DHestyrelsen var som bast sysselsatt med gransk ningen och utarbetandet af ett. förslag. till stad gar, som den ämnade så fort som möjligt under ställa edert bepröfvande, M. H.y när vi öfver raskades af K. M:ts nådiga kungörelse af den dennes angående skarpskyttekårers bildande inon riket, och ansåg bestyrelsen det vara riktigas och äfven nödvändigt att genast afbryta all dis kussion om blifvande stadgar, och deremot sam mankalla föreningens ledamöter till en gemen sam er ln dj för att i denna vigtiga an gelägenhet låta eder sjelfva, M. H., fätta ett be slut. Härigenom lemnades skarpskytteförenin gen tillfälle att artingen utse en komite fö stadgars utarbetande i enlighet med grundern: i den kungliga kungörelsen, eller också at utbyta den nuvarande provisoriska bestyrelser mot andra bland eder sjelfva, genom val utsed da personer. Den kongl. kungörelsen uppställer, såsom her rarne nogsamt redan känna, två kategorier a CER men lemnar full frihet å hvar och en att ansluta sig till det. alternativ som han för godt finner. Den första kategorier omfattar de föreningar, hvilka vilja utgöra er integrerande del.af nationalförsvaret, och hvilk: regeringen ansett af nöden att kunna beräkn: för att vid möjligen inträfande krig kunna an vändas till rikets försvar. Dessa föreningar börs underkasta sig vissa, allmänna bestämmelser uppställda i följande fyra särskilda punkter . den :kongl. kungörelsen (talaren uppläste desse punkter): Alla andra skarpskytteföreningar, som icke vilja underkasta: sig denna kontroll eller förbin delse, komma af Rp att betraktas såson enskilda vapenöfningssällskap och äro såsom alla sällskap och föreningar alldeles fria och oberoende, men likafullt skyldiga att ställa sig till efterrättelse hvad allmän låg och författningar. för ordningens upprätthållande kunne föreskrifva. Dessa föreningar Kunna, enlig kongl.; kungörelsens ord: icke ingå i beräkningen af de krafter, som till fäderneslandets försvar äro att anlita. Jag har nu sökt att med några ord framställa diskussionsämnet för denna öfverläggning, til hyilken vi tapit oss friheten inbjuda eder, M. H., och må dess resultat äfven blifva af gagn för den sköna fosterländska id, som i denna stund lifvar hela svenska folket. Hufvudstaden. bildningens förnämsta säte i vårt land, har redan genom talrik anslutning härtill gifvit ett hedrande föredöme, och må aftonens sammanträde föra oss främåt på denna väg, från ord till handling — from sounds to things! Och nu, M. H., jemte en hjertlig välkomsthelsning till eder alla, vågar jag uttrycka den glada förhoppning att vi här i afton, äfven under intrycket af en liflig och kärnfull debatt, likafullt må akta oss för häftiga partiåsigter och dermed oftast följande söndringslusta, utan framförallt ihågkomma det gamla valspråket: Enighet ger styrka! Litteratören Brubn, som först erhöll ordet, uttryckte till en början den åsigt, att landets konung genom kungörelsen den 8 Mars angående frivilliga skarpskytteföreningar uttalat sina symatier för den fosterländska angelägenhet som ifvar oss, och gifvit en under nuvarande, förhållanden högeligen. önsklig och vigtig bekräftelse åt en urgammal, helig och för oss svenskar omistlig rättighet, den att förvärfva färdighet i vapnens bruk. Detta ridderliga tillmötesgående, som sätter skarpskyttesaken 2 redig fot och bör utesluta den heta principstriden, detta visa uppskattande af ett stort nationelt behof, skola säkert öfverallt inom våra landamären mötas af ett. lifligt erkännande. Öfvergående derpå till ett skärskådande af de nya förhållanden, hvilka genom den k. kungörelsen uppkomma för denna förening, erinrade talaren att kungörelsen upptager tvenne alternativer, nemligen för föreningar, hvilka vilja åtaga sig att utgöra en del af rikets krigsmakt och för dem som blott. vilja anses såsom enskilda vapenöfningssällskap. Mellan begge dessa alternativer vore det man hade att välja. För att undvika splittring och betrygga föreningens bestånd, ansåg talaren det önskligpet att man väljer det förstnämnda alternativet och han skulle anse för en olycka om så icke skedde; men dock måste man söka göra sig reda för hvad detta innebär. Utan rubbning af medlemmarnes rätt i öfrigt att välja sitt befäl, skulle föreningen lyda under en öfverbefälhafvare, vald af K. M. bland tre af föreningen föreslagna personer, och hvilken befälhafvare är Kongl. M:t ansvarig för kårens verksamhat. Härigenom ansåg talaren og hittills varande organisation upphäfvås, och han anmärkte i första rämmet, att det vore: fara värdtatt derigenom den subskriberande afdelningen af föreningen bortfaller, enär deras qvaärstående i föreningen icke kunde stå tillsammans med bokstafslydelsen i den kungliga kungörelsen, hvilken vid krig fordrar krigstjenst och underkastelse af krigslägarna med vissa modifikationer, af föreningens medlemmar och således icke vet af någon subskriberande afdel-. ning, som vore från militärtjenst befriad. Med lydnaden under befälhafvaren i fredstid, hvilken lydnad icke är inskränkt till kommandot, utan tages i allmänhet, ståt icke heller rätt tillsammans någon i. egentlig mening rådplägande civilstyrelse med sjelfständig verksamhet såvältill ordnandet af ver pg pe angeltgenhetets som till arbete för nationalbeväpningsidens allmänna genomförande, såframt icke några inskränkninär i denna lydnadspligt kunna göras genom stadgar, hvarigenom man åtminstone kunde vinna det, att denne befälhafvare icke ensamt på grund af sin egen vilja eller af missförstådt nit kunde med det hela styra och ställa efter odtfinnande, : utan. åtminstone behöfde, för att unna tillintetgörar ett styrelsens. eller kårens beslut; till protokollet förklara, att kan handlade på K.: M:s befällning. Något parlamentariskt skick eller något samlande af dugliga personer till styrelsen skulle i motsätt fall svårligen kunna åstadkommas, och frivilligheten och rättigheten för föreningen att ordna sina inre angelägenheter efter egen frivillig öfverenskommelse vore ock dermed uppoffrade. Någon kontroll öfver chefens hetidlit. mot kåren kunde icke heller af en sjelf unfr honom lydnadspligtig styrelse utöfvas... Garäntier mot befälhafvarens maktmissbruk finnas emellertid visserligen deruti, att utträdet ur kåren göres fritt, att kåren kan för längre eller kortare tid suspendera sin verksamhet eller upplösa sig, samt att befälhafvaren väljes på högst ett år, hvilket sednare är ett nödvändigt försigtighetsmått, ehuru föreningen eger rätt att välja tre kandidater till befällafvare latsen. Hvad vidkommer förhållandena under krig, har trupen blifvit ställd under de relatift humanaste rigslagar som finnas; och då det gällde att nu uppgifva lagar för aktiv krigstjenst, fanns intet annat att göra. . Dessa lagar äro dock långt ifrån det önskliga, och deras studium är förenadt med RN svårigheter, Uti ingressen till K. M:s förordning angående förmanskap och extrajudiciel bestråffningsrätt vid krigsmakten. gifven den 29 Mars 1859, uppräknas, om jag räknat rätt, 14 förordningar, cirkulärer m. m. sämt delar af författningar, hvilka genom ofvanpr SE förordning blifvit fragmentariskt eller helt och hållet upphäfda, förändrade eller modifierade. För att veta hvad som möjligen qvarstår, måste man således skaffa sig dessa lagar, bref. PA FI IRENE 11 DELS OTIS KÖR