dem en kista, som varit låst, hade Jansson haft stående i cn garderob, och hade hon i nämnda kista haft förvarade 300 rdr rmti större och mindre sedlar. Den 5 Februari, då hon genomsett sina penningar, saknade hon en 50 rdr afrikets ständers banksedlar. Jansson hade då frågat mil Holmberg, om hon kunde säga huru det var möjligt att hon kunnat förlora sina penningar i den låsta kistan, hvartill H. svarade, att hon inte kunde begripa den saken. Emellertid hade Jansson, som dragit misstankar, hört sig för i de bodar, der hon visste att Holmberg prisade handla, och erhöll upplysning att Holmerg, som nyss förut varit 1 knipa för pennin: går, vexlat en 50-rdrs-sedel i en kryddbod vid Röda Bodarne. Holmberg förnekade sanningen af Janssons uppgifter... Hon påstod deremet, att då Jansson kommit till henne, hade hon varit i hafvände tillstånd och som H. tyckte synd om henne; hade hon af barmhertighet låtit henne stanna qvar. hos sig. Angående stölden uppgaf H., att hos henne bott en mamsell Liljeberg, som aflidit, och skulle H. som mottagit hennes effekter uppgifva boet för en hr B., hvilken sedan skulle taga Liljebergs en om hand. -Sjelf hade H. dels haft egna penningar, dels hade ho af nämnde hr B. uppburit en summa, för att ombesörja Liljebergs begrafting. Af sina egna penningar hade Hon emellertid mistat 50 rår, och för att få reda derpå, hade hon geromsökt Janssons koffert, som: befurmits stående oläst. Det första hon der anträffade, var ett par lakan, som hon igenkände ha tillhört aflidna Liljeberg. Vidare hade hon fått tag i ett mindre skrin, som också tillhört mamsell L., och hvari voro förvarade 300 rdr, deraf H. igenkände en ny sedel, såsom tillhörande sterbhuset, äfvensom en gammal dito, som hon fann vara sin, Som hon: behöfde penningarne och tyckte, att hon väl borde få sätta sig i besittning af sin egendom, tog hon sinfemfia, hvårmed hon i hr Lemkes bod betalte den skuld å 10 rdr, hvari hon satt sig a omkostnaderna vid begrafningen efter Liljeberg. Jansson bestred allt detta såsom varande osanning. De 300 rdrna hade fadren till hennes barn gifvit henne; en uppgift, som Holmberg å sin ida förklarade äfven vara osanning, emedan, såsom orden föllo: Janssonskans barn inte hade någon far. Holmberg angaf nu Jansson: att icke allenast från mamsell L:s sterbhusha stulit, de pemningar hon befunnits innehafva, utan äfven andra saker, såsom nipper, kläder m. m. Af ordföranden gjord vw er på det stränga ansvar hon genom så an angifvelse ådtroge sig, 1 händelse hon ej kunde bevisa sina: påståenden, fortfor likväl Holmberg med sin angifvelse samt yrkade inkallande af tvenne mamseller, .som hon förmenade skulle kunna styrka densamma. Poliskommissarien Jaederin, såsom ombud för landshöfdingen grefve Sparre, uppgaf att landshöfdingen vid sin afresa qvarlemnat i en garderob i Holmbergs vård diverse: böcker, hvilka hon försålt såsom makulatur. .Landshöfdingen de till Holmberg uthyrt våningen från den 1 Okt. till den 1 April. Tillfrågad om hyresbe: loppet, förklarade Jeederin att han ej hade reda derpå. Tillika upplyste Jederin, att Hi i polisen uppgifvit, det hon af! grefvens betjent skulle erhållit löfte: att sälja böckerna... Holmberg förklarade med afseende härpå, att hon verkligen af grefyens betjent fått ett sådant löfte, ehuru detta skett mellan fyra ögon, hvarföre hon ej kunde styrka sin uppgift. Af böckerna hade hon tagit en del i.en garderob och de öfriga på vinden, der de legat bland snö och smuts. -Inalles hade hon: försålt 3 lisp., men trodde ej att grefven skulle bry sig om att begära ersättning härför. Poliskommissarien Jeederin, som förmenade att Holmbergs angifvelse mot Jansson vore en af Holmbergs vanliga konster, då hon fann si angripen, begärde att få den frågan framställ till F olmberg, hvarföre hon ickeredan vid boets BRRGUTaR anklagat Jansson, hvarå H. gend mäilde att hr B. bedt henne ej göra någon affär deraf. På fråga hvarföre hon ej omtalat detta i polisen, svarade hon, att kon i polisen ej fick tala något: Holmberg tillade derjemte, att hon visat Jansson all möjlig välvilja och tänkt hjelpa henne få sitt barn in på fattigvården — ett påstående, söm föranledde kommissarien Jzederin att anmärka, att dermed ej varit så brådtöm, då Jansson ännu icke fått något barn. Målet uppsköts till annan dag Gefle den 14 Mars. Vi hafva här fålt en temligen bister eftervinter, som de närmast föregående dagarne låtit synmerligast känna sig med en genomträngande nordostlig stark blåst jemte flera graders köld, i dag med en köld som på morgonen gick ända till 14 grader. : Vinterföret häromkring är ännu temligen praktikabelt. SAERDNA EA