tionen framkallar ringaste rörelse i Venetien eller Ungern, skall österrikiska armån gehast gå ötver Mincio. TYSKLAND. Preussen. Hela hufvudstaden och landet äro på det högsta upprörda öfver en ny skandal, hotande att blifva en erinran om .den, då en af junkerpartiets ledamöter sköt ihjäl polischefen Hinckeldey. Nu är det så till vida värre, som det är sjelfva polispressident:n, som, tvärtemot gällande lag, vill -duellera med deputeradekammarens förnäm:ste ledamot på den liberala sidan. Denne — hr von Vincke — hade nemligen i en af representanthusets sednaste plena yttrat följande med anledning af de undersökningar, com just nu pågå rörande hvarjehanda af polispresidenten begångna försnillningar: ?Polispresidenten har med lika heder fått qvarstå i spetsen för polisen och får fortfaaande aflägga sina berättelser omedelbart till konungen. Jag fäller icke något omdöme öfver dessa företräden hos konungen, men ni torde medgifva, mina herrar, att det åtminstone måste göra ett eget intryck i landet, att en embetsman, mot hvilken sådana data föreligga, får komma i åtnjutanme af den högsta ära, som en undersåte kan 7vinna. Polispresidenten fortfar äfven, hvilket jag ej afundas honom, att på härvarande bangårdar representera Berlins polis inför hvarje fremmande suverän. Ett sådant representerande -är visserligen i och för sig ganska oskyldigt, men jag tror att man plägar till ett dylikt representerande, som 1 viss mån äfven är för statens ära, välja någon, hvars embetsutöfning icke är föremål för undersökning.? s Detta rörande polispresidentens offentliga verksamhet fällda omdöme har så retat denne, att han sammankallat ett familjeråd och låtit detta gifva honom den förklaringen, att han måste duellera med hr von Vincke. Vid sednaste posts afgång var det ännu icke kändt om utmaning redan var hr Vincke delgifven, men detta tyckes ha varit hän.delsen. National-Zeitung yrkari sådant fall, och då saken är i hvars mans mun, att regeringen övilkorligen skall förhindra en sådan skandal, som att en lagarnes bevakare utmanar och slåss med en af rikets. lagstiftare. Volks-Zeitung instämmer häri, men drifver derjemte den satsen att hr Vincke — om han än enskilt är villig att följa en allmän fördom och slåss — dock ej har rätt dertill, emedan hans lif tillhör det offentliga och han genom ett afslag å utmaningen bör upprätthålla tribunens oantastlighet. ITALIEN. Senatskommissionen har föreslagit att konungens af Italien älste son städse skall bära titeln: Prins af Piemont. Under diskussionen om Italiens konstitution hade Lor. Pareto föreslagit, att konungatiteln skulle förändras till Italienarnes onunz i stället för Konung af Italien. Grelve Cavour bekämpade med talang och framgång detta förslag. Man var i Turin öfverlygad om att det af regeringen framlagda grundlagsförslaget skulle en hälligt antagas. Sardinska tidningar berätta attregeringen uti Turin hos påfliga stolen afgifvit en enerisk protest mot Frans II:s qvardröjande i om, samt att denna det piemontesiska kabinettets åtgärd, som blifvit understödd af Englands och Frankrikes regeringar, häntyder På kraftfulla åtgärder, som komma att vidtagas från Sardiniens sida. Från Neapel berättas den 23 Febr., att ståthållaren, prinsen af Carignan, uppfordrat kardinslen att förklara sig för Victor Emanuels ering I händelse kardinalen skulle vägra detta, kommer han att förbjudas utöfva sitt embete. Cialdini hade den 26 Febr. anländt till Messma. Anfallet mot Messinas citadell skulle börjas så snart erforderligt antal belägringska-) noner anländt. Frans II har anbefallt mar-Å skalk Fergola, citadellets kommendant, att göra hårdnackadt motstånd, och marskalken hör, på general Cialdinis uppfordran att gifva sig, svarat, att han ämnar låta staden Mes-1 sina uppgå i lågor, om citadellet anfalles. Man är högligen förbittrad öfver detta löftesbrost af Frans II, hvilken vid Gaötas kapitulation högtidligen gifvit sitt furstliga ord på, att meddela kommendanterna på cita-I dellet uti Messina och fästet Civitella del Tronto befallning att genast öfverlemna dem åt sardinarne. Ja, ännu mer, Frans II har låtit hela Gaötas besättning gå i fångenskap I såsom gisslan för hans konungsliga löftes uppfyllande. Under sådana förhållanden har general Cialdini sett sig föranlåten tillkännagifva för marskalk Fergola, att någon Kapitulation ej kommer att beviljas honom, i händelse han låter bombardera Messina. Äfven Civitella del Tronto kommer att med största kraft angripas, så snurt groft belägringsartilleri ankommit. Man är uli Turin af den öfvertygelsen, att man nu må ste handla med kraft och beslutsamhet, så mycket mera, som man kommit underfund med att Frans II:s svek beträffande de båda fästena står i sammanhang med en stor plan af reaktionspartiet. —Kölnische Zeitungs pariserkorrespondent förmäler, att franska regeringen icke befarar ett anfall af Garibaldi på Venetien, fastän man vet, att Guribaldi plötsligt lemnat Caprera och uti Milano hatt en sammankomst med de italienska och ungerska patrioterna; 1 tvärtom, ehuru otroligt det än elt anfall från Österrikes sida. I säges skola vissa tyska hofs råd och löften icke blifvit utan inflytande på kejsar Frans Josephs afsigt att spela Va la banquel! Häraf förklaras äfven Frans II:s plötsligr beslut att stanna qvar i Rom, och lans yt trande om ett snart återseende vid afskedet från sina soldater uti Gaöta. a Grefve Cavour har kallat öfverstlöjtn på