särder 1 en systematisk schamplun, -så bjuder han äfven i sina minnen på teoretiska resonne manger, hvilka visserligen skola vinna bifall hos de kammarlärda, men för oss utgöra det osvik iigaste bevis på, att denne doktrinär var alldetes ur stånd att leda ett så oroligt folk som fransmännen. Sitt parti bevisade Guizot en dålig tjenst med sina memoirer. Han visar fransmännen, att -man ville göra deras fädernesland till en stor skola, på hvars bänkar endast snälla och beskedliga barn skulle sitta. Att Frankrike fann det ledsamt under ett dylikt regemente. inse vi fullkomligt vid läsningen af dessa min nen. Vi skulle finna hela den tredje delen tråig, om ej bilagorna innehöllo en berättelse om upproret i Lyon i April 1834, hvilken härrör från ett ögonvittne och med sin liflighet ange . nämt sticker af mot memoirernas döda lugn. Rältegångsoch Polissaker. Från prestembetet suspenderade C. A. Danielsson mot Stockholms stads konsistorium. Vi redogöra här nedan något fullständigar. för hvad som hittills förelupit uti detta vid Stockholms rådhusrättanhängiggjorda, af oss förut omförmälda i sitt slag famösa mål, särdeles som man af hvad som under dess handläggning före kommit erhåller en öfversigt af de mångartad: ilagomål, besvär och processer, som Danielssor haft anhängiga i alla instanser, från de lägst: till de högsta, sedan han för några år se lan vid härvarande rådhusrätt ställdes unde: tilltal för föröfvadt horsbrott. Man inhem jar nu af rådhusrättens protokoller, at: Danielsson instämt Stockholms stads konsistorium till härvarande rådhusrätt med yrkande. att den af konsistoriiledamöterna, som bäst gälda vitter, skulle åläggas till honom utgifva 6346 rd: 31 öre, utgörande detta belopp oguldna löneförmåner från den 28 September 1857 till den i Januari 1861, hvilka Danielsson anser sig hafva utt fordra såsom ger kg vid Hedvig Bleonore församling i Stockholm. Då målet, som är lottadt på rådhusrättens iredje afdelning, första gången förekom, inlemrade Danielsson räkning å omstämda beloppe: samt utdrag ur konsistorii protokoll af den Augusti 1857, utvisande att han af Stockholm: stads konsistorium förordnades att såsom förste adjunkt vid Hedvig Eleonore 7 hengiga, ke herden Lindsten uti embetet biträda, hvilken befattning Danielsson förmenade sig fortfarande nnehafva till dess han genom slutlig .dom at len 12 Nov. 1860 för det under tiden mot honom anhängiggjorda horsbrott dömdes till två irs suspension från prestembetetet. Af svarande ombudet, kanslisten Tempelman. uppmanad att förklara, hvarföre, då 24 kap. 29 s kyrkolagen föreskrifver, att kyrkoherde skall löna den hos honom såsom biträde anställda prestman, käranden i detta mål vändt sin talan not ej allenast kyrkoherden Lindstån, hos hvilxen käranden varit såsom adjunkt anställd, utan fven öfriga i målet instämda personer, förmälde käranden, att sådant skett af den orsak, att då käranden tillförene med fordringsanspråk vändt sig mot bemälde kyrkoherde, denne blifvit af lomstolar från betalningsskyldigheten befriad på len grund, att konsistorium hade förbjudit käge att med presterlig tjenstgöring sig beatta. Svarande-ombudet anförde härpå, att käranden, såsvm född inom Lunds stift, tillhörde i egenskap af prestman samma stift; att sedan käranden anmält sig att få tjenstgöra i Stockholm, Stockholms stads konsistorium derom underrättat konsistorium i Lund, med begäran att käranden måtte ordineras att få härstädes utöfva presterlig tjenstgöring; att efter det sistbemälde konsistorium härtill lemnat bifall, käranden erhållit af Stockholms stads konsistorium åtskiliga uppdrag oah jemväl det att såsom adjunkt tillsvidare biträda kyrkoherden Lindsten i embetet; att konsistorium egt att från de käranden sålunda lemnade uppdrag såsom extra-ordinarie tjensteman honom ilja när konsistorium funnit för godt; att, såsom bekant vore, käranden låtit komma sig till last begånget Korsbrott, ett för en prestman särdeles groft brott; att käranden af sådan anledning blifvit förständigad först af erkebiskopen och derefter af Stockholms stads konsistorium att afhålla sig från presterlig tjensting; att käranden då vändt sig till sitt eget tift och, utan att yppa det han blifvit för horsbrottet skyldig känd, hos domkapitlet i Lund anmält, att -han ämnade med sin tjenstgöring i hufvudstaden upphöra och derefter under domkapitlet subordinera samt begärt tjenstledighet för att vistas vid akademien; att konsistorium i Lund, i anledning af hvad uti allmänna tidninsarne förekommit om den mot käranden härstädes anhängiggjorda rättegång, ansett sig böra, innan beslut fattades öfver kärandens Berörda ansökan, begära Stockholms stads konsistorii yttrande, i hvad mån ett af Stockholms stads konsistorium utfärdadt tjenstebetyg då ännu unde anses gällande; att Stockholms konsistorium då gifvit konsistorium i Lund del af-hvad konsistorii-ombudet, hofpredikanten Wenström, om utgången af det mot käranden anhängiggjorda brottmål inberättat, äfvensom underrättelse, hurusom käranden till följd af den mot honom gjorda angifvelsen för horsbrottet, hade blifvit förständigad afhålla sig från presterlig tjenstgöring; att, när käranden icke ställt sig till efter rättelse det af Stockholms konsistorium honom zifna så beskaffade förständigande, han af konsistorium erhållit ett nytt dylikt; att käränden leröfver besvärat sig hos K M:t, men att K. M:t gillat konsistorii förfarande; samt att, då käranden sedermera sökt presterlig befattning i hufvudstaden, men konsistorium förklarat honom lertill inkompetent, K. M:t, när käranden sig leröfver besvärat, jemväl fastställt detta konsistorii beslut. Svarande-ombudet, som, för att styrka dessa appgifter, inlemnade åtskilliga handlingar, bestred käromålet och yrkade ånsvar å käranden för rättegångs missbruk, äfvensom att, enär käanden, efter det hans mot kyrkoherden Lindstn :örut instämda käromål om utbekommande af stt och ett halft års lön såsom pastorsadjunkt olifvit ogilladt, ej allenast afrådstufvurätten utan ock genom hofrättens dom, som vunnit Jaga kraft, nu mot kyrkoherden Lindsten ånyo väckt samma talan, käranden måtte enligt 28 kapittel rättegångsbalken fällas att för dombrott böta otthundrade daler. Widare begärde svarande mbudet uppskof för att ingifva domarne i mået mellan Kliranden och kyrkoherden Lindsten. Målet uppsköts af denna anledning till den 2 dennes. Då. det nämnde dag åter påropades, voro par:erna tillstädes och inlemnade svarande ombulet de ifrågavarande domarne i målet mellan käranden och kyrkoherden Lindsten, för öfrigt hufvudsakligen åberopande, hvad han förut anIragit. Käranden Danielsson begärde därpå uppskof, för att med svaromål inkomma och utsattes målet till vidare behandling den 7 Mars, — Wezjö den 15 Febr. Från förrymda fästningsfången Wilhelm Andersson, om hvilken