Hela fru Lagbergs. artikel säger att inrättningen löper fara att ifrån välgörenhetsanstalt förvandlas till industrianstalt, och såsom skäl härföre framhålles nu, som alltid tillförene, att brunsgästerna beröfvas rättigheten att beskatta vå sjelfva och sålunda äfven möjligheten att, allt efter omständigheterna, slutligen kunna få 1 det närmaste afgiftsfritt begagna badinrättningen. Håller denna uppfattning af välgörenhet streck vid närmare granskning? ed tviflar ingalunda att brunsrätten skulle; så fort sig göra lät, nedsätta afgifterna, men vore detta -verkligen att främja välgörenheten? Nej! det-vore att på sätt och vis taga från de sämre lottade och gifva åt de bättre. Det är ej troligt att då lasarettet i så många år varit inredt för 30 sjuksängar och de sednare åren behofvet af dylika, enligt intendentens uppgift, värit minst dubbelt, att brunnsrätten hädanefter skulle utvidga detsamma, då den ej på så många år, oaktadt behofvet, gjort det, och oaktadt en öfvervåning med rum finnes, så att det egentligen ej är mer än sängar och någon förändring af inredningen, som skulle tarfyas. Denna slags välgörenhet) som i sjelfva verket konimer de emedlade till-godo, har jag svårt att förstå Fru-Lagberg talar visserligen om kostnadsfritt begagnande af anstalten för medellösa, men som nya reglementet bestämmer att intendenten och direktionen eger pröfva och bestämma om någon af brist på medel bör utan afgifter begagna inrättningen, så är detta förhållande: detsammå som förut och. måtte icke göra något ingrepp i välgörenheten. Jag har nu sagt hvad jag anser mig böra säga till sakens upplysning och vill blott tillägga, att med den stora makt, intendenten enligt gamla reglementet innehafver, är det ej tänkbart att han skulle-önska dess förkastande, om han icke ansåg det för brunnetis framtid vara nödvändigt, särdeles som, han icke är bolagsman och såsom sådan: kan hafva, något enskildt intresse. Föröfrigt ämnar jag icke vidare inläta mig i några svaromål å möjligen kommande artiklar, utan Har i denna utvecklat mina åsigter i ämnet; men eger:derföre: ock full rätt att bedja allmänheten icke sätta! obegränsadt förtroende till allt, hvad emot : bolaget möjligen kommer att skrifvas, då jag visat att värmt intresse för ett mål kan förleda till både: enskef framställning af sak och icke SYD beskyllningar. ; Norrköping Hylinge i Mars 1861. Fr! Strömfelt. I Aktieegäre. j