ges odling skedde. Det är om Degeber sedt från utsidan till en början, som vi härmedelst. gå. att .meddela några glada erfarenheter. -Vi: hafva dock föga att förtälja om dess historia, om dess landtbruksskola. om-alla de frågor, med hvilkas lösning denna skolas uppkomst och fortgång varit förbundna, föga eller intet om dess åkerbruk eller ladugårdsskötsel i och för sig och mycket litet om allå de väckelser, som i dessa nämnda hänseenden derifrån utgått ilandet. Vi vilja endast meddela några drag om landibruket,, sådant. det här bedrifves i samband med trädgårdsodlingen och parkkonsten. Men för att kunna göra det anse vi oss först böra yttra några ord om sjelfva detta samband mellan dessa begge odlingsarter, som hos oss ännu icke blifvit rätt förtrogna med hvarandra. Ar det icke så att, så ofta det blir fråga om trädgården här i Sverge, man genast tänker på morötter och palsternackor eller å sin höjd på litet frukt och blommor? — ängre har man i allmänhet icke hunnit i den frågan. Vid ordet trädgård fäster man ännu egentligen blott några trådräta trånge begrepp om ?sängar? och fruktträdskrymplingar och krusbärsbuskar, allt omgifna al en mer eller mindre .rankig gärdesgård. Visserligen kan det der ordet endast hos en och annan väcka ett kärt barndomsminne med tulpaner och narcisser i, och visserligen kan en och annan vattnas i munnen vid minnet af de lystmäten af bär och frukt han i ung: domen der hade; men trädgårdsstaketet är alltid med, — det fula, förargliga staketet. Blir det åter fråga om parker, ja, då tänka de flesta på sina trakters parker, små instängda Onirådlen för sig, hvart och ett möjligen ett litet grönt himmelrike, men dock ett vanligtvis mycket trångt himmelrike, också ne. gärdsgård af sten eller träd omkring — ett område för sig, utan egentligt sammanhang med den öfriga naturen. Trädgården, cd v. 8. den ekonomiska trädgården och parken, de nämnas oftare i samma andedrag, såsom hörande tillsammans, ehuru de i sjelfva verket äro skilda ungefär såsom förmak och skafferi. Och framförallt tänker man dem sig såsom tvenne isolerade områden, de der med åker och äng och skog 0. s. v. ej hafva någon gemenskap. Men andra tider ha kommit. Det nyttiga kan göras vackert och det vackra nyttigt -— så lyder den nya tidens teori, på samma gång som åsigterna om arbetets fördelning alltmer klarna, och sålunda det som: skall vara till uteslutande för nyttans skuld äfven såsom sådant velat allvarligare behandlas. Med andra ord: på samma gång som man börjat inse, att trädgården är ett ekonomiskt bihang till landtmannens hushåll och bör såsom sådan afskiljas, för att sålunda enligt denna dess egenskap behandlas med afseende på nyttans fordringar, på samma gång klarna begreppen om parken såsom den der bör vara landtmannens och stadsbons förskönade naturomgifning, skiljd från trädgården, men derföre icke, åtminstone då frågan gäller landtmannens område; skild från den öfriga naturen. Man har korteligen börjat inse, att, om än parken, uti inskränkt mening, är ett genom konstbebhondling till en högre rang af skönhet upparbetadt stycke natur närmast landtmannens boning, så är dermed icke begreppet park helt och hållet uttömdt. Hvarföre skulle icke: hela en egendoms område till en viss grad kunna behandlas enligt samma skönhetslagar som parken? Hvarföre skulle icke SOgstega kunna röjas enligt konstens fordringar? Hvarföre skulle icke hus och uthus, vägar och stigar alltmer kunna ord-1 nas efter de mer eller mindre symmetriska, mer eller mindre medvetna lagar, som skönhetskänslan stadgar? Det var en gång en engelsman vid namn sShenstone, hos hvilken en id vaknade; hvil ken slutligen fick uttryck i ett utkast till något som kallades the sentimental form, d. v. s. en landtgård; för hvars yttre anordnande skönhetskänslan skulle vara med vid uppgörande af planen. Det var också en tid — det är snart hundra år sedan dess om vi icke misstaga oss — då man i England svärmadet för (sentimentes formst. Men man var ej mogen för sådant då ännu. Iden var en förpost, som misslyckades i sin expedition. ttan hade då ännu icke blifvit rätt säker på sig sjelf, för att kunna ingå förbund med sådana id6er. The sentimental -formst föll såsom förtidiga ider skenbarligen falla. Men det gifves ideer, som huru omöjliga att utföra de vid sitt första framträdande än . synas och äfven verkligen äro, dock i sig innebära en viss sanning och till följd derat äfven äro praktiska möjligen i sin rätta in skräkning och tillämpning. Och så var det äfven med den idn. En landtgård, till sitt yttre ordnad efter skönhetssiunets fordringar på samma gång som efter nyttans, är numera icke blott en sådan der olycklig opraktisk? id6. Den framträder alltmer och mer såsom en verklighet. För dem som icke blitvit föranledda att tänka öfver dylika frågor tala vi naturligtvis här i gåtor. Förklaringar och exempel behöfvas. Vi skola också söka gifva ett sådant: Det finnes här invid. Stockholm, för att taga ett närliggande exempel, en landtgård, som i flera slycken är ett mönster för landtgårdar, skötta enligt nyttans strängaste fordringar. Vill ni se Srationeltt landtbruk, rationel ladugårdsskötsel, grunddikning och vexelbruk, allt efter nyaste och bästa åsigter. — så finner ni det der. Men ni finner der äfven en rationel konstbehandling at natu ren i en viss grad. Om ni stiger upp der på kullen, på hvilken hufvudbygningen ligger, och kastar en blick ut öfver egorns, så ser ni åkerfälten, utan öppna diken oe! utan de ohygliga kungeliga svenska gärdes gårdarne, omgifna af löfskogsbryn. som tlrAla ancla övt alrfivnkatskat. vv SITT a