var, när du, misstänksamma menniska, fick sigte på honom vid spelbordet, hade du ändå så när mistat andån af förskräckelse, innan vi kommo hem. tJesus, min gud, tig då; Margreta, han är ju ända vid: dörren!..... Herr apotekaren, en man med godt hvaårdagligt, men särdeles jovialiskt och trefligt utseende, rundt ansigte, runda blå ögon, rund figur och röda prrongen presenten rade, sig i samma ögonblick. SÄr ni i ordning, qvinfolk? En vän vill göra er besök, och som herrn i huset sagt a, så får väl ni..f . säga b kanske? inföll Margreta. Men vet, svåger, att det ena alldeles icke är en följd af det: andra. tTyst hon; lilla svägerskan, eljest torde jag hitta på att säga någonting, som hennes sedesamma örön kunde bl riktigt sårade af, såsom till exempel att det här besöket vore ärnadt... nånå, nånå, tillade han med sitt lugna godmodiga leende, det är icke värdt att titta efter dörren. . Här kommer mannen sjelf — han blir en af våra i eftermiddag... Stig på, bror Rutger! Du är mycket välkommen, säga fruntimmerna. Kaptenen lät icke säga sig, detta mer än en gång, men sedan han fagit ungafrun i handen och bugat sig för hennes syster, blef det ändå just ingenting af med hela den så lyckligt eröfrade ställningen, ty ehuru han bestämdt ville. språka med den vackra Margreta, som: icke förlorade det minsta vid att sesi sin enkla morgondrägt af hvit parkum med blå bandrosor, så kom ändå icke ett ord öfver läpparna, som icke var stäldt till apotekerskan. z På detta sätt, medan dessa två talade om väder och vind för eftermiddagens lustfärd,