar följd af tubens hppfinning. i nåturalbistorien af mikroskopets, eller i fysiken af t. ex, den termoelektriska staelns användning såsom reagens för värmet! nåer det sistförflutna året har ett vetenskapligt arbete blifvit utfördt, hvilket innehåller nd täckter, som på visst sätt kunna hänföras till det slag, som nyss blifvit antydt. Ehuru detta arbete, stående på gränsen emellan kemien och fysiken, snarare torde böra hänföras till den förra än till den senare, hafva vi dock trott, ätt detsamma till följd af sin vetenskapliga vigt och betydelse härstädes ej bör helt och hållet förbigås. Redan länge har det varit bekant, att vissa kroppar, om de införas i en brinnande ljuslåga, åstadkomma lysande linier i det spektrum, som med ett glasprisma: bildas af en sådan låga Professorerna Kirchhoff och Bunsen i Heidelberg hafva genom bevis ådagalagt att dessa spektrallinier kunna begagnastill qvalitativa analyser, hvilka i högst betydlig grad utvidga området för de kemiska reaktionerna och lemna lösningen till problemer, hvilka hitintills varit otillgängliga: Vid dessa undersökningar begagHades en gaslampa af Bunsens konstruktion, och den främmant Eronp hvars egenskap att åstadkomma linier i spektrum skulle undersökas, infördes i lågan på en platinatråd, hvars må ända var böjd 1 form af en liten ögla. ågans spektrum åstadkoms a vanligt sätt med tillhjelp af ett hålprisma, fyldt med kolsvafla. Först undersöktes chlorföreningarne af kalium, natrium, lithium, strontium, calcium och barium. Ålla dessa kemiska föreningar, införda i den näninda gaslågan, åstädkommo lysande streck i spektrum, men olika till färg och läge för de skilda föreningarne. Natrium lemnade ett starkt lysande gult streck, till läget motsvarande det mörka strecket, benämndt D, i sola AE aretyt ÄRE Fr