Inu känna lagen eller icke, blott de lara känna I sitt befäl i rättan tid, så att de icke komma att ångra sina val; han trodde, att man kommit hit Å för att gifva uttrycket af ett folkligt förtroende till svar på uttrycket af ett kungligt förtroende d till PNONshA folkets sans och lagga äfven med I vapen i hand. Och han trodde att ett sådant lIvotum skulle hedra både. gifvaren och emöttagaren. Blott ännu .en önskan, tillfogade talaren: att lagens. bokstaf och dess konflikter med nutidens prSrepp måtte godtgöras af en god, lefvande anda, utan hvilken ingen form är god nog-eller tjenar till något godt. Må vi behålla i minnet dhvad som gjort och skall göra folkbeväpningens ide mottaglig hos iolket. Tal. ville upprepa en jemförelse, hvilken Han gjort förut på annat rum: den mellan beväringen och skarpskyttekårerna, Så gammal än beväringen är och hunnit införlifva sig med folkets föreställningar om en skyldighet; så mycken nytta den än gjort genom sin blottactillvaro och. utan: bragder; har denna skyldighet dock sällan blifvit erkänd och aldrig har den blifvit populär, icke . ens respekterad. Det är icke fruktaän för att komma i krig, som gifver den unge, räske bonddrängen mod att tillfoga sin kropp skador, hvaraf han lider men kanske, för lifstiden, för att slippa beväringsexerciseny det är icke denna fruktan som söker I få läkarebetyg, föregifver sysselsättningar, gifver sig på resor för att slippa beväringsexercisen; på krig har man litet tänkt under vår långa fred, men från beväringen och bekantskapen med en viss art af krigareandan, fostrad i krigsartiklarnas skola, har. man köpt sig fri och betalar nu 100 rdr för denna befrielse. . För 50 rdr och mera dertilli tid och kostnad köper : man sig nu deremot rättigheten att tillhöra vår skarpskytteförening, och på sådana vilkor ha vv snart samlat ett antal, motsvarande en vanlig årsskörd för beväringen här; och af detta antal har säkert en stor del förut köpt sig fri från bevärin gen. Man finner alltså att dessasaker äro mycket olika, och detta torde icke vara att tillskrifvas blott ett. mode för dagen. Den högre uppfattning af menniskovärdet, som tiden gifvit, måste också utöfva . sitt inflytande på militärståndet till. sedernas och brukens mildring, Men hvad: som rabatteras från den godtyckliga myndigheten, . hvilken för att råda öfver råa krafter behöfver starka medel, måste ersättas genom de band, som en hvar pålägger sig sjelf, och den stränga känslan för pligt, hvilken är krigarens första dygd och utgör hans sista styrka. Återgående till den K. kuben yttrade tal. sig ha ansett det vara sin pligt säga om densamma nu och icke efteråt hvad som borde säSu Han uppskattade fullt motiverna till det örsta alternativet och den nödvändighet sor legat till grund för vilkoren, då det gällt att beräkna och.-ordna försvarskrafterna. Han hade icke heller velat försvåra dess antagande, utan trodde att den är förtjent af ett förtroendevotum. Såsom sådant betraktade han detsom här torde komma att utfalla, ty man befunne sig ännu alltför mycket på det nyas och obestämdas område för att kunna döma med visshet. . Skulle en så att säga officiel förening enligt det första alternativet med tiden förlora sin lifskraft, så vore det sörjdt för att denna förening kan uti enskilda fria. vapenöfningssällskaper erhålla upplifvande medtäflare och slutligen sterbhusutredaiobsmdn, som förstå att skifta boet. Afven kunna dessa officiella föreningar i de enskilda erhålla förberedande plantskolor, hvaruti sådana af våra medborgare som äro ovissa om sin militära kallelse eller ur stånd att ikläda sig strängare förbindelser, kunna inledas uti bekantskap med saken, hvarigenom slutligen vapenöfning och beväpning kan utsträckas till samhällets alla vapenföra, och folkbeväpningens länge olösta gåta blifva lyckligen löst och förvandlad till en fast och betryggande sanning. I konseqvens med det sagda föreslog talaren proposition på frågan: Bifaller föreningen antagandet af de i K. kungörelsen af den 8 Mars 1861 innehållna hufvudgranden, för. frivillig skarpskytteförening, som vill utgöra en del af nationalförsvaret? Och önskade han, att såsom kontraproposition få framställa: bifall dertill att Stockholms stads frivilliga skarpskytteförening skall utgöra ett enskildt sällskap för vapenöfning; ch åre sig att den ena eller andra af dessa propositioner antoges, begärdes framställning af frågan: Bifaller föreningen utväljandet genom sluten votering af en komitå af 7 ledamöter för att utarbeta och till föreningen aflemna förslag till stadgar för föreningen, i öfverensstämmelse med det: fattade beslutet om föreningens natur? Tal. hoppades att SR 0 skulle bifalla det första alternativet, genom aklamation och utan behof af omröstning. Hr Blanche erhöll derpå ordet och anförde: Det förefaller mig som hade den ädla och störartade id som sedan några månader beherrskar vårt land, gjort sig förtjent af en nådigare uppmuntran än den som uppenbarar sig i den köngl. kungörelsen. Menmgen var ju och, skulle jag tro, fortfarande är att bilda en vapenför nation för att derigenom med framgång kunna bekämpa hvarje fiendtligt försök, och det hade ju bordt göra detsamma hvilken väg man valt, allenast man opera det stora gemensamma målet. Det kan icke nekas att regeringen visar sig något stjufmoderlig mot enskilta skarpskytteföreningar; hon antyder att dessa icke af henne kunna på-1 äkna det stöd hon utlofvar åt de officiella; hon rklarar öppet, att hon aldrig skall beräkna de förra. såsom delar af rikets krigsmakt. Men vad är det väl en regering beräknari händelse af ett krig? Är det blott den s. k. officiella krigsmakten? Måste hon icke också bertikna andra resurser, eller med hvad hon skall fylla del: uckor som svärd och skjukdomar öppnat? År det tänkbart att hon skulle blunda för dessa enskilda föreningar, som redan öfvat sig i vapens handterande, men endast se och beräkna oöf-ade massor? Nej, jag tror henne icke om en sådan blindhet. je n ser nog, beräknar nog, fast hon icke vill säga det. Men när regeringarne: fordra så mycket devouement, så många ppponringar af folken, så ega också dessa att fordra uppriktighet af regeringarna tillbaka: ett uppriktigt erkännande af folkens goda vilja, en uppriktig up EI af det tillskott den fria och sjelfständiga medborgaren gör, när han. utom det vanliga eller ordinära bidraget till statsinkomsterna, frivilligt erbjuder sitt guld, sin tid, sitt bröst och sina armar. Det är ett tillskott som duger, skulle jag tro, och. som nog förtjenar tagas med i beräkning. Vidare har det icke för regeringen kunnat vara obekant att Stockholms skarpskytteförening äfven haren afdelning kallad den subskriberande, fullt ut lika som den andra eller aktiva afdelningen. Vi hafva denna subskriberande afdelning redan att tacka för mycket, såsom t. ex. för att det varit oss möjligt att förskaffa de mindre bemedlade gevär för billigare pris m. m.; men hvilken plats denna afdelning skall intaga, med afseende å regeringen, derom upplyses man ej, och det. torde derföre icke blifva så lätt för föreningen att bestämma densamma. Dock, dessa anmärkningar oaktadt, ser jag allsingen fara vid att antaga de vilkor som regeringen i oftaberörde kungörelse bestämt. Såge jag någon, jag skulle vara bland de första att varna derför. Regeringen medgifver oss rättigneten att fritt ordna våra inre angelägenheter; hon vill blott i krivetd Hlämna kriosartiklarna MR rg an RV FT FA ER pt RA ran