trodde M. att den måste sökas i någon brist i: lagstiftningen och att botemedlet vore — räntans frotrsapde agelin bestred såsom osannt allt hvad Malmros i sin skrift uppgifvit. Någonrevers af Sparre å 600 rdr bko hade han aldrig haft. Han vidhöll för öfrigt sin redogörelse för förloppet och tillade att då Malmros underhandlade med honom om lånet, hade han yttrat, att om han sluppe att teckna borgen, så skulle Hagelin få taga i a alla de Sparreska sakerna, soa. M. innehade. Grefve Sparre förekallades nu, dervid Malmros och Hagelin tillsades att afträda. Hans berättelse öfverensstämde i allmänhet temligen noga med hvad Malmros i sin skrift uppgifvit. På fråga af hr Sjöberg huruvida den person, af hvilken grefve Sparre sade sig ha pråräknat borgen å reversen, ej varit skritkonnig eftersom grefven sjelf, tvärtemot hvad som är brukligt, skrifvit kontexten till borgensförbindelsen, svarade Sparre, att detta härrörde deraf att Hagelin hade för honom dikterat både reversen och borgensmeningen. Polismästaren frågade slutligen grefve Sparre, huruvida han icke hade: på Malmros uppmaning skrifvit dennes namn under borgensförbindelsen. Det är den föreställning jag fått om saken, tillade polismästaren, att Malmros anmodat grefven att skrifva hans namn, liksom han enligt Hagelins uppgift gjorde å Hamburger Börs, då påskriften å baksi!an skulle un dertecknas. Grefve Sparre förnekade bestämdt att så förhölle sig, och han bestred äfven sanningen af Hagelins uppgift. att Malmros å Hamburger Börs ställt till honom en sådan uppmaning. På fråga af hr Sjöberg af hvad anledning grefve Sparre kunnat komma att underteckna en pantörskrifning af saker, som förmälas tillhöra falmros, genmälde grefve Sparre, att då Malmros tillät pantförskrifningen, afstod han i sjelfva verket sakerna åt honom (Sparre) och det var således han som pantförskref .dem oeh väl derföre också borde underteckna förskrifningen. Såväl grefve Sparre som Malmros undandrogo sig för öfrigt att ingå i svaromål i afseende på beskaffenheten af den säkerhet, som Sparre förmälts ha lemnat Malmros, då denne tillät pantförskrifningen af de Malmros tillhöriga pressarne, Slutligen förtjenar nämnas, att från kärande sidan äfven företeddes ett bref från ran Sparre af den 22 Febr., hvari denne föreslår att reversinnehafvaren skulle taga de ofta omnämnda sakerna i liqvid för reversen. Han skulle derpå icke göra någon förlust och undveke obehagligheter af Malmros. Detta yttrande ansåg hr Sjöberg innebära en hotelse att Malmros komme att neka för namnet, hvaremot grefve Sparre sade sig ha menat en angifvelse från Malmros sida att namnteckningen var falsk. Med anledring af hr Lundins uppgift, att grefve Sparre vid deras sammanträffande vid Huddinge skulle ha yttrat om Malmros, att det varit bäst om han vdrig lärt känna den skurken, förklarade Sparre utt det väl var möjligt att han yttrat något ditåt, ll någon förnärmande utlåtelse hade han ej t. Pa yrkande af hr Sjöberg, att få ett åberopadt vittne hördt i grefve Sparres och Malmros närvaro, uppsköts målet till nästa onsdag, då båda vid vanligt vite ålades att tillstädeskomma, äf-vensom Hagelin borde iakttaga inställelse sett föreläggande, i hvilket polismästaren icke fann sig föranlåten göra någon ändring med anled: ning af grefve Sparres förklaring, att han, som nödgas göra cession, behöfde anträda en resa till Östergötland för uppgörandet af sin status. Kraemerska målet. Fäångstyrelsens utslag i detta mål är af följande lydelse: Enär uti 12:te punkten af K. M:ts den 24 Nov. 1846 för de nya länsfängelserna utfärdade provisoriska reglemente dels uttryckligen förbjudes, utt å Rev tillämpa husaga, dels stadgas, tt de för cellfånges förseelser der tillåtne bestraffningar ej må fortfara längre än högst 8 dagar, samt att, då Reko med bestraffningsitgärden ej lämpligen kan ega rum, och densamma derföre af direktören vidtages, anmälan lerom så fort ske kan och sednast päreljande lagen bör göras hos konungens befallningshafvande, som, efter sakens undersökande, närmare bestämmer strafftiden inom hvad nu sagdt är, nen genom den imålet bållna undersökning utredt och af kaptenen von Kremer erkändt blifvit, att han ej allenast vid flerfaldiga tillfällen åsom tillrättavisning för begångna förseelser å fångar användt uttryckligen förbjudna bestrafflingar, såsom slag både med hand och käpp, atan äfven låtit en fånge qvarsitta i mörk cell ) dygn, och således NE än konungens befallningshafvande egt makt att bestämma, samt kaptenen von Krzemer om dessa sina bestraffningsåtgärder hvarken gjort anmälan hos koaungens befallningshafvande eller anteckning i fångrullan ; alltså och ehuru kaptenen von Krener, som den 34 Dec. 1855 förordnades till fänzelsedirektör, under sin fleråriga utöfning af lenna besvärliga och ansvarsfulla befattning, nligt konungens befallningshafvandes vitsord, 4dagalagt synnerlig påpasslighet och ordentlighet, ofta visat pig mån om ångarnes välbefinnande, samt i allmänhet eljest hållit fängelset i sådant skick, som icke gifvit anledning till anmärkning, finner dock kongl. styrelsen kaptenen von Kremer genom ofvanberörde missbruk af den honom såsom cellfängelsedirektör anförtrodda makt, hafva så svårt felat, att han icke kan vid utöfningen af nämnde befattning vidare bibehållas, och anser kongl. styrelsen fördenskull, med stöd af 54 i K. M:ts den 16 Dec. 1859 för kongl. styrelsen utfärdade instruktion, sig härmedelst böra kaptenen von Kremer från lirektörsbefattningen vid länscellfängelset i Kalmar entlediga.? I särskildt bref till K. M:ts befallningshafvande i Kalmar yttras af fångvårdsstyrelsen: SVid granskning af protokollen uti ifrågavarande mål har kongl. styrelsen funnit anmärkningsvärdt, att, ehuru samma protokoll utvisa att fångar, innan ifrågavarande åtal väcktes, hos nn predikant G. Th. Tode anmält klagomål öfver dem af kaptenen von Kremer Hfogad mjsshanndd äfvensom att läkaren vid ängelset medieine doktorn m. m. O. Ch. Ekman jemväl före åtalets. anställande egt kännedom om ett sådant förhållande, båda dessa tjenstemän likväl uraktlåtit att derom hos vederbörande göra anmälan; och får kongl. styrelsen derför begära, det konungens befallningshafvande behagade häröfver infordra deras förklaringar. Telegrafunderrättelser. Hamburg den 26 Mars. Jeddo (öfver London). Sekreteraren vid Amerikanska beskickningen har blifvit mördad; Englands och Frankrikes sändebud hafva flytt ill Joknhamma. det Amerikanska har tills vi