Mäensölverraskädes i går afton af attidet officiella bladet läsa en kunglig kungörelse angående frivilliga skarpskylteföreningar. Öfverraskninget var i det hela af en galskaangenänt beskaffenhet; ty man fann här, att regeringens. uppfattning af skarpskytteföreYr og är ,en.heltannan än denj som framträdt hos dem, Hvilka gifvit sig-min afrattt i denma sak vilja föra regeringens talan. Denna kungörelse -ger-en mycket klar och bestämd dementi åt dem, som icke vetat, hurif långt de skulle gå i underdånigt fjesk) i för ätt Kuhn erdå den stora lyckan af en kunglig sanktion, som menat att utän densamma inga vapenöfningssällskaper kunde existera, som ansett det nödigt att uppgifva hela frivilligheten, införa officiell trnlleting och militärisk fredstjenstgöring med stadgadt äfventyr,.att i händelse af försummelse anaan man skullexsättas i stället på den försumliges bekostnad; 0 s. v. C Den Kpm kungörelsen erkänner helt öppet: och. klart;--att..skarpskytteföreningar kunna existera såsom enskilta vapenöfningssällskap utan att underkasta sig någon annan kontroll; eller förbindelse än alla andra enskiltasällskaper,; men -har derjemte uppställt vissa allmänna bestämmelser för de skarpskytteföreningar, hvilka såsom sådana vilja.utgöra integrerande, delar af national försvaret, och hvilkas regeringen: ansett af nöden, för att defsskulle kunna om iifrågavarahde föreningars: utveckling --oeh verksamhet ega fullständig kärnedöm samt vid inträffande krig, kunna förordna. om användande afalla de till rikets försvar påräkneliga krafter. Af dessa bestämmelser finner many att de skarpskytlteföreningar, som sålunda vilja ställa se till K. M:ts disposition, endast skulle kunnaåläggastjenstgöring i krigstid eller då armeån till följd: af krigsfara mobiliserades; samt endast inom det område föreningen sjelf för sin verksamhet-bestämt;, samt att då en dylik förening sålunda blifvit till aktiv krigstjenst uppbådad; desssledamöter visserligen skulle stå under krigslagen, men med iakttagande af de särskilta bestämmelser, som för Gotlands nationalbeväring finnas stadgade i kongl. brefvet af den 21 Mars 18117 enligt hvilket all kroppslig bestraffning afskaffas för manskapet, med undantag af dödsstraft, der sådant 1 krigsartiklårne finnes stadgadt. Stadgandena, att de offieielt erkända och disponibla skarpskytteföreningarne böra vara territoriella och icke korporationsvis sammånsatta samt att regeringen bland tre af föreningen sjelf föreslagne skall ega ätt utse det! högste befälhafvaren för hvarje förening synas icke vara egnade att ingifvä några betänkligheter: Deremot synes stadgandet derom, att denne befälhafvare blifver för kårens verksamhet ansvarig våra något svär: valide och kunna föranleda tveksamhet: Skall en sådan chef bära ett sådant ansöär, så synes det förutsätta deremot svarande makt; och man skulle till fö deraf lätt kunna tänka sig en dylik befälhafvare äfven i fredstid utrustad med en regementschefs hela oinskränkta myndighet i förhållandetill sina underordnade. Men då det kongl. Prefvet uttryckligen lemnat det öppet äfven åt sådana officielt erkända och disponiblaskarpskytteföreningar att med iakttagande af de nämnda villkoren ordna-sinä egna inre angelägenheter efter frivillig öfverenskömmelse, så kunna de uti de stadgar, om hvilka. .de öfverenskomma, intaga bestämmelser, som äro tillräckligt betryggande mot hvarje slags maktmissbruk. Det kongl. brefvet har följande lydelse: Wi: CARL,: c. göre veterligt: Då de föreningar, som -på flera ställen inom riket, under benämning af Frivilliga Skarpskyttecorpser, bildat sig, för attivapenföring och andra: militäriska öfningar förvärfva Insigt och färdighet, uppställt såsom dessa öfningars ändamål och föreningarnes bestämmelse att i farans stund medverka till fäderneslandets försvar; och Wi, som med nådigt välbehag ansett denna fosterländska syftning: af föreningarnes verksamhet, funnit angeläget alt nämnde Skarpskytte-corpser, fastän dem lemnas öppet att ordna sina inre angelägenheter efter egen frivillig öfverenskommelse, likväl ikläda sig de förbindelser, hvilka erfordras på det att Wi, såsom enligt Regeringsformens 14 högste befälhafväre öfver rikets krigsmakt, må icke blott i fredstid försättas i tillfälle att om ifrågavarande föreningars utveckling och verksamhet ega fullständig kännedom, utan ock vid inträffande krig kunna om alla de till rikets försvar påräkneliga krafters ändamälsenliga användande förordna, hafve Wi, med anledning. jemväl af särskilda till Oss inkomne underdåniga framställningar i ämnet, funnit odt i der förklara, att derest. frivillig karpskytte-förening vill utgöra: en-del at nationalförsvarety följande hufvudgränder för sådan förenings omfattning oef verksamhet skola. tjenartill efterrättelse: 1:0 Frivillig Skarpskytteförening skall omfatta visst område, såsom stad, härad eller socken, utan afseende på medlemmaärnes olika yrken, stånd eller samhällsvilkor; 2:0 Utan rubbning af medlemmarnes rätt i öfrigt att välja sitt befäl, skallhvärje Törenifig lyda nåder en öfverbefälhafvare, hvilken, efter förslag af förenings-medlemimbrne å tre. personer, varder af Oss, uppå (öres dragning-genom Landtförsvarsdepartementet, i nåder förökdaad och derefter blifver Oss för corpsens verksamhet ansvärigs