När du är. ond, känner jag mig så be synnerligt tvangen och stel. tror icke det är lyckligt att du fordrar mera lydnad än vänskap ... ; ... kärlek skulle. det väl hetat? Nej, då hade jag uttryckt mig orätt. Kärleken fordrar ju ingenting: dåerföre skall den också blomma bäst hos oss, när du är fredlig i sinnet och i huset. Den äkta mannen såg ännu för några: ögonblick obeskrifligt bortkommen uti denj nya motiga roll; som allt mer och mer på-! trugades honom, nemligen rollen af en man, som måste låta den råa styrkan böja sig. under kärlekens och den. qvinliga klokhetens allmakt. Men snart visade ögats förändrade uttryck, läpparnes leende och den: utsträckta handen att hustruns seger var fullständig. Huruo, frågade fru Majken, som, hindrad vägen, nu upphans af sin syster, (hur: her du så snart fått bugt på konom? Fru Margreta smålox. Var du lugn — jag har redan mitt sätt. Och du släppte icke till ögonen sedan ; 3 jag gått? Fy då — tycker du jag ser ut som jag behöft låna ditt rosenvatten? Hvad du alltid är katig, Mi hur besynnerligt är det icke alt din man. fast han verkligen är I toki i så mycken aktn fråga, som, minst 4 CPänk icke på de d eten uttalade orden! Blif modiz och kraftig du också — det skall bekomma dig bältre än något annat. tJaså, du vill också förkrc det icke nog att höra Falken je lilla svägerskan: 9å skulle icke M: