ma innevarit i rummet, hvarefter Sydow, under föregifvande att han skulle gå ut till värden i krogrammet för att vexsla en norsk sedel och dermed liqvidera ölet, hastigt begifvit sig utge nom dörren till krogrammet, dit Andreas Ras: musson äfven följde efter, dock icke så hastigt, att icke Sydow fick något försprång, som denne ock begagnade för att blifva qvitt sin reskamrat, ty då Andreas Rasmusson kom i dörren till krogrummet fann han icke sin man der, men i stillet fick Rasmusson se en skymt af honom i den ntanför krogrummet belägna förstugan, der han dock lika hastigt försvann. Rasmusson skyn-. dade då genast ut i förstugan och vidare ut på gatan för att efterspana rymlingen, men sedan han der af skjutsbonden fått höra att Sydow icke passerat denna vägen, begaf Rasmusson sig åter m i förstugan och upptäckte då att en utgång derifrån fanns äfven till gården och derifrån vidare ut till bakgatan, hvilken väg man således fann att rymmaren begagnat sig at. Någon spaning på denne erhölls dock icke, hvarföre Ras-: musson, efter att hafva aflemnat sin andra fånge å cellfängelset, anmälde förhållandet å polisvaktkontoret. Rasmusson förklarade slutligen att han aldrig kunnat föreställa sig det hans reskamrat skulle spela honom detta spratt, ty, efter den bekantskap Rasmusson under vägen fått göra mett honom, hade han skickat sig såsom en riktigt fin herre och i öfrigt uppfört sig mycket skiekligt och anständigt. Efter hvad sålunda förekommit remitterade poliskammaren ransakningen, för vidare fullföljd, till stadens rådhusrätt. (Göt. P.)