Rättegångsoch Polissaker. Ransalkningen med för mord misstänkta ovh tilltalade soldatenkan Spång. (Forts. fr. gårdagsbladet.) ; Härefter hördes de af allmänna åklagaren tik förenämnde rättegångsdag inkallade vittnen oc berättade: i Vice pastorn Weckholms församling Westman, att han vid underrättelse om Blomqvists sjukdom, torsdagen den 11 Augusti, i sällska med doktor Stiegler besökt Blomqvist, hvilken då legat sängliggande sjuk samt varit matt och svag, och på förfrågan om anledningen till sin sjukdom, uppgit det han trodde sig hafva blifvit förgiftad af Spång medelst kaffe, hvarmed hon trakterat-hi nom söndagsmorgonen, hvarefter han funnit sik illamående med kräkningar och slitningar i maen. I botten på det tefat, hvarur han druckit affet, hade funnits hvitt grums, som Blomqvi trodde vara arsenik, och beskref han, på förfrågan af doktor Stiegler, som äfven var tillstädes, om dess utseende, detsamma vara hvitt såsom malen krita. Påföljande måndag hade Blom vist känt sig litet bättre; men sedan enkah pång tisdagsmorgonen gifvit honom in ent sked hvitt pulfver, som Blomqvist likväl ti större delen spottat ut igen, i det han yttrat: sHvad var det der för Saltyg du gaf mig, derhå enkan Spång skyndsamt hällt i honom nå; röppar, hvilka hon sagt sig hafva fått af hustru Lindahl, hade Blomqvist blifvit mera illamående samt öfvertygades nu om oe ser Af vittnet allvarligt uppmanad att icke belas en medmenniska med en så svår anklagelsi ifall han ej ansåg hustru Spång skyldig, ed Blomqvist svarat: Tycker pastorn det skull vara möjligt; att enkan Spång, som jemte vitt nena hustru Haglind och Augusta Lindahl, vi omvittnade tillfället varit närvarande, först e ständigt nekat att söndagsmorgonen gifvit kokat be a men sedermera erkänt att hon sådant på sump och deraf gifvit honom en kop och då vittnet frågat Spång om hon hade ar senik i huset, hade hon derpå svarat: Inte me min vilja, samt sedermera. tillagt: Dessuto! vet jag inte hvad argenik är; men då närvar rande hustru Haglind erinrat Spång om att hon vid ett föregående tillfälle till henne yttrat: Jag har inte ha SE gr sen jag. hade kreatur, Ul eek och då Mera rn, nig sö ifvit tyst; att mqn eklagat aj a enne der alf ko ade Spång först föreburit att hon ej hade enhingar att skaffa sådan för, men då Blomqvist i anledning häraf erinrat, det han hade två rdr bk hvarför han bedt Spång köpa mjölk, förnekad hon riktigheten af hans uppgitt. Då enkag Haglind emellertid förklarade att om Spång vd lat gifva Blomqvist mjölk, så hade hon kunn dog JE beh nine kruka skdan, Ivafo ar väl bekommit en kru G varfö Spångs uppgifter voro osanr Åt vittner härför tillhållen och tillspord, huru Spång a vändt denna mjölk, f rade Hon, att hoh behdoft den åt sin gri iomavist hade äfvek fått en del deraf samt om han velat hafva mera kunnat taga sig sjelf. Hustru Catharina Haglind: att då hon måndaå gen den 8 Augusti klappat kiäder vid en intil enkan Spångs bostad närbelägen källa, hade hon meg poor a inne ; stugan, och d on frågat : ng. hvilken var he ielp med nämnda göromål, om Blomqvist behje he ligt sjuk, eg Spång oe Det är ej farligt de: Tr ! pe Ir pmasts alt emellertid Blomqvistnje Se mer op fortfarit och vittnet i anlednin yttrat Bin Spång, det vittnet hade lust tt ec till Blomqvist, hade Spång era sfrådt he ne, under yttrande: Nej, gör ej det, han är s ond dig och svärjemt öfver dig, till följ af hvilket samt andrå fällda yttranden vittn afstått från sin afsigt att nämnda dag besökå Blomqvist. Då enkan Spång emellertid gick hem om qvällen, hade vittnet gifvit henne mjöl! och något byetmjöl för att deraf grädda pannt kakor åt Blomqvist. Påföljande tisdagsmorgon, Ner RNGT VAN