Article Image
rg för att undandraga kåren K. Maj:t efäl och denna bevisning är hans skyldig het. Men nu vill det sig icke bättre än at i en eller.två af den af författaren så kallad minoritetens medlemmar och just bland den som författaren uppfört på sitl förslag til kömite för stadgars utårbetande, varit blant de vältaligaste af dem som yttrat sig för oci rättfärdigat uppskofvet med stadgars utar betande. . En medlem af den s. k. majori teten instämde med hr :v. Feilitzen iyrkan det på stadgars utarbetning ehuru han rätt färdigade uppskofvet dittills. Då eljest upp skof med stadgar varit föremål för öfver läggning med anledning af någon framställ. ning, har majoriteten alltid varit långt öf: vervägande för uppskofvet och derföre hafva alltid talande skäl anförts. Vidare är at märka, hvad: konungens befäl vidkommer, att vid diskussionen om de tre första punkterna i förslaget till. stadgar ingen satte i fråga att beröfva konungen befälet i krigstid. Frågan om befälet i fredstid har aldrig hunnit förekomma i styrelsens plenum och det är således omöjligt att säga huru pluraliteten dervid kunnat utfalla. Det säkra är att åtminstone tvenne af den s k. ?majoritetens medlemmar icke skulle motsatt sig konungens utnämningsrätt af befälhafvare öfver kåren. (På befälhafvare öfver hela föreningen hade då ingen tänkt). Till final på sin recit yltrar författaren, sanningsälskande naturligtvis: ?Slutligen kastades yxan i sjön, och kåren sammankallades utan att något utarbetadt förslag till stadgar kommit till stånd.? Författaren kan härvid icke skylla på sin okunnighet, ty han vet ganska väl att det var styrelsens pligt att sammankalla kåren för att höra densammas mening rörande de begge alternativerna uti Kongl. Maj:ts kungörelse. Då uti denna tvenne alldeles olika vägar för föreningens verksamhet voro anvisade, skulle det varit i hög grad oriktigt, om styrelsen tillvällat sig bestämmanderätten och utan föreningens hörande skridit till utarbetande af stadgar i enlighet med någotdera alternativet. Inom minoriteten talades emellertid för ett sådant tillvägagående. J. N. Bruhn, Sekreterare hos Stockholms stads skarpskytteförenings styrelse.

15 mars 1861, sida 3

Thumbnail