AR NN pit er BET NET RER — lär tr Jes föratt underkasta sig. de vilkor som föreningens styrelse nödgades bestämma: på det att denstora iden icke skulle stanna vid blotta ord; den som närvarit vid korpöralskäpens öfningar och sett den ordentlighet och entusiasm, hvarmed de fullföljas, och jag trör nästan att flera korporalskaper redan hunnit förvärfva sig den skicklighet, att de skulle kunna uthärda en mönstring inför konungen sjelf; den som sett den fattiga arbetaren åt vapenöfningen uppofira timmar af den dag han så väl behöfde för hvilan, sett honom från sina knappa tillgångar draga den ena slanten efter den andra, för att lägga den i den gemensamma kassän, dels såsom årsafgift, dels såsom afbetalning . på sitt gevär; den söm bevittnat hela denna höga patriotism, — den erfar något i djupet af sin själ, som icke med ord kan beskrifvas, något som, i stället för att välja läppens vanliga väg, tränger glänsande fram ur ögats vrår. Åck, mina herrar! Jag ser ingen splittring mera, jag tror endast på enighet, och i denna trö helsar jag i Eder den första blomman af det unga Sverges nyvaknade kraft! Löjtnant Mankell medgaf, att han i början haft svårt att bestämma sig huruvida han för-sin del skulle för Stockholms ER tillråda antagandet af det ena eller andra af de TR EK. M:t i sin kungörelse håde uppställt. Det första alternativet, rörande officiella skarpskyttekårer, syntes visserligen vid första påscendet särdeles liberalt, men dess konseqvenser kunde, om de: strängt tillämpades, blifva ganska betänkliga för den enskildte medborgarens sjelfbestämmelserätt. -Isynnerhet var uttrycket anående befälhafvar ns ansvarighetsväfvande och fordrade närmare förklaring. Denna ansvarighet vore visserligen i krig lätt att tillämpa, emedan man der hade krigsartiklarne att stödja sig Då. Men ifred kunde någon ansvarighet i stränare mening. svårligen ega rum utan -ett allt ör stort ingrepp i medborgarens oberöende ställning. Ty ned ansvarighet å ena sidan måste äfven följa makt å den andra Ej heller var uttryckt, enligt hvilken kategori befilhafvaren var ansvarig, om det var enligt krigsartiklarne, eller allmänna lagen, eller något annät. Talaren kunde ej finna, att någoh annan ansvarighet i fred borde ega rum för befälhafvaren, än vid de tillfällen, då kåren eller delar deraf med hans vetskap eller på hans anordnande vore samlade. Genom det första alternativet uteslöts äfven den subskriberande afdelningen, som vore så nödvändig för föreningens utveckling, från densamma. Ty man kunde ej begära, att de män, som utgjorde denna afdelning, skulle underkasta sig så stränga vilkor. Talaren förmodade dock, att denna sak möjligtvis skulle kunna hjelpas, derigenom att af den subskriberande afdelningen I bildades en enskild förening med ändamål att medelst penningebidrag understödja den officiella, hvarföre den äfven borde hafva en viss SPE öfver räkenskaperna. — Vidare lefve det ganska svårt att bestämma styrelsens ställning till befälhafvaren; ty att en styrelse fortfarande måste finnas, för att förvalta de ganska vidlyftiga penningeangelägenheterna och utföra organisationsarbetet, fölle af sig sjelft; men å andra sidah borde styrelsen, för att rätt kunna sköta sitt kall, vara oberoende af befälhafvaren. — Slutligen hyste talaren starka tvifvelsmål om nödvändigheten deraf, att kåren skulle kunna uppbådas till tjenstgöring och ställas under krigsartiklarne, redan. vid armåns blotta mobilisering före ett krig, som man ansåg möjligtvis hota. Han fann en sådan åtgärd strida mot skarpskytteföreningarnes ellerlandtstormens id, i hvilken det ligger, att utom armåen -stående delar af fäderneslatidets försvarskraft först då skola uppträda, när kriget redan utbrutit samt verklig fara för orten hotar, samt detta då alltid för kortare tider, fastän det kan ske upprepade gånger. essa. voro de väsendtligaste anmärkningar tal. hade att göra mot det första alternativet i den kongl. skrifvelsen. Men han kunde å andra sidan icke underlåta att medgifva, det regeringen i många hänseenden på ett välvilligt sätt, för hvilket man hade allt skäl attvära tacksam, gått den fosterländska rörelsen till mötes, samt att man derföre borde göra detsamma och möta förtroende med förtroende, äfven om det skulle ske med någon uppoffring. Tal. tog för gifvet, att många stadganden, som i teorien kunde synas stränga, i praktiken skulle förmildras och tilläm. a på ett humant sätt, som öfverensstämde med len upplysta och frisinnade anda; som låg iden Kungliga skrifvelsen; han trodde äfven att detta måste ske, så vida man ej på ett mot grundlaarne stridande sätt skulle lägripa i medborgarens sjelfbestämmelserätt, hvarigenom möjligtvis en förening, som var grundad på frivillighet och stora uppoffringar af. både tid och penningar, skulle kunna upplösas. K. M:t hade derjemte. lemnat kåren tvenne dyrbara rättigheter, nemligen att sjelf bestämma området för sin verksamhet samt att ordna sina inre DE ER d. v. s. att uppgöra sina stadgar. Afvenledes hoppades tal., att vigtiga materiella fördelar — hvilkas värde han bäst kunde uppskatta, som hittills ledt det svåra orsanisationsarbetet och öfningarne — skulle härlyta af föreningens anslutande till det första alernativet; han förmodade att derigenom anskafandet af instruktörer, exercisgevär, målskjutningsbanor och öfningslokaler i väsendtlig mån skulle underlättas. Slutligen ansåg tal., att om någon Ke teröre nin i riket behöfde en astare organisation, som hvilket ögonblick som relst var färdig att träda i verksämhet, så vore let. hufvudstadens, hvars blottade läge bestänligt utsatte den för ett oförmodadt öfverfall. å grund af dessa skäl hade tal. ganska tidigt eslutit sig för att tillråda antagandet af det förta alternativet, samt sedan begagnat:det lilla nflytande och alla de utvägar, som stått honom ill buds, för att bestämma de tveksamma, hyvilsas antal i början varit ganska stort, för detamma, Hat begagnade äfven nu tillfället att ippmana dem af de närvarande, som ännu hyte tvifvelsmål, Hvilkas riktighet han visserligen cket kunde förneka, att likväl beträda denna 1itväg, samt att göra uppoffringar för bibehållanlet af enigheten;. det vigtigaste af allt i denna tora fråga. Kunde man ej bibehålla densamma iu; medan rörelsen vore i sin linda och såväl ,ehöfde allas gemensamma omvårdnad; så vore ara värdt att en farlig splittring kunde uppstå, varigenom det fosterländska förslaget möjligtvis kulle taga en obotlig skada. Slutligen understödde tal. den af föregående alare gjorda propositionen, att en komite af 7 ersoner borde utväljas, hvilka på de antagna runderna Pskulle: uppgöra förslag till stadgar, om: borde delgifvas föreningen, samt föreslog deremte, att de närvarande skulle uppdraga åt kororälerne ätt utse 3 revisorer, som skulle granka den hittillsvärande interimsstyrelsens förvalting och räkenskäper, Nvilket förslag äfven an088. 2 Hr Blanche hemställde huruvida icke vid den f hr Bruhn föreslagna proposition om val af n komite för stadgars uppgörande borde göras et tillägg, att denna komite skulle bemyndigas tt med sig förena sådana personer, hvilkas nedverkan vid det ifrågavarande arbetet kunde nses önskvärd. i f rem MM sd NIST ÖA a