Nästa gång, svarade kung Karl, skall jag skänka dig ett par af mina — släpp derför till de här ... Ers maj:t är alltför nådig, men nöden tvingar mig tillstå att mina fötter gö a ge mensam sak med stöflarna — och om den der björkdungen, som af en god försyn blif; vit nedsänkt hit bland fjällen, icke misshagar ers maj:t...... s Kungen log och lät så mycket hellre ce rastestund ingås; som han på morgonen blot förtärt ett par glas vatten och ett stycke korf och bröd, och pastorn hade alltid någon enkel vällägnad i renseln. Vid en sådan liten, morgonrast för kunger och presten, då den förre; utsträckt på marken, stödjande ena armen mot en. sten höll på att med otrolig hastighet konsumer hvad prestgårdens skafferi kunnat åstad komma, och den senare, sittande på en kullfallen trädstam, af pligtskyldigt nöje ati höra på hans maj:t, med inte ångest såg den halfva stekta grisen antaga allt mindre och mindre proportioner — vid en. sådan stund, medan fåglarne drillade och flaxad iskyn och träden susade och den lilla bäcker der frukostdrycken rann fram, porlade så.va. kert, berättade kungen för sin. vapendra ett. äfventyr, som nyss händt bonomifj Men då det vore omöjligt alt 10 återge hans meaj:ts ord efter. som pasta Lomberg berättat dem, omtalar j: rien sådan som. jag otaliga gånger kH af min gamle far, hvilken brukade begegm den såsom en moralisk förelisnino för barn öfver opassande sjelfsvåld och out slöseri med. Guds gälvor. Min när icke så gerna och e3 fullst höll tal som min mor, nyttjude va någon historia, hvars upplysånde exempel fäste sig i barnaminnet.