I rande den stora inverkan en större halt af I fett uti fodret visat sig utöfva, anfördes åtI skilliga resultater, vunna vid försök i detta hänseende. . Man hade härvid funnit att de r L feta ämnenas gemensamma inverkan ej bestode blott deruti, att desamma åter afsätItas såsom fett. uti djurkroppen, utan deras närvaro i fodret, uti tillräcklig mängd, medförde ock ett stegradt tillgodogörande af I dettas öfriga beståndsdelar. Sålunde hade man, vid fem olika försök med gödsvin, genom en tillsats af 1 skålp. olja erhållit ett plus i vigtstillökning af i medeltal 2276 skålp. Uttryckt i penningar, hade en tillsats af olja, kostande 30 öre, producerat fläsk för ett saluvärde af 50 öre. UppI märksamheten fästades dock derpå, att begagnande af ren olja härvid vore öfverflödigt och för dyrt, utan kunde man billigare erhålla detta fett uti linfrö, oljkakor, fisktran 0. d. Såsom ett bevis på vigten för den praktiska landtmannen af agrikulturkemiens biträde, anfördes ettutfodringsförsök, vid hyilket tvenne svinkreatur uppställdes liktidigt och under likartade förhållanden till gödning, men hvarvid det ena erhöll ett foder uti hvilket de qväfvehaltiga beståndsdelarne förhöllo sig till de qväfvefria som 1 till 4; i det andra deremot var detta förhållande som 41 till 4!;. Denna ringa olikhet med förde dock det resultat, att under det att det förstnämda djuret på 92 dagar tilltog i vigt med 73, , utgjorde denna tillökning hos det sednare hlott 62 . Rörande olika kreatursrasers olika förmåga att tillgodogöra det foder dem bestås, hade man vid ett försök med merino och Southdownsfår funnit, att medan de förra under 70 dagars utfodring förtärde 8 å 9 procent mera foder än de sednare, vore vigtstillökningen deremot hos dessa sistnämda dubbelt större än hos :merinofåren. Uti merinofårens exkrementer förefanns ock 114, procent mera af fodrets massa uti osmält tillstånd, än i den efter Southdownfåren. Såsom ett bevis på den omsättning som å kreatursveckomarknaden i London eger rum, anfördes att vid sednaste gödboskaps-julmarknad derstädes, :den 17 sistl. December, I. hade antalet af torgförd boskap utgjorts af 8725 hornboskapsdjur — hvaraf blott 865 utländska — samt 24,650 får. Priset å kött hade i medeltal varit högst 50 öre för skålpundet. Såsom numera städse, hade gödkreaturen af korthornsrasen varit de yppersta, och för att visa hurusom priset å djur af denna ras ingalunda vore så öfverdrifvet högt att icke äfven sandra än Englands landtmän skulle kunna förskaffa sig desamma — förutsatt att man åtnöjer sig med afvelsdjur af mindre eftersökta stammar inom denna ras — anfördes ett exempel på import af 30 korthornsdjur till Ostpreussen, dervid inköpskostnaden för hvarje djur i medeltal uppgick till 410 rdr rmt, samt frakt och öfriga omkostnader, af hvilka en icke obetydlig del ej kan ifrågakomma vid import till Sverge till omkring 200 rdr rmt. Korthornsrasen vore ock numera den enda man uti England ville använda, då fråga vore om förbättring af en annan ras. Ett yttrande i detta hänseende anfördes efter en utmärkt fransk författare, lydande sålunda: När man ser de talrika exemplen på en lyckad korsning emellan durrhamstjurar och kor af hvad annan ras som helst; när man tager i betraktande huru Omisskänneliga och omedelbara :verkningarne at denna korsning äro, hvilket mäktigt inflytande den utöfvar på hela ekonomien vid ett jordbruk, hvilka fördelar den bringar landtmannen derigenom att den gifver åt hans boskap en tidigare utbildning, åt hans åkrar massor af gödsel, åt hans produkter en lätt afsättlighet samt åt hans kassa en hastig omsättning af rörelsekapitalet, så må man med rätta förvånas öfver det motstånd som lokala fördomar eller förkärlek för föråldrade åsigter blindvis sätta emot denna, den förnämsta af alla förbättringar. Men förhållandet är ju härvid detsamme som så ofta tillförne. När potatisen först infördes till Europa sökte man ju att nära nog med våld ländrö dess odling. Så hafva ju ock ännu guano, grunddikning, frihandeln sina motståndare ! Uti en artikel om guano hade den berömde franske kemisten Boussingault anfört en beräkning rörande guanolagrens bildning, hvilken utföll sålunda att dertill erfordrats 264.000 foglar — i Peru s. k. guanaes — under ett tidsförlopp af 6000 år, samt att råmaterialet dertill utgjorts af 2500 millioner centner fisk. I betraktande af de massor af påfogel som uppehålla sig å guanoöarne anser Boussingault verkligheten af detta antagande ingalunda otrolig. Den mindre gynnsamma verkan som man stundom trott sig finna af nämnde gödningsämne härrörde, enligt en artikel af den tyske kemisten Stöckhardt, oftast af en för grund myllning, och borde denna i allmänhet ej understiga 3 tum. Begagnandet af koksalt såsom gödningsämne hade visat sig reglera vexternas behof af fuktighet, men vore af åtskilliga andra skäl i allmänhet ej tillrådligt. Bättre vore — enligt Stöckhardt — attistället för att ulströ saltet på åkern, låta det först passera igenom reoturen då den nytta man deraf drager blefve dubbel. En tysk botanist, Hoffman, hade trott sig finna orsaken till potatissjukan uti en svamp: vext,. Peronospora solani, hvilken utbildar sig på potatisens blast, utvecklar der en otalig mängd frukteroddar, hvilka genom regn och dagg föras till rotknölarne, å dem finna fä ste samt gifva genom små, potatisens inr senomtriä de fibrer anledning till desam mas förrutmande. Genom ferahanda fi hade man funnit att sjukdomen tram genom en den äfven yuigaste beröring emellan sjuk och als ex. genom att