mn NR RANN akvändt för: den ryska regeringen. Diskussionen om militära öfningar i skolorna. (Slut från fredagsbl.) Major Öbmann ansåg att man under frågan behandling väl mycket uppehållit sig vid de ren mekaniska: öfningarne. Skall lingen bli p: en: gång god medborgare och od stridsman — helst om han en gång skall .bekläda befälspos — vore det ej mindre nödvändigt att den inte lektuella och moraliska delen a krigarebildnir gen ej försummades i skolan. Tal. erinrade hä vid om de många fall, då det, isynnerhet i fiende land, är nödvändigt för krigaren att besitta sjeli beherrskning och moralisk takt. Exerceisen skolan borde alltid betraktas som gymnastik oc! för gossar mellan 8 och 15 år mera drifvas son lek. I den teoretiska delenaf krigareyrket kund: undervisning bibringas i samband med krigs historien, liksom, efter talarens förmenande, ev miingd andra befälskunskaper kunde i skola meddelas på ett enkelt och intresseväckande sätt Vid akademierna borde en lärostol i krigsveter skapen inrättas. Tal. förklarade slutligen att ha ställde sig till deras disposition som önskad hans biträde i och för organiserandet eller bedrifvandet af de militära öfningarne inom hut. vudstadens läroverk: Professor Cederschiöld ville ej ingå i någor detaljerad granskning af frågan. Han ville håll: sig till några vissa principer och hufvudsakliger betrakta den från familjefadrens och läkaren: synpunkt. Då han såge saken från denna sid: vore exereisen i skolorna för honom hufvudsak ligen ett medel för ynglingarnes fysiska utveck: ling. Kapten Wahlfelts mening, att befäl skull förnämligast tagas från elementarskolorna, kunde han ej dela. Det blefve ej tillräckligt. Om skyttegillena, såsom han trodde; hade någon verklig betydelse, borde de blifva de egentliga lantskolorna för bildandet af befälsämnen. apenöfningarne ansåg han ej böra fortgå hel: året; de skulle i detta fall ovilkorligen trötte gossen. De borde ske på fria fältet, i börjar af höstoch slutet af vårterminen. Drefves de di å fullt allvar skulle gossarne under denna tid lä ika mycket som under ett helt års oupphörliga ö ningar, på samma gång de drefve dem med friskhet och glädje. Hvad målskjutningarne anginge, så vore det nöd: vändigt, att de började någorlunda tidigt. De vore äfven så mycket lättare, som de flesta af de på landet uppfödda ypglingarne väl redar vid 45 år skjutit sin första hare, Öfningar i fäktning vore absolut nödvändiga, men han ville der med gå i omvänd ordning mot hvad en föregå ende talare föreslagit. Man borde börja med floretten och sluta med bajonetten. Intet slag a! fäktning vore så stärkande och så bidragande till alstrande af sinnesspänstighet och själsnärvaro som den med florett. Sedermera bör huggning på sabel följa och slutligen bajonettfäktningen. Att lemma bort hv He på geviärer ansåg talaren ej riktigt. Gossarne vilja gerne ha det så likt soldaternas exercis som möjligt. och olyckshändelser förekommas lätt derigenon. att bajonettspetsarne förses med knappar. Den egentliga exercisen bör ske under ledning af verkliga militärer. En civil har sällan den er: forderliga förm: gan att sätta lif och ruff i trupen. : Talaren ville slutligen fösta uppmärksamheten å en sak, som särskilt måste ligga honom som Fikare om hjertat, nemligen sjukvården i fält. Likarne förslå ej nu för den mindre styrka vi ha på benen och skulle naturligtvis vara allde: les otillräckliga om en nationalstorm skulle uppsättas. Folk stupar i krig som flugor, icke för kulor och krut, utan af sjukdomar och brist på skötsel. De allmännaste grunderua för jukvär: den vid en armå borde derföre ingå i skolans undervisning. Professor Branting var af den mening att tiden för de rent militära öfningarne icke bör be: stämmas förr än frågan om. lästimmarnes anordning blifvit afgjord. Skall läsningen ske till samma utsträckning som hittills blir ej tid till mer än en timmas handgevärsexercis i veckan fördelad på två halftimmar. Skulle ungdomen hvarje dag få använda två timmar på kro opsöfningar, då borde två timmar i veckan anslås till exercis. Det är likväl vigtigt att gymnastiköfninue föregå vapenöfgängarne essa sednare öra börja vid 12 å 13 års ålder med trägevär; bruket af tyngre gevär först vid 14, och målskjutning vid 15 år. Förutsatt att mera tid erhålles, bör äfven bajonettfäktning samt fäktnin med sabel och florett införas. Nyttigt vore äfven att ungdomen från flera läroverk gemensamt genomginge manövrer på fria fältet. .OÖfverste Eazelnas ville först förklara, att han ej kunde dela den talares mening, som vid slutet af förra sammanträdet beklagade att så lång tid egnats åt behandlingen af första frågan rörande den allmänna uppfostran. Denna i hans tanke dem vigtigaste af a kade derföre den som satt den fi mnena. Det bifall hvarmed i öfver denna punkt bii sade vore oc till gt bevis på att de hörts med nöje. Denna punkt hade ft gt ett så nära sammanhang med de föliande, att den Levd 27: så : lysning som den erhållit även kommit dessa tänkte ej ingå på några så jättelika organisationsplaner som dem den förste talaren framställt, hvilken sagt att en armå af 300.000 man erfordrades till fosterlandets försva :. Tal. måste bekänna, att han hvarken visste hvar den fiende vore till finnandes, som skulle kunna anfalla oss med en Jika stor styrka, ej heller hvarmed vi skulle kläda och väpna denna anrt eller hvar vi skulle finna mark för den manövrera på. Vår stående armå med sin beväring, förutsatt att den är väl öfvad och väl rustad, vore fullkomligt tillräcklig att försvara oss mot hvilken fiende som helst, om den öfriga befolkningen ovprhörligt kan förse den med nytt manskap att 1yila Ince korna efter de stupade. Vår armås och bevi rings sammanlagda antal gör 120,000 man och med mera kan den m ste alv fien