CcrlaBads, Har NON INCICHUCIS Lilldiutpaelr VAÄRSpeto ket: När hyran skall betalas, då flyttar jag?. Efter mångfaldiga invändningar har det vanligen skridit till rättegång, så att hyresvärdar, som fått återtaga sina obetalda lägenheter, och SO af möbler, som återfått dessa slitna och skadade, på köpet betungats med kostsaderna och besväret af långvariga processer. Då mam-: sell Holmberg uppträdde inför rådhusrättens olika afdelningar, förde hon städse sjelf sin talan med flytande tunga och stor käckhet. Men krukan går så länge till brunnen, tills den spricker, säger ordspråket. Så gick det älven med mll Holmberg. rån de vinglerier, med anledning af hvilka hon tillförene så ofta blifvit dragen för rätta, har hon slutligen öfvergått till tilltag af den beskaffenhet, att de synas ha på allvar bragt henne i kollision med missgerningsbalken. Hon är nemligen nu, såsom tilltalad för stöld, i häkte inmanad och lärer i cellfängelset logera vägg om vägg ned den beryktade Johanna Lovisa Åkerberg. Polisundersökning har flera gånger hållits angående Holmbergs sednaste bec der om hvilka vi erfarit hufvudsakligen följanide: Landshöfdingen i Elfsborgs län grefve Erik Sparre hade på någon längre tid förhyrt första våningen i grefve Horns hus, N:r 5 vid Clara . Södra Kyrkogata. Mot riksdagens slut och då den tid nalkades då grefve Sparre skulle återvända till sitt län, annonserade han om uthyrning af våningen. Som emellertid hr grefven önskade någon liten profit på affären genom erhållande af något högre hyra, än den han sjelf erlade, så lära — berättas det — underhandlingarne med åtskilliga spekulanter som icke ville beqväma sig till att betala det fordrade hyresbeloppet blifvit afbrutna. Då infinner sig ändtligen mll Holmberg. Hon ser icke så noga på huru mycket hon utfäster sig att betala, och som hon går in på att erlägga en hyra, som med flera hundra rdr öfversteg det belopp, som grefve. Sparre sjelf erlade, blir våningen hennes. Den 1sistl. Öktober tog hon den i besittning och var nog liberal att låta grefve Sparre begagna ett parrum till riksdagens slut. Dels genom begagnande af något hola som grefve Sparre, för undvikande af onödiga fraktkostnader, qvarlemnat i lägenheten,. dels genom sakers förhyrande på andra håll, hvilket denna gång gick så mycket lättare, som besittningen af den grefliga våningen stärkte krediten, 2 VE lägenheten och mll Hölmberg etablerade .der sitt vanliga yrke, uthyrande af rum, hufvudsakligen åt mamseller. Naturligtvis uppstod snart missnöje och klagomål i huset med anledning af beskaffenheten af mll Holmbergs hyresgäster, och enär Holmberg försummat erlägga hyran lärer också bemyndifrnde erhållits från grefve Sparre att låta vräka henne från lägenheten; men då framtog Holmberg sitt kontrakt och visade, att der alldeles icke fanns stadgadt något äfventyr för hyres je att genast afflytta i fall hyran ej ordent igt erlades. Saken var nemligen den, att til kontraktet icke blifvit begagnade sådana kost! samma tryckta blanketter, å hvilka de i hyreskontrakt vanligen upptagna många vilkoren förekomma tryckta, utan hade kontraktet blifvit isin helhet handskrifvet och derföre affattadt något kortare än vanligt, så att bland annat det nämnda äfventyret för försummadt erläggande af hyran hade blifvit utelemnadt. Och som mll Holmberg icke var den som lemnade någon henne tillkommande laglig rätt obegagnad, så satt hom qvar i lägenheten fastän hon icke betalt någon hyra, och förmodligen ämnade hon qvarsitta der den ännu återstående kontraktstiden. Emellertid inträffade de händelser, som nödgade Holmberg att flytta till en mindre ståtlig lägenhet än den grefliga Sparreska våningen vit Ciara Södra Kyrkogata. En hos Holmberg böende mll-Johanna Jansson hade uti en å vinden stående dragkista haft förvarade 300 rdr rmt. som framdeies skulle användas till afsedt behof. Af detta belopp saknade hon en dag en sedel å 50 rdr, och då hon erfarit att Holmberg, oaktadt hon i samma dagar som sedeln försvann hade varit i penningebetryck, kunnat ungefär samtidigt i en kryddbod vid Rödbotorget vexla en 50 rdrs sedel, så misstänktes hon för stölden, och då, efter gjord anmälan hos poliskommissarien Jäderin, denne blandade sig isaken, blef följden, att Holmberg häktades och slutligen nödgades erkänna att hon funna begagnande af falsk nyckel beredt sig tillgång till Janssons dragkista och der tillgripit den förkomna sedeln, Då med anledning af Holmbergs häktande kommissarien Jäderin fått hand om nycklarne till den af henne innehafda våningen och undersökning derstädes egt rum, så uppdagades ännu flera af Holmberg föröfvade stölder. En hos Holmberg boende mll Liljegren hade för några månader sedan aflidit och bouppteckning efter henne blifvit verkställd, dervid Holmber likväl stulit undan omkring 50 olika persedlar, såsom sidenkappa, paradtäcke, silfverpjeser m. m., hvilket allt vid anställd visitation anträffades undangömdt i en garderob inom läenheten. Sedermera upplystes att tillgrepp blifvit af Holmberg föröfvadt äfven från hennes hyresvärd grefve Sparre. Denne hade nemligen vid sin afresa härifrån qvarlemnat i den uthyrda lägenheten en mängd manuskripter, böcker och papper, såsom riksdagsprotokoller. utskottsbetänkanden m. m., samt ett försegladt paket, innehållande farit (man på: står att bland dem funnits Sparreslägtens ättartaflo;), alltsammans utgörande fulla tre tunnsäckar. Hela partiet hade af Holmberg blifvit försåldt såsom makulatur till kryddkramhandlanden Hagström vid Adolf Fredriks torg efter ett pris af 2 rdr pr lispund. Icke ens det med tre grefliga sigiller förseglade paketet hade af Holmberg respekterats, utan hade hon sjelf i kryddboden bortslitit sigillerna och låtit dokumenterna följa med den öfriga subberten å 2 rdr rmt pundet. Innan det lyckades kommissa: rien Jäderin att få reda på hvart papperen i första hand tagit vägen, hade en betydlig del deraf redan blifvit afyttrad till olika personer. men två tunnsäckars innehåll fanns ännu i behåll och togs i förvar af poliskammaren. Holmberg påstod till en början, att Kon fått tillåtelse af grefve Sparres betjent att sälja skräpet, men i det svar, som ingått från grefve Sparre pv öfverståthållareembetets aflåtna skrifvelse, estrides till alla delar denna Holmbergs uppgift. Målet är nu remitteradt till rådhusrätten. Sens moral af de gjorda upptäckterna synes vara att den hyresgäst, som örbinder sig betala den högsta hyran, icke alltid är den bästa hyresgästen; att de ören, som användas till inköp at tryckta kontraktsblanketter, understundom kunna befinnas vara väl använda pengar. och slutligen, att man bör se sig väl föreij hvilkens vård man öfverlemnar familjepapper. LANDSORTS-NYHETER Kalmar den 20 Febr. Bonden Jonas Persson i södra Bäck af Runstens socken på Öland begaf sig öfver sundet från Stora Rör till Refsudden få morgonen den 5 dennes, för att från fasta landet afhemta ved med tvenne par hästar, det ena paret kördes af Jonas Persson sjelf och det andra af dess arbetskarl Lars Olsson, äfven från Bäck. Vid återresan, och sedan de en gång förut varit öfver med hvar sitt lass. inträffade den olyckshändelsen att de i mörkret omkring kl. 8 på aftonen nära vid Refsuddens gästgifvaregård eller vid s. k. södra Ref råkade