Och se, hur oförbätterlig är plågan! En dödlig når lycksalighetens tymd; Den frusna nordens son i glöd ef lågan Utaf en sol, af sorg och moln ej skymd, För några dagar svärmar, njuter, fjusås; Odödlighetens dryck i fulla drag Han tömmer, och hans svaga sinnen rusas .. Men plötsligt hör han åter hjertats :slag! Han börjar minnas ... Ve, han jorden minnes! För honom ingen räddning mer det finnes.