vapenöfningarne i skolan att utbilda befälsäm I nen. Det vore oklokt att uttala en sådan tanke I: Skolans lärjungar böra aldrig läras annat än at de utbildas till trupp; och orätt vore attskrifv: en sådan liten herre på näsan, att han är ämna? att bli befäl. Det är troligt att han blir det men han bör ej få göra anspråk derpå såsom er rättighet. Det är först när han kommer ti! I trupp, som man kan se om han duger till det. I och det är endast i trupp som befäl skall bildas men ej i skolan. j Sedan tal. derefter instämt i en föregående ta lares yttrande, att förslagen till dessa vapenö ningar ej endast böra smaka Stockholm, uta: I: vara uppgjorda för hela landet, och i afseend: å tiden för deras början yttrat den mening, a värken ålder eller klass borde ha inflytand härpå, samt bemött en annan talares tmajo: Stjernsvärds) yttrande, att ej så mycket befi ! behöfdes, med en hänvisning till franska armån som i fält har ett större antal officerare än nå gon annan, och i allmänhet uttalat sig om der stora nödvändigheten att ej vara sparsam på befäl, såsom bärare af de andliga krafterna inom : en armå, REN han till ett närmare besva å! rande af de särskilta momenterna i frågan. j Tal. ville förutskicka den anmärkning, att har J: alldeles icke kunde dela de talares åsigter, son å: ville ordna militäröfningarna endast efter klasse och bestämd ålder. De böra visserligen ordna efter arten af skolor, folkeller elementarskolor men i dessa sednare endast med afseende på gossarnes styrka och utbildning. Hvad först och främst öfningarnes utsträckning I anginge, trodde han att de borde omfatta ställ: ning, vändningar, marsch med och utan gevär. handgrepp, målskjutning, kedjeformering och: marsch i kedja, men de sednare öfningarnt I till sparsamt mått, olika i olika skolor, och på: sätt han närmare ville bestämma. Målskjutning borde endast öfvas i elementarskolorna, ej i folkskolar, der gossarne äro så ! unga att denna öfning ej för dem är lämplig. Vid elementarskolorna borde den af samma anledning endast öfvas af de större och äldre, endas: med målsmäns tillstånd, men icke vid skolan, utar vid de särskilta skjutskolor, som säkerligen snar I! komma att inrättas i alla de städer der skyt I tegillen finnas, och liksom fallet redan är med å skolornas begagnande af siminrättninggrne, dei l! le få uppsigt af behöriga personer. Aldern då! skjutöfningarne skola taga sin : örjan bör ej på örhand bestämmas. Man bör begynna ä ildste, och sedermera, allteftersom föräldrarnt och skolstyrelsen .medgifva det, medgifva någo: yngre att efterhand deltaga deri. T afseende på öfningarne i vapenföring ansåg talaren att början borde i elementarskolor göras med floretten, som-genom den mångsidighet irö relser den fordrade egde ett obestridligt före: träde framför sabeln. Det vore alldeles oriktigt af en föregående talare yttradt, att den sednare: borde uttränga den förra. Bajonettfäktning vore sedan lätt lärd, dock bör den aldrig öfvasÅ med de små gevären, utan endast med det all: varliga krigsgeväret och aldrig annat än af de äldsta och starkaste ynglingarne. I folkskolorna kunde ett trävevär användas till stötning, liknande den, som sker med geväret. Marsch med gevär, i elementarskolorna med tätta gevär, af här visade modeller, och i folk: skolorna med trägevären, är nyttig för den hållning och stadga de gifva marschen. Handgreppen, nemligen de få enklaste, kunna i elementarskolorna öfvas med de lätta gevären, men i folkskolorna, för deras små gossar och för hvilka endast trägevär kunde anskaffas, vore alla hand: grepp onödiga. Dessutom äro trägevär otjenliga till Bandarepp, emedan de sakna all klang och således icke gifva den takt och det lif, hvarförutan all gevärsexercis blefve död och tråkig.Armåns exercisreglemente bör natur: ligtvis följas, men på det sätt att endast före: skrifterna rörande de enklaste handgreppen och le få behöfliga rörelserna utdragas derutur. Dessa utdrag böra dock helt och fånet öfver. ensstämma med reglementets ord. i Flera skolors sammanslående till gemensamma fningar ansåg tal. ej nödigt. Bäst vore att d exercerade hvar och en för sig, och: hela batal: joner af fkolungedom. vore till ingenting nyttigt ; Tal. ville slutligen fästa uppmärksamheten p två önskliga saker. Den första vore att allt sö; rör vapenöfningarne regelbindes genom bestämdd föreskrifter på samma sätt som gymnastiköfnin! garne, kr det de ej må kunna urarta till en fö stor älsklingssak för någon lärare, som möjligen : skulle vilja ensidigt och till men:för andra lika: nödvändiga öfningar drifva dem. Den andra. att alla öfningar med gevär, med undantag enil last af bajonettfäktning och marcher med hela : skolan, ske i fria luften, och att de ovilkorli 3en begränsas till en viss kortare tid, några gån 3er i veckan, t. ex. en månad hösten eller vå ren. Då kunde också kedjeformering och marc) i spridd ordning ske. Det vore inte skäl at drifva dessa öfningar mera i skolorna än vi krigsakademien. Vi ämna ju ej u pfostra spari l! taner och romare. För dem varde et statens l! hufvudändamål. Hos oss måste alltid det med: borgerliga lifvet och uppfostran dertill stå i dell främsta rummet, och det är endast såsom ett bi: j: hang, om också ett väsentligt bihang, till vår ifven för det medborgerliga lifvet vigtiga såväl kroppsfärdigheter :som hurtiga lynne, som vi må ste vinnlägga oss äfven om den militära utveck: ingen. Öfverdrifver man, så skjuter man förbi l: let mål man ville ernå. Man borde akta sig för Ii att ej, om den vind som nu blåser skulle afil: aga, äfven vapenöfningarne inom skolan blefvå . underkastade inflytandet af en reaktion. 5 Bäst vore derföre, han ville ännu en gång up j repa det, att vi militärer icke yrka mera och ickå taga mera för oss i denna sak, än att upplystå skolmän och skolstyrelser blifva med oss oc ej emot oss. di Fabrikör Luzdgren vore en varm vän till alla itgärder som gå ut på att stärka och härda l! ungdomens kroppskrafter, men han fruktade att om de militära öfningarne nu komme till sko: lans öfriga läroämnen, gossen skulle bli så upp? tagen att han ej skulle få tid till lekar och ani dra rekreationer. När skulle han få tid till sim? ning, skridskoåkning m. m. när till öfning i rit: , ning, botaniska utflykter o. d. ? Militäröfningar: : ne Borde derföre inskränkas till några få tim:: mar i veckan. Tal. förordade till slut införandet af någon slags uniform vid dessa öfningat för att, så vidt möjligt, utjemna skilnaden i Ikäd: sel mellan de fatigas och de rikas barn. i Hr L. Am ville erinra den talare som yttrat att endast de ynglingar som uppnått 18: års ålder böra bildas till befäl, att man kan blifva officer vid 18 års ålder och att man således dessförinnan måst passera graderna. När en ung man som aldrig förr exercerat kan lära sig alltt som för officersexamen erfordras, således äfven bataljonsexercis, på mindre än tre månader, så må: det icke vara så svårt att bibringa ung-j! lomen kunskap om manövrer. Tal. erinrade på Gotland hvarje yngling re-t1l t musköten. il Å ning till Carlberg hadej n n tillämplighet, ty hvarje af eleverna I . les skall sedan passera graderna vid etti! regemente och derföre sparar man vid läroanstalten på de rent militära öfningarne. Vid vaktaraderna ser man plutoner ofta föras af korporalen, och tal. beklagade i samband härmed att våra befordringslagar äro .sådana, att en man om han än är aldrig så intelligent och aldrig så f fiäckfri till sin vandel, ej kan bli officer håg c