nadssummor. Man kunde då emotse mere reda och enkelhetistätsmedelsförvaltningen. hvarjemte statskontoret, till embetsmannapersonalen naturligtvis i någon mån för. stärkt; lättare kunde, likasom regeringenssjeli i främsta rummet, öfverskåda det hela och fullständigt utreda statsverkets tillstånd. vid riksdagarne, aldrig blefve i någon kassaförlägenhet (derest ej allmänna olyckor öfverSa landet) utan skulle, sedån utgifterna lifvit bestridda, årligen, efter afslutad rikshufvudbok och derpå granskad liqvid, till riksgäldskontoret öfverlemna möjligen uppkomna öfverskotter och besparingar, det sednare verket likväl förbehållet att, på sätt redan i Kongl. Maj:ts nådiga bref den 18 Oktober 1844 är stadgadt och många gåner har inträffat, äfven före rikshufvudokens afslutande afräkningsvis erhålla större eller mindre delaf berörda ötverskotismedel, allteftersom kongl: räntekammarens kassa det: medgifver. ; OMan bör visserligen hälla hr Kock räk ning för det-han i en punkt lemnat revisorerna .ett understöd, som han gerna kunnat utsträcka till de öfriga. Vi hysa väl icke det anspråk på de förvaltande verken att de skola besvära sig med: att taga initiativet till nyttiga reformer; .ehuru detta anspråk skulle; --Om äm fullt rättmätigt, dock vara alltför ötverdrifvet. Men nog gjorde statskontorets: president och ledamöter. bättre, om de i stället för att svarfva pennan för att niotarbeta de enklaste och nyttigaste reformer, som komma utifrån, sökte att understödja dem. Den tid varder i allt fall snart kommandeydå statskontorets president och ledamöter måste beqväma sig att till statens och det allmännas båtnad införa de lättnader i. statsverkets penningerörelse, som de enskilta.i sin rörelse längesedan vidtagit. AA