slutande ar Yr tjensten äldre karlar, nvika för det mesta hade ren sitt 30:de år; .det var derföre så mycket mera betecknande, att de ständigt använde benämningen rekryt öm hvar och en af deras kamrater, som ännu icke hade förvärfvat sig det gröna bandet, likasom de öfver hufvud taget icke kände något föraktligare och mer nedsättande uttryck för enhvar, som antingen begick dumheter eller ådagalade ett opassande uppförande, än det, att han bar sig åt som en rekryt,. När någon första gången i obetydligare mån förgick sig i denna: riktning, tog kompaniets elit :syndaren till sig och förebrådde honom såsom kamrater hans uppfördes — hjelpte icke detta och han försyndade: sig andra fången, använde de i all tysthet ett: mera kännart förmaningssätt, nemligen gevärsremmarne; först vid tredje resan anmäldes hans uppförande för kompaniets befäl. -Tonen bland mitt folk blef sålunda verkligen efter hand bragt till. den Punkt, som jag eftersträfvade; i det jag slutligen såg mig alldeles befriad: från anbefallandet al NG i näpst, för hvilken jag, isynnerhet under fälttåg, hyser en afgjord motvilja.. Hade någon af mina underlydande upprepade gånger eller i mycket hög grad försyndat sig, så att jag blef nödsakad att sjelf tilltala eller straffa hohom, kallade jag honom fram för fronten af det till Ed uppställda kompaniet, ochefter att här ha högt och ljudeligt örkunnat kamraterna beskaffenheten af hans förseelse; utvecklade jag för honom anledningen hvarföre jag icke ålade honom kroppsstraff för hans förseelse; jag förklarade honom, att jag ansåg användandet af sådant såsom vanhedrande för: den om sin ära måna soldaten i allmänhet; men. isynnerhet för den, Hvilken, såsom han, icke -endast hade Oppo mognare ålder, utan tillika befann sig i fält inför fienden. Jag lät derpå föra honom till komPaniets venstra flygel och-ställde honom der två stög från denna, hvarest han såsom utskum hade att qvarstanna under kompaniets alla speciella öfHingar, intill dess hart antingen genom fortfarande förbättradt uppförande under den dagligatj enstgö ringen, eller xgenöm hedrande beteende under påföljande strider, åter hade gjort honom värdig att upptagas i ledet. Så länge han befann si på denga Skamplats, gick han omkring bland de öfriga såsom en pestsmittad; ingen plägade umgärige med honom, ja icke ens de icke dekorerade, de s. k. rekryterna inläto sig i något slags. Samtal med honom. Straffet, som strängt öfvervakades — i det nemligen hvar och en sjeli Blef straffad, som genom att inlåta sig med syndatten vågade vöfverträda vilkoren för straffets betydelse, — erhöll derigenom karakteren af en så ES nästan outhärdelig öfvergifvenhet, att i allmänhet den, som under längre tid försökt den, kände sig lycklig och lätt om her tat, när straffet var öfverståndet, och derjemte långt ifrån så benägen attåter snart glömma-det som den hvilken i hast undergatt ett er NN por Genom denna straffmetod uppnåddes den yäsendtliga fördel, att man ieke genom straffet nedsatte eller dödade solda tens bättre känsla, utan tvertom i allmänhet lyckades träffa syndaren i hjertat, i stället för pi kroppen, hvilket otvifvelaktigt är den närmästc och säkraste vägen till sjelfmedvetandet och ambitionen.F — IH. Pröhle i Berlin har för afsiet at börja utgifvandet af en ny kulturhistorisk tidskrift. under titeln Unser Vaterland och som skall meddela bidrag till kännedom om tysk historia. kultur, topografi m. m. — Wander i Breslau har nyligen utgifvit et ordspråkslesicon, hvarpå han arbetat i icke mindre än tio: år och som omfattar 80,000 ordspråk. — Emersons nyaste arbete. Det sednaste utkomna arbetet af den tankedigre amerikanska skriftställaren heter: 4Conduet of Life (Lifvet: PR Till innehållet kan man sluta af följande apitel-öfverskrifter: Öde. Makt. Rikedom. Kultur. Sättatt: vara. Religiös kult. Skönhet. Illusioner. -Oaktadt boken utkom i Boston samtidigt: med underrättelsen om de revolutionära rörelserna i södern, blef hela upplagan utsåld inom åtta dagar: — Charles Dickens har samlat och särskilt utgifvit en serie af de londonska skizzer, som varit införda i hans tidskrift. YAll the year round. Boken heter The uncommercial. travellers, Ibland de talrika humoristiska skizzerna äro isynnerhet den om hundarna, som ansågo sig för menniskor ansedd för ett mästerstycke; — Verldens undergång. Doktor Cumming, den bekante engelska presten, som genom sina predikningar och skrifter blifvit en fa Ppoulär man i London och hela England, har nyligen utgifvit en återblick på det förflutna året, hvari han uppmanar verlden att göra bot isäck och aska, ty verldens undergång är hart nära. Redan förlidet år har doktor Cumming i sin skrift Great Tribulation4 (Stor bedröfvelse), som såldes i många tusen exemplar, förkunnat, att verlden skall gå under 1867. I sitt nyaste arbete beriktigar han dock detta så till vida, att katastrofen först skall inträffa år 1868 — ett obetydligt uppskof, men som dock för en mängd af doktor Cummins anhängare inneburit en icke ringa tröst. — Bellettristiska nyheter i Paris. Af de romaner, som på sednaste tiden utkommit i Paris, är det isynnerhet två, som haft en mycket stör framgång, nemligen: En millionärs olycks ödent af Amedee Achard samt Enaktris reman af Paulin Niboyet, Båda författarne tillhöra den realistiska riktningen, Balzacs och Alfred de Mussets skola. — En roman från Faraonernas tid. I br tiska museum befinna sig som bekant är, papyrusrullar från fornegyptiska grafvar, bland hvilka de intressantaste i tryck offentliggöras. Andra delen af dessa ugtvälda Papyri innehåller en berättelse, som är den äldsta nu bekanta roman i verlden. Den lärde utgifyaren Birch ger den titeln af romanen om de båda bröderna. Den anska enkelt anlagda och berättade handlingen ar den största likhet med den bibliska historien om Josef och Potifars hustru, endast att den egyptiske författaren på slutet faller in i det myslikt och öfvernaturliga. De egyptiska åsigterna öfver själavandringen, själens hufvudsäte i hjertat, djurens språk och gudarnes omedelbara ingripande i menniskornas angelägenheter äro på ett ganska intressant sätt sammanflätade med romanen. Borttager man dessa af tron färglagda ställen och ändrar namnen, så kunde man föreställa sig ha en berättelse ur Tusen och en natt för sig. Det bekräftar sig alltså äfven i detta hänseende, att Orienten under århundradenas lopp städse förblir densamma. — Storia arcana ed aneddotica d Italia. De venetianska ministerberättelsernas utomordentfå värde för historien har länge varit erkänd. I likhet med alla aristokratier egde Venedig statsmän till ett icke ringa antal, och just de dugliaste bland dessa erhöllo diplomatiska platser. e hade ej i uppdrag att till dogen skicka hofnn nt nat prat nt kk RNA An Tr ko