som åtföljer en stor nations enhälliga vilja: den pånyttfödda politiska ordningens byggvar skall resa sig på denna dubbla grund val. Under denna rörelse i den allmänna meningen var kyrkan den som först drog vinst af den för nio år sedan timade förändringen i våra allmänna institutioner: hvad prinsen: regenten mottog i kraft af den nationella ker vann hon fritt genom suveränens välvilja. Pantheon återgafs åt gudstjensten; kardinalerna inkallades i senaten; våra gamla katedraler erhöllo ansenliga statsanslag; våra anspråkslösa landtkyrkor fingo en dittills oerhörd anpart i statens budget; religionen offentligen hedrad; presterskapet öppet beskyddadt, sådan var den förändring. som er RER i statens och kyrkans inbördes förhållande. Händelserna rättfärdigade då alla förhoppningarne. FeMen det fanns personer, hvilka, efter att ha varit inblandade i våra fordi a politiska strider, under den nya samhällsordningen har: mades öfver sina nederlag; i jemförelse med dessa bittra minnen satte de föga värde på de segrar; som voro deras tro till fromma: De begagnade sig derföre af den frihet, som kejsarriket förlänade religionen, icke för de gudomliga verk, som utgöra kyrkans sändning, utan till förmån för lidelser, förhoppningar och planer, hvilka Frankrike nyss genom sitt högtidliga votum förkastat. Hvarje eftergift af makten blef således ett vapen i deras händer. Presterskapets patriotism grämde dem, men afskräckte dem ej; då de ej kunde draga den på sin sida, försökte de bedraga den; misstroende till franska regeringens afsigter utsåddes; till minnet al åfvedömets räddning nyss förut genom rankrikes vapen blandade man förrädiskt de smärtsamma minnena af Savona och Fontainebleau; man begagnade alla medel, för att göra den politik misstänkt, hvilken endast förtjenade katolikernas erkänsla; man försökte till och med barmhertigheten; de stora föreningar, som bildade sig under inflytandet af dess välgörenhet, och som rekryterades med så många ansedda personer, blefvo ett mål för de ifrigaste bearbetningar. Politiken trängde sig sålunda smånimgom in i kyrkan, och partichefer vunno under religionens täckmantel hederligt folks förtroende. Den religiösa friheten öppnade porten för egennyttiga inflytanden, hvilka togo altarets okränkbarhet till hägn för sina ränker, förvandlande evanelii höga läror till sofismer för sin äre5 stnad. Sjelfva barmhertigheten var en för e gifmilda utlagd snara, och alltför ofta jorde sig lagens fördragsamhet till med Hrollsling i de onda anslag, med hvilka hon öfversåg, utan att godkänna dem. Vare det långt ifrån oss att förblanda Frankrikes presterskap med de personer, som utan behörighet, utan rättigheter tillvällat sig ett slags diktatur öfver detsamma. Det franska presterskapet är det mest upplysta, fromma och oegennyttiga, som kan finnas 11 verlden. Arfvinge efter kyrkans mest ut1 märkta lärare, ånyo lyftadt i 17:de århundradet genom stora biskopars, såsom Bossuet och Fenålon, snille och dygd, renadt 1793 genom martyrskapet, under konsulatet återförenadt med det moderna samhället genom det uppriktiga -antagandet af konkordatet, har det efter hand ådagalagt sin sjelfständighet, sitt mod, sin kärlek till Gud och fäderneslandet. Vi hedra det, såsom det förtjenar hedras; vi veta, att dess patriotism är oskiljaktig från dess tro, samt att om detl alltid är redo att dö vid altarets fot likasom under ettgudlöst tidskifte, så är det lika beslutet att uppfylla alla sina pligter mot landet och suveränen. Presterskapet kan för en tid låta vilseleda sig af partiandan; men det skall aldrig blifva ett frivilligt redskap, och om man en dag lyckas svika dess godtrogenhet, skall man dock icke lyckas förmå dess känslor att urarta. FIRST PSREPIRA NPA IPREN SE EPG SN BYRD LV NVTSASRS VR WVTDRBIAAVTRAB SES TT AA TE NS SE SN Ta NER PRINS Sarpegterg HI. : Ene dröjde ej länge, innan det romerskal ofvets politik rönte inflytande af dessa så verksamma och ihärdiga bemödanden. 11 stället att lyssna till råden från Frankrike, hvilket land påfvedömet hade att tacka för sin återupprättelse, återtog det, sedan det knappt hunnit ånyo inträda i Vatikanen, den ) subordinerade ställning, som 1815 års fördrag gat det. Men ingenting kunde förmå kejsaren att afvika från sina beslut. Hans förtroende till fven, hvars tron han återupprättat, rubdes ej. Så till sägandes för hvarje stund fukändande befrielseverket för agn, jorde han sig inför Europa till löftesman ör den heliga stolens okränkbarbet. Inom sitt land uppförde han ej blott tempel åt tron, utan sökte äfven genom sin egen hyllning i sinnena befästa kyrkans myndighet; lifvad af ädla känslor, begagnade han de: privilejer, som i tre århundraden tillhört franska kronan, endast till att återgifva åt biskoparne de prerogativer, som de förlorat ; han upphöjde på biskopsstolarne blott prester, gom på förhand blifvit genom det romerska hofvets sympatier anvisade åt hans val. Alla omkring kejsaren delade ej denna trygghet; 1 men hans redlighet var höjd öfver all misstanke, och ingen af dem, som haft äran att deltaga i hans råd, skall kunna bestrida! sanningen af, att hans orubbliga förtroende I motstod alla anmärkningar och värtingar. I IV. ff Denna kejsarens orubbliga och välvilliga hållning hindrade åtminstone framgången I för det hat den ej förmådde afväpna; och i inför dessa oaflåtliga bevis på hans omsor-i er var det svårt att alstra missförstånd ir en allmänna meningen om de tänkesätt, : som i afseende på det romerska hofvet! OP år 2 en TA Tis fö