Rältegångsoch Polissaker. Vi ha förut redogjort för förhandlingen och utgången af ett utaf grosshandlaren E. E. Lindström mot grosshandlaren Josef Jacobsson (firma Jacobsson J:r Co) instämdt och sistlidet år inför rådhusrättens 5:te afdelning handlagdt mål. Hr Lindström hade af hr Jacobsson köpt 19,345 ålpund kaffe, som vid levererandet blifvit uppigda å. den decimalvåg som hr Jacobsson beagnar uti sitt magasin. Då hr Lindström sedermera försålt och å viktualievåg utvägt nämnde: parti kaffe skall det med 257 skålpund hafva understigit ofvannämnde vigtbelopp. Hr Lindström yrkade ersättning för nämnde brist under förklarande att han, som vore öfvertygad derom att någon oredlighet vid utvägningen icke, egt rum, hufvudsakligen väckt käromålet för att styrka olämpligheten att till allmän handel bevagna 8. k. decimalvågar. -Genom utslag den 15 Mars 1860 pröfvade, såsom förut omnämndt är, rådhusrätten skäligt ålägga grosshandlaren Josef Jacobsson såsom innehafvare af firman Ja-! tobsson J:r Co, att med sjelf sins ed; om han gitte, vita och betyga att de 110 balar kaffe, som han den 3 Juni 1859. levererat till Lind ström, utgjort i viktualievigt netto 19,345 skålpund: Hr Jacobson, hvilken icke sjelf utvägt kaffepartiet, utan hvilket blifvit verkstäldt af hans roder, anförde hos Svea hofrätt besvär öfver örenämde utslag, vid hvilka besvär hofrätten il genom utslag den 30 April 1860 icke fånnit sig kunna fästa afseende. Högsta domstolen. leremot, hos hvilken hr Jacobsson fullföljt sina vesvär, har genom utslag af den 16 sistlidne Februari förklarat, att K. M. finner vid granskning af de ingifna handlingarna sådana omstänligheter icke hafva i målet förekommit, att klasanden bort den honom förelagda edgång ådönas: hvarföre K. M. pröfvar skäligt undanrödja säväl rådstufvurättens som hofrättens beslut, gande rådstufvurätten att målet, uppå anmäan, ånyo företaga och dermed vidare lagligen örfara. — En smedsarbetare, 22 år gammal och anställd arbete å en egendom inärheten af hufvudstaden hade i söndags gjort visit här i staden! Efter en rundlig förplägning skulle han på qvällen styra kosan hemåt. Hans ben ville dock icke bära honom, men han letade da likväl in uti portgången till huset n:r 67 vid Drottninggatan. Att kunna gå längre var för honom omöjligt. Dörren, som leder till källaren under huset, stod lyckligtvis öppen och Fröberg styr kosan dit ner. Länge söker han i mörkret efter en passande liggplats; han finner till slut en tunna och uti den kryper han in. Att somna gick sig ej så lätt Te en så obeqväm hviloplats. Fröberg börjar då skräla och sjunga. Husfolket uppväckes och skyndar med ljus och lykta ned i källaren. Der har vår sångare redan inslumrat. Polis efterskickas. och då det var omöjligt att få honom vaken, måste han i åkdon forslas till häkte. Dagen derefter inställd till polisförhör yttrar Fröberg småleende: Jag var så full att jag ej vet hvad jag gjorde och i morse då jag vaknade och skulle gå ut i smedjan, så kom jag ej ut. Polismästaren förklarade att, då Fröberg anträffats öfyerlastad inom hus, han icke kunde fällas till ansvar: för fylleri, utan ställdes 3 fri fot.