återresa till Sverge, för att der sätta sig försvarsstånd: De konfedererade i Anjåla voro af olika tänkesätt i anseende till sitt förhållande emot eg dn isså fatta omständigheter. En del ville bemästra sig hans person och tvinga honom att utskrifva riksdag, en annan del åter ville låta honom fara och förklara hertig Karl till regent... Jag fick lyckligtvis precist underrättelser om allt detta, och utan att gifva konungen direkt del deraf, emedan hans karakter merendels alltid förde honom att gå faran till mötes, påskyndade jag så hans resa att alla uträkningar och Projekter skulle slå fel så i anseende till tid som ort. Ett stort bevis af den presumtion, med hvilken SVA IDEAS gjort sin plan, är att en fjerdedels timma innan hans maj:t körde in på Ulriksdals borggård, slog en viss kapten af gardet vad med nuvarande öfverstekammarjunkaren Karl Bonde att Gustaf III aldrig skulle komma till Sverge. Jag följde genast konungen efter, och vi arbetade i Stockholm natt och dag på medel att tillskapa något slags försvar emot oförmodadt anfall, som inga negociationgr tycktes mer kunna hindra. Vid : detta tillfälle kan man säga alt 1å voro de, som torde visa sig zelås och tillgifna konungen: man ansåg mindre forlig att, vara dess fiende än dess vän, och dc som ändtlig en hedrades med denna sist titel i publi en, aftekterade till större deler en neutralitet, somkunde bana vägen til försoning emellan dem och faktionen, ifal) Gustaf. ej mera kunde frilsas. Att få ihop penningarne var det svåraste af allt. Finanserna voro, ej allenast utbiot tade, men i en sådan derangement, att on ej konungen tagit det parti att nyttja Peyror och Håkansson, så hade interessen genon