Det är den gamla, gamla hjertats gåta, Som menniskan benämnt: lycksalighet! Vår gissningsmöda skall till intet båta, Och ingen inna längtans hemlighet. Ack nej, det skickelsebestämda qvalet, Som drifver orons hjulverk på vår jord, Det kan ej botas, sitter ej i skalet, Det trängt till menniskonaturens rot; ?Förbjudna frukten hade dolda taggar, Och såret, ärfdt oläkligt, rastlöst aggar!