Det nybyggda huset. I Under några månader. Resande, som från Kollekindsfjället göra sitt inträde i Strömstad. och se det liggande, inbäddadt mellan branta berg och grå klippor, lika nakna i dag som för århundraden sedan, erfara — efter hvad det påstås — icke något behagligt intryck. Hvad brysig; också dessa resande om Strömsvattnet, på hvars botten kung Karls galr ännu alltjemt sofver sin djupa sömn! Hvad bry de sig om Strömsdalen, begrafningsplatsen, der hans uttröttade krigare funno sin behöfliga hvila, och hvarifrån i stilla midnattstimma, då bleka månstrålar glänsa öfver vattnet, man drömmer sig tillbaka i hänsvunna tider och tycker sig höra och förnimma vålnaderna at kung Karls bussarfröra på sig! Hvad se de i Slottsbergen medideras gamla sagor om instängda prinsessor, hvad i den flacka vägen uppåt. de gigantiska Ystrehålorna, hvilka 1 fordomtima emottagit sjöhöfdingarnes besök — hvad uti Korpberget, der småtröllen dansa efter Nordsjöns stormiga musik... och hvad se de ändtligen i hela detta romantiska haf sjelft, hvilket icke eger en holme eller: ett skär, som ej har sin historia, den fiskrarne, åtminstone fordom, berättade lika ledigt och trefligt som om de varit med om sjelfva händelserna! Dock: hvad under att detta allt är dödt för deras ögon, som ej deri se annat än det nakna och skrofliga och i hela Strömstad icke finna mer värdt att uppmärksamma än badhuset och gyttjan! Men för vänner at gamla minnesrika platser, för vänner af de stora naturscener, som ett sådant haf med ett sådant skärband, särdeles i solnedgån