en gift syster i Boulogne, och det var på återvägen derifrån hon gjorde denna för henne så olyckliga bekantskap, En ömsesidig böjelse tyckes genast ha uppstått hos dem båda, hvilken dock å hans sida redan i sitt upphof synes ha varit af mindre ädel natur. De fingo väl icke på flera år efter denna ångtartygsresa tillfälle att återse hvarandra; men några månader efter deras för-sta bekantskap lät hon anmöda honom att fortskaffa ett bref, som hon skickade till honom, till hennes kusin i Albani genom att inlemna det på posten i Malta, dit han skulle begifva sig i garnison. Detta gafanledning till en lillig brefvexling, hvilken fortsattes till deras första återseende. Den väsendtligaste delen af denna brefvexling Kar blifvit framlagd för rätten; dess innehåll är af ganska egen beskaftenhet — en blandning af stadsprat, skämt och gyckel och torde, hvad henne vidkommer, bära vittnesbörd, utom-om--en-ovanlig förmåga att föra pennan, äfven om icke ringa grad af oförsigtighet mot en ung man, som hon ännu kände så litet. År 1855 greps miss Longworth af den då temligen allmänna passionen att bli sjuksköterska, vid den krigörande -armåen och begaf sig såsom barmhertighetssyster och i denna ordens drägt, dock utan att ha aflagt något klosterlöfte, till ett frånskt kloster i Galata, efter det hon förut erfarit, att major Yelverton gjorde ijenst i engelska armåekåren på Krim. I nämnda kloster deltog hon med de andra barmhertiga systrarna i att vårda de sjuka och sårade, och här skedde första återseendet af major Yelverton. Enligt hennes uppgift inför rätten, friade majoren här tili henne; hvaremot han på ett cyniskt och oförsynt sätt förklarar för juryn, att han väl sagt till henne, att hon icke borde utsätta sig för feber och andra sjukdomar och derföre skulle lemna hospitalet, men att den afsigt, som låg till grund för detta öfvertalande, var att göra henne till sin mätress, emedan han icke tänkte på att gifta sig med henne, dels af pekuniera skäl och dels för det att hon icke var af ädelt blod. Hon lät emellertid icke öfvertala sig att öf vergifva sitt uppoffrande och kärleksfulla värf, åt hvilket hon sade sig fortfarande vilja egna sig, till dess kriget var slut, efter hvilket svar majoren reste tillbaka till Krim. Kort derefter återfinna vi miss Longworth i engelska lägret på Krim, hvarest hon på engelska generalen Straubenzees och hans hustrus inbjudning tillbragte någon tid hos dem i deras lägerhydda. Generalinnan Strau benzee höll mycket af den vackra, lifliga unga flickan och behöll henne en längreti hos sig. Major Yelverton var under denna tid en daglig gäst hos Straubenzees, och det undgick icke generalinnäns uppmärksamhet, att majoren både sökte den unga flickan och gjorde lycka hos henne; men hon hade aldrig ett ögonblick betviflat, att majorens afsigter voro redliga. I ett samtal med miss Longworth mellan fyra ögon, framkastade denne emellertid en vink om, att han icke kunde gifta sig utan hemgift, tillräckligt stor att betala hans skulder, som dock icke uppgingo till mera än 3000 pund. Den unga flickan svarade honom; att hon icke kunde råda öfver sin förmögenhet; emedan hon endast egde uppbära en fifränta deraf. Efter nägon tids förlopp lemnade hon Straubenzees och gick ombord på ett ångfartyg i Balaklava, för att resa till baka till Galata. . Generalen, hans fru och några vänner, bland hvilka major Yelverton befann sig, följde henne ombord. Sedan de tagit afsked och voro på hemvägen till lägret, smög sig majoren tillbaka ombord a ångfartyget för att göra den. unga flican sällskap. Här, åter om bord på ett ångfartyg och åter under en stilla natt föreföll ett kärleksfullt samtal. De älskande sutto ostörda på skansen, och hon förklarar nu på sin ed Inför juryn, att han föreslog henne att gifta sig med honom i den grekiska kyrkan i Balaklava, och att det enda vilkor han fogade dervid var, att giftermålet tills, vidare skulle hållas hemligt, emedån han till följd af sina affärers skick icke kunde gifta 8ig utan sin högadlige fars tillåtelse. Hon afslog tillbudet af det skäl, att ett äktenskap med en romersk katolik icke lagligen kunde ingås i en grekisk kyrka; men, tillägger hon, från detta ögonblick var hon fullt öfvertygad om att majoren skulle gifta sig med henne. Major Yelverton gör deremot en helt annan beskrifning på denna nattliga färd och hvad som föreföll på ångfartygets skans, en beskrifning så Rtyhisk, så platt och så oförsynt, att öfverdomaren måste uppmana de qvinliga åhörarne på läktaren att aflägsna sig — hvartill de först efter förnyad uppmaning och vädjande till deras blygsamhet, ja till och med hot att låta visa ut dem från läktaren, läto förmå sig. När änflriaget ankom till: sin bestämmelseort skildes de båda unga åt, och nu återsågo de icke hvarandra förr än våren 1857. De underhöllo likväl en mycket liflig brefvexling, hvars innehåll antyder en brinnande längtan och kärlek å hennes sida, !. under det att hans uttryck väl äro mindre lidelsefulla, men likväl icke utan känsla; !! men ehuru det af allt tyckes. visa sig atti hennes känslor för honom voro af en Tångt!, ädlare natur än hans för henne, låter det: dock ej förneka sig, att hon tyckes ha sökt! träffa honom, hvaremot det vid ett par till-!. fällen vill synas, som om han undvikit ett . förnyadt stmmanträffande. (Forts.) DESTO INSE NN Rättegångsoch Polissaker. — I lördags qväll. upphittades uti norra Be-, nickebrinken i staden, en uppbruten låda-af; bleck, innehållande 6 matskedar, 6 teskedar och! 3 desertskedar af silfver, och hvilket allt aflem i nades å polisyaktkontoret.. Någon stund derelter infinner siv å vaktkontoret vaktmästaren vid