frigifna gvinnor uppstod väl först någon tvekan, hurvida icke, till undvikande af ens den ringaste skymt af täflingsbegär med den yngre systeranstalten, ett sådant vädjande borde helt och hållet inställas, men betänkligheterna veko snart, ty här är och kan ju icke vara fråga om, genom khvilkendera anstalten de olyckliga skola räddas, endast att de verkligen blifva räddäde, och långt ifrån att någon af dessa tvenne anstalter kan betraktas såsom öfverflödiga eller ens de begge för behofvet tillräckliga, måste man fastheldre med glädje se, om ännu flera sådana wvppstode såsom frukter af den kristliga kärleken. Då således härmed en uppmaning utgår till en hvar, som ömmar för den stora nöden, att i den mån, Herren gifver förmåga och vilja, lemna bidrag, vare sig för en gång eller ärligt, till Magdalenahemmets fortsättning och vidare utveckling, sker det under förhoppning, att derigenom ingalunda motverka framgången af någon dylik anstalt, utan fastmera gifva ett ökadt intryck af hvad denna gren af kristlig kärleksverksamhet oundgängligen kräfver. Denna uppmaning gäller ej blott hufvudstadens, utan hela landets invånare, helst af de qvinnor, som hitintills å Magdalenahemmet vårdats, endast omkring 20 procent varit i Stockholm födda, och bland de öfriga många funnits, som aldrig på fri fot derstädes vistats. De, hvilka önska närmare kännedom om Mag: dalenahemmet, kunna erhålla sådan genom årsberättelser, som, till förmån för anstalten, säljas å 25 öre uti hrr Samson Wallins, Huldbergs samt Holmbergska boklådorna. Gåfvor till Magdalenahemmet emottagas såväl af diakonissanstaltens förestånderska fröken Marie Cederschiöld och kassaförvaltaren, justitierädet A. Adlercreuts, som ock af Magdalenahemmets kassaförvaltare, myntmästaren 5. Tham, samt redovisas i Magdalenahemmets från trycket utgående årsberättelser.