nödvändigaste åtgärder, samt derigenom be tydligt försvårat styrelsens verksamhet, et! förhållande, som lätteligen lärer kunna styrkas:genom -protokollerna vid styrelsens sammankomster. Å Vi vilja för tillfället ej fästa oss vid detaljerna af L. J. 5:s i så många afseenden osannfärdiga uppgifter. Men: så mycket må dock sägas, att det för majoriteten ej kunde finnas något önskligare än om det af L. J. 5. åberopade förslaget, som hr kapten v. Feilitzen framlemnat, blefve allmännare bekant. Den uppfattning af saken, som der förekommer, torde då visa sig vara så stridande både mot den allmänna meningen och emot de af Kongl. Maj:t fastställda hufvudgrunder, att inmv skall kunna förundra sig, om det ej unde läggas till grund för föreningens verksamhet. På det föreningens medlemmar och den stora allmänheten -dock må ega någon föreställning om karakteren af detta förslag anse vi oss böra nämna, att medan K. M:t öfverlemnar åt skarpskytteföreningarne sjelfva att bestämma det område, inom hvilket de vilja.i krigstid tjenstgöra, så skulle, enligt hr v. Feilitzens förslag, hvarje ledamot ikläda sig skyldighet ati marschera hvarthelst sådant kunde finnas nödigt; — medan K. M:tlemnar föreningarne full frihet att sjelfva ordna sina egna inre angelägenheter, så ville hr v. F. att de skulle ställa sig under regeringens order, hvilken det tillkomme att verkställa den indelning och meddela de föreskrifter, som kunde finnas nödiga för ett gemensamt nationalförsvar; — medan K. M:t äskar de frivilligas ställände under krigslagarne endast i krigstid och då med det vigtiga undantaget att ingen kroppslig bestraffning kan ifrågakomma, ville åter hr F. ha dekreteradt, utan åtskillnad för krig eller fred, att i ledet är hvarje man soldat och befälhafvarens order är soldatens lag o. s. v. Det är för det majoriteten ansåg ett dylikt förslag icke böra framläggas för föreningen, som densamma nu angripes af hr L. J. S. Hvad å andra sidan vidkommer innehållet de stadgar, som från,andra sidan framlades, eå är det bekant att af dem blott 3 paragrafer blifvit antagna då den kongl. kungörelsen mellankom; men det torde böra upplysas, att en af dessa paragrafer innehöll, att föreningen -vid krigstillfälle ställde sig till K. M:s disposition och öfverlemnade åt K. M. att utnämna befäl öfver kompanichefsgrad, således vida mer än K. M. nu sjelf ifrågasatt; och att dervid endast fästades det vilkor, att medlemmarne ej underkastade sig krigslagarne i deras nuvarande skick, ett förbehåll, hvars befogenhet K. M. ju sedermera sjelf erkänt genom hänvisningen till de för Gotlands beväring stadgade undantag. Frågan om befälet i fred hade, såsom hr Bruhn upplyste, ännu icke förevarit till afgörande, men det förtjenar nämnas, att förslaget innehöll, att öfverståthållaren eller den, som för. valtade hans embete, skulle ega rätt att öfvervara styrelsens sammanträden; en bestämmelse som kan anses ungefärligen motsvara den rätt K. M. nu förbehållit sig att utnämna öfverbefälhafvare, och hvars upptagande i förslaget vittnar huruvida det var upphofsmänhens mening att undandraga föreningen offentlig Kontroll: Så förhåller det sig med det förslag, som man insinuerat skulle utgå från samhällsvådliga och ofosterländska åsigter4, och såväl föreningen som allmänheten har nu tillfälle bedöma hvad som blifvit från den ena och den andra sidan ifrågasatt. ; Inskränkande oss för tillfället till dessa erinningar. meddela vi här hr Bruhns uppsats, så lydande: Till redaktionen af Aftonbladet. ?Med anledning af de illvilliga och missledande uppsatser, hvilka, ställda till med-: lemmarne af Stockholms skarpskytteförening och undertecknade med bokstätverna L. J. S. förekommit i D. -Alleh., får undertecknad upplysa derom att en räfst med dessa för sin författare lika litet som för tidningen hedrande bearbetniuvgar oförtöfvadt kommer att företagas, hvaremellertid man -anhåller att skarpskytteföreningens medlemmar icke må på dessa otillförlitliga framställningar och illa uppsnappade upplysningar, framburna af partiilskan och fanatismen, grunda något omdöme om YTA teföreningens styrelses handlingssätt i det ena eller andra afseendet — en begäran, så mycket mera befogad, som redan skrifsättet i de omhandlade uppsatserna i Dagligt Allehanda och den oefterrättliga tankegången deri böra varna sjelfva lättrogenheten. För ögonblicket inskränker jag mig till anmärkning mot en uppgift, hvilken icke blott är fullkomligt osanhlärdig. utan hvilken förtattaren i Dagligt Allehanda borde vid nedskrifvandet hafva vetat vara obevislig. Dagligt Allehandaförfattaren yttrar: Men just detta senare, eller kårens stälande under Kongl. Maj:ts befäl, var det framför allt som majoriteten inom styrelsen ville förebygga och. dertill visste majoriteten intet bättre medel än att i det längsta indanskjuta frågan om stadgarna. Af det föregående och det följande iuppsatsen är tydligt att författaren med majoriieten menar den del af styrelsen, som hade öfvervigten vid voteringarne om de tre första paragraferna i förslaget till stadgar. Men äfven vid dessa voteringar var majoriteten olika och någon gifven majoritet har aldrig nom styrelsen tunnits. Dagligt Allehanda skulle nu bevisa att den majoritet, hvila a ige La Rd ER RA