got bättre och Bisder) ett IA RE KARO te) VD AR RR ON in till Blomqvist, som de funnit liggande sjuk . I A hustru Haglinds fråga, huru det stod till med honom, hade han svarat: det är bara dåligt och det har jag Spångan att-tacka för; jag fick en t kopp kaffe af henne i söndagsmorse och strc derefter blef jag sjuk; att när vittnet då återkommit hem från nämde besök och till enkan Spång, som då var i arbete hos vittnet, yttrat att det var fasligt hvad Blomqvist var sjuk, hade hon svarat: ja han lefver inte till söhdagen; hvarefter enkan Spång berättat, det hon på tisdagsmorgonen grälat med Blomqvist samt då vittnet i anledning deraf yttrat: törs mor Spång det? förklarat sig ej för Blomqvist hysa någon fruktan, med tillägg: nej det har jag ordning på, aldrig kommer han öfver mig mera. Tors. dagen den 10 Augusti på förmiddagen hade vitt-4 net samt Augusta Lindal åter besökt Blomqvist; som på fråga af dem, om han trodde sig hå blifvit förgiftad af Spång, svarat: Sja, och bedt dem skaffa honom lä RR hvilken begäran vittnet ofördröjligen anmält hos presterskapet i Weckholm. Till följe deraf hade doktor S ler, som då var på sjukbesök i trakten, ä som pastor Westman samma dag på eftermiddagen besökt Blomqvist, dervid vittnet samt Au: gusta Lindal varit närvarande, —lemnande vittnet angående förloppet dervid enahanda u gifter som pastor Westman. Vidare förm vittnet, att hon fredagsmorgonen innan Biom: qvist aflidit, åter vårit inne för att se till Blom: qvist och dervid tillsagt enkan Spång att bättrå sköta om honom och icke som hittills skett, låta honom hela dagarne ligga utan omvårdnad, med anledning af hvilken tillsägelse Spång yttrat: jag får ej kläder och föda med att sitta härti att vid sistberörde tillfälle enkan Spång äfven förebrått vittnet att hon anskaffat läkarhjelpt samt dervid vänd åt Blomqvist fällt ett yutfaudej ianefattände, att om nu medikamenter komme ut finge hon i alla sina dar lefva i samma fö lande till Blomqvist som tillförene, hvarpå Sp väl ng vändande sig åt vittnet, tillagt: och det har ja att tacka dig för, som sagt till åt doktorn. Mei anledning af dessa enkan Spån; yttranden, had el utbrustit: Karim, Karin! nyss inna mor Haglind kom, Hotade du att bränna mi lefvande, men då bad i dig att jag skulle I? dö i mina plågor, till hvilken hotelse enka Spång nekat. Vid ett tillfälle hade enkan Spång. af vittnet begärt aft få låna litet arsnik, som hon dock ej tätt, emedan vittnet ej då haft såj dant; åtskilliga gånger hade vittnet förut hör enkan Spång beklaga sig öfver Blomqvist, och en sång hade hon till vittnet bland ännatyttrat 4det blir ingen fred, förrän jag gör som påtänkt! är; i anledning af hvilket yttrande vittnet, sont trödde att Spång härmed åsyftade, det hon tänkt ta lifvet af sig sjelf, uppmanat henne att ej tal så ogudaktigt, utan hafva Gud för ögonen. Til sin berittelse tillade härjemte vittnet, att enka Spång och Blomåvist på sednare tiden lefvat ständigt kif och strid med hvarandra samt at stuga. Omkring fjorton dagar före Blomqvist: ista sjukdom, hade Spång för vittnet beklaga sig öfver att hon fått stryk af honom samt visa svullnader och blånader på åtskilliga delar a kroppen, som deraf skulle vara en följd; tidt och ofta skrik och oljud försportsfrån deras) ; : t ; J Augusta Lindal, hvilken såsom i föregående vitt: nesberättelser förmälesj dels värit närvarandejj. då -pastor Westman och döktor Stiegler vari hos Blomqvist, dels tillsammans med hustr Haäglind varit inne i Spångs stuga under Blomi jvists sjukdom; berättade bland annat, att vi ett af dessa tillfällen Blomqvist yttrat till henne angående enkan Spång: Jag borde Ka bra ondtjl som inte angaf henne då Hon gjorde af med barnet, äfvensott han bedt vittnet ställa undan en vid sängen, hvari hon låg; stående kruka innehållande soppa, under yttrafide: Hon har väl laggt något i den det också. För öfrigt tog vittnet nu på sin ed, att Blömqvist till pro: vinsialläkaren Stiegler, då han om torsdagen be: sökt den-sjuke, haft de i obduktionsprotokollet anmärkta utlåtanden om uppkoristen och ut: vecklingen af sin sjukdom samt enkan Spångs förfarande deränder. Vidare Berättade Lindal) att då hon samt hustru Holmström fredagsmorgonen uppehållit sig på an för att mjölka korna, hade de blifvit inropade af enkan Spång; som då i vittnets närvaro tillsport Blomqvist; som nu syntes ännu sjukare än förut och såsom vittnet tyckte knappt egde fullt medvetande säger du nu att jag är orsaken till din död? hvarpå Blomqvist, i det han vred sig åt väggen från enkan Spång, svarade: nej vars, hvilka ord med mycken möda frampressades ur hans bröst och med ett otydligt uttal, som redan var mot den annalkande döden förändradt: Hustru Hobnström: att Blomqvist den omnämnda söndagen kommit hem till hennes ocH Hennes mans bostad, hvärvid han blifvit inbjuden på frukost af mannen. Inkommen i stugan hade Blomqvist beklagat sig öfver illamående och qval i magen samt yttrat: jag fick en kopp kaffe hemma af Carin, hvarvid vittnets mån anmärkt: hon måtte väl ej lagt något sattyg i det, hvilken anmärkning Blomqvist besvarat med orden: åh, fan heller. Som emellertid illa: måendet tilltog, så att han i synbara qval och mycken vånda kastade omkull sig TG gården, hvarunder han flera gånger upprepade, att had tillskref kaffet detta illamående, gaf vittnets man honom en sup med kämPettadröpan i, enär ha trodde att Blomqvists sjukdom härledde sig af någon förkylning. Blomqvist blef derefter nå: deltog äfven i frukosten, men kunde ingenting förtära, emedan hänhs illamå: ende derunder åter tilltog, hvarföre han måste gå hem för att lägga sig. OL STIGORe Had vittnet jemte Lindal blifvit af Spång inropad i stugan från ängen der de uppehöllo sig, och hade då Blomqvist varit mycket svag och så: som det syntes nästan utan medvetande. Sedan de inkommit hade enhkän Spång gått fram till Blomqvist och klappat honomunder hakan samt frågat honom: om du nu dör Blomqvist lilla, är jag då vållande till din död? hvarpå Blomqvist i det han vände sig från henne med svag röst svarat: ,åh nej! eller tnej vars!? Då enkan Spång nu hördes öfver vittnesmåmålen, erkände hon deras sannfärdighet, men oaktadt härefter framhölls de flera besvärande omständigheter, som mot henne förekommit, och hon allvarligt uppmanades att bekänna, huruvida hon bibringat Blomqvist det gift, hvaraf han aflidit, fortfor hon att enständigt förneka all brottslighet i saken och kännedom om det sätt, hvarpå Blomqvist bekommit det gift hvaraf han ljutit döden; hvarefter målet uppsköts och utsattes att åter förekomma vid urtima ting den 19 Januari 1860, då åklagaren borde återkomma, försedd med ytterligare bevisning, och Spång, som emellertid åter till länsfängelset skulle förpassas, då åter hos rätten inställas. — (Forts.) LANDSORTS-NYHETER Enköping. Natten emellan den 26 och 27 sistlidne Februari uppskrämdes invånarne i Enköpings Näs af ett starkt eldsken i riktningen af FÖR by, belägen omkring ,:dels mil från sockenkyrkan. Tillskyndande personer funno uthuslängan i bonden Adolf Carlsons utbyggda gård antänd på flera ställen. Oaktadt elden hunnit gripa omkring sig innan eldsläckningsreds3skan kannat anlända. lvckades det dock att