organisation och bedrifvande som förf. i si bok hufvudsakligen afser. I den allmänna skolan skall undervisnin gen meddelas: åt alla omedelbarligen af Jä rären sjelf.Det låter sig dock naturligtvi ej göra så länge alla barnen på en gång äro samlade. Deras skolgång. fördelas der före på olika tider, så att denafdelning som sysselsättes med stafning och innanläsning ej besöker skolan. på samma dagar som de mera försigkomna. At de. förra anslås 4 dagar i veckan med 2 timmar om : dagen, åt de sednare 2 dagar med 3 timmars dag; lig läsning. Med denna anordning. vinnes ,den fördelen, som på landet, i synnerhet i vidsträckta församlingar, är af så stor betydelse, att barnen. kunna åter vara hemma till middagen och under den öfriga tiden af dagen efter ålder och förmåga deltagai förefallande arbete utom eller inom hus. Den förderfliga ?dagsverksläsningen? undvikes derigenom, och genom det allvar hvårmed undervisningen drifves under lärarens omedelbara ledning och den större sinnesfriskhet gossen bibehåller inhemtas under dessa få timmar vida mer än under det gamla systemet med sitt på längden uttänjda skolarbete, som likväl så sällan gaf annan frukt än håglöshet och leda. Äfven läraren vinner derigenom en väl behöflig tid att hemta nya krafter. Det kunskapsmMått som författaren anser den allmänna skolan, på detta sätt inrättad, kunna meddela är säker och ren innanläsning, skrifning samt de fyra räknesätten i enkla tal. AT katekesen läses endast den s. k. lilla katekesen utantill jemte valda bibelspråk och psalmverser. Den egentliga religionsundervisningen anser han böra helt hållet frånskiljas skolarbetets metodiska el. Undervisningen i historien sker genom upprepad innanläsning i historiska läseböcker, och anser förf. att ?bekantskapen med historien, på detta sätt inledd, öfverträffar den som vinnes under stycktals genomsträfvad utanläsning.? Geografien meddelas endast på det sätt, att läraren på särskildt upprättade blindkartor gör barnen geografiskt hemmastadda i deras hemort, t. ex. församling och härad; derifrån, med tillhjelp af annan mera omfattande karta, med länet, derpåmed fäderneslandet och slutligen med verldsdelarne, Resultaterna af detta skolsystem ha un-. der förlidet år i förf:s skola varit, att den öfre afdelningen på 75 skoldagar hunnit förvärfva framsteg svarande mot de härofvan omnämnda fordringarne, och att af den lägre afdelningen, som malles haft 91 sköldagar, nykomlingarne, som icke kände bokstäfverna, hunnit .till säker stafning och hopläggning af femstafviga ord samt innanläsaren hunnit till någorlunda felfri långsam läsning, inlärt stafningsreglorna med deras tillämpning samt öfvat skrifning efter föreskrift och tryck. Hela skoltiden för begge afdelningarne hade utgjort 407 timmar, fördelade på 166 dagar. i ingå ej på några vidare detaljer, oaktadt den lilla boken, är rik på sådana af intresse. Vi tillåta oss endast att till slut, på samma gång vi högligen -tillstyrka alla vänner af vår folkskola att ur boken sjelf taga närmare kännedom af kapten Kylbergs system, återgifva ett stycke, deri förf: på ett särdeles klart sätt framhåller grundtanken i sin skolorganisation, det yrkandet att folkskolan blir hvad den till sitt begrepp är, en undervisningsanstalt för den stora massan af folkets barn och ej blott för tt fåtal deraf: : eEhuru högt påkalladt, yttrar förf., har dock detta anspråk sällan nog blifvit tillfredsställande motsvaradt. Mer än halfva antalet barn, hvilka äfven under längre tid bevista skolan, medföra, som kändt är, alltför sparsamt kunskapsförråd och ännu sparsammare förståndsutveckling, såsom frukt af skoltiden; ty oberäknad den del barn, som i förtid afgå, blir missförhållandet ändock i hög grad påfallande, i fråga om dem som upphinna minimibeloppet af anbefaldt kunskapsmått och dem som stanna efter. Detta är anledning nog att ådagalägga skolans bristande förmåga att verka för sin stora bestämmelse; men man skall finna det ännu mera beklagansvärdt, då folkskolan, för att synas fylla en viss grad af rättfärdighet, stundom bemödar sig att framdrifva ett ömkligt fåtal till det anbefallda kunskapsmåttet, medan den stora mängden får stå tillbaka från att inhemta det som för alla borde vara lika tillgängligt och oeftergifligt, som det är för alla nödvändigt. Sådant kan ju med skäl kallas ett system för syns skull! Sjelfva namnet folkskola innebär begripligt och helt otvetydigt dess uppgift: att till nödtorftig kunskap framföra folkets barn i massa, och icke blott några få framom densamma. Ty hvartill gagnar det jemförelsevis samhället i det stora hela, att dessa få vid årsexamina förete vackra, merändels utanlästa och således snart afdunstade kunskapsprof i ett och annat? Hvartill detta tomma examensskimmer med ett och annat praktexemplar, hvilket ändock måste köpas med mängdens tillbakastående? — Bättre, billigare, för mensklighet och samhälle mera fruktbärande vore helt visst den skolverksamhet, som lyckades gifva mängden det omtalade fåtalets halfva kunskapsmått; med vilkor dock, att det gafs med den redbarhet och sanning, som skolarbetet framför allt fordrar. För att helt enkelt fatta frågan: tänkom än ntE nn dato håla: yn ockfern dat ne