STOCKHOLM den 25 Febr. Ett af de sista dagarnas telegrammer har berättat, att man oförtöfvadt väntar ett dekret, som försätter Ungern i belägringstillstånd. Då sakerna sålunda synas vara komna på sin spets, meddela vi här nedan en öfversigt af ställningen emellan Wiener-kabinettet och Ungern, sådan den för några dagar sedan företedde sig. Den låter ganska riktigt förutse atten kris är oundviklig. Den ur ett tyskt blad hemtade uppsatsen lyder sålunda: ; Kejsar. Frans Josefs reskript af den 16 Januari till de ungerska komitaterna har haft ett lyckligt resultat: det har väsendtlien bidragit att sprida upplysning öfver förållandena, genom att föranleda komitaterna att uttala sig om deras ställning till den österrikiska helstaten. Kejsaren har talat och Ungern har svarat honom genom sina komitaters mun. I Wien är man måhända icke synnerligen belåten med svaret, men i hvad fall som helst så vet man nu på hvilken fot man står med Ungern, och kan derföre fatta sitt beslut. Med få om ens något undantag hafva komitaterna hittills lemnat såmma svar; de förklara, med någon olikhet i ordalagen, att landets legitima rätt är den, som fastställdes genom Ts48 års lagstifming, ända till dess en annan öfverenskommelse blifvit träffad med den författningsenliga landtdagen, och att den derifrån afvikande och landtdagens samtycke saknande lagstiftningen för de sista tolt åren är utan bindande kraft. 1848 årslagstiftning far icke ut på någon österrikisk enhetseller elstat, som inbegriper Ungern; snarare sanktionerar den Ungerns sjelfständighet såsom stat i förhållande till det öfriga Österrike och erkänner blott en union ji kejsarens af OÖsterrike och konungens af Ungern förening i en person — d. v. se man tillstädjer -endast en personalunion mellan Osterrike och Ungern. Det är kronorna, som äro förenade och icke staterna. Ungern är i afseende på allt som rörer förvaltning och lagstiftning en autonom-konstitutionel stat; det har sin egen landtdag, sin egen, inför landtdagen ansvarige minister, och erkänner ingen annan organ mellan sig och kronan än sin representation och sin minister, Det är bekräftelsen på denna rätt, som komitaterna fordra för Ungern. Det kommer nu an på hvad man i Wien vill göra med afseende å dessa fordringar. Vill man helt enkelt ägga dem till handlingarne, och dem till trots hålla fast vid genomförandet af Oktoberdiplomet, eller skall man böja sig inför uttrycket af den allmänna viljan och att börja med öfvergifva helstaten; i det man förbehåller sig att sednare återföra Ungern till. densamma genom en författningsenlig öfverenskommelse med landtdagen. Enligt hvad som förljudes från Wien har regerinen redan fattat sitt beslut och bestämt sig för Oktoberdiplomets genomförande trots komitatsadresserna. Skulle detta bekräfta sig så frukta vi, att ingen skall känna större tillfredsställelse deröfver än — grefve Cavour! En hundraårig och på författningsstrider rik historia har i Ungern utvecklat en konstitutionel rättskänsla, som våldsoch oktrojeringsperioder ännu icke varit i stånd att kufva. De sista tolf åren ha burit nya vittnesbörd derom. Den ungerska författningen syntes under loppet af dessa år vara död och begrafven, men den lefde i nationens hjertan. Trots alla bemödanden i Wien ville den påtvungna enhetsstaten icke slå rötter hos det ungerska folket — den upprörde nationens rättsmedvetande, och den måste förr eller sednare sammanstörta. Komitaterna vägra redan nu regeringen sitt bistånd till indrifvande af de skatter, som äro utskrifna sedan 1849 utan landtdagens samtycke, och skattevägran griper ständigt mer och mer kring sig i landet. Huru skall det gå då landtdagen sanktionerar skatterea genom att frånkänna den oktrojerade helstaten all beskattningsrätt? Månne komitaterna skola lemna den nya regeringen det bistånd till skatteindrifningen, som de nu neka, och månne de af komitaterna insatta domstolarne icke skola sätta ett a motstånd mot hvarje uppmaning till åtgärder emot de motsträfviga skattegifvarne? Ihvad fall som helst är en helstat med ett Ungern, som sätter sig upp genom landtdag, komitater och domstolar, ett högst betänkligt experiment, och Österrike kan nu, mindre än någonsin, inlåta sig på att ed I Oktoberdiplomet -gifver Ungern både för mycket och för litet, för litet för att tillfredsställa dess rättsmedvetande och för mycket för att någon utsigt skall kunna finnas att framtvinga lydnad: det utmanar motstån-! det och lemnar det samtidigt vapen i hän-! derna; det vill framkalla helstaten och oraniserar endast motståndet mot densamma. För att kunna genomföra sin oktrojering skall regeringen snart se sig nödsakad att undanrödja de sjelfskapade hindren i Okto-; berdiplomet, d. v. s.: att vända tillaka till det nyss af historien dömda Bachska syste-! met, och vi öfverlemna åt Wiener-statsmännen attafgöra hvad slutet då kommer att blifva. I i FANER Fe I Rörande uppfattningen i Frankrike -af den danska frågan skrifver en korrespondent i Paris till den danska veckoskriften CEjemmel og Ude? bland annat följande: