dennå stund -förblifvit i det dunkel, hvaruti konungamöten aldrig hade förmått draa densamma. Så som han nu uttryckt em, äro de rätt förnuftiga och skilja sig ej synnerligt från deim, som uttalades i hr von Vinckes-—-anförande----Konungens--at Preussen : regering hyser, enligt: baron Sekleinitz uppgift, icke den ringaste: illvilja mot italienarne; hvilkas ärofulla bedrifter hon erkänner. Ej heller har hon någonting att invända emot, att ett fölk, som en gång beherrskade verlden och som eger en så rättmätig och så skarpt betecknad nationalitet, söker vinna en politisk form, som befästar denna nationalitet och gifver den sin fulla betydelse. Nationalitetsprincipen erkännes villigt af H. Maj:ts regering; det enda förbehåll som göres är, att Cvi ej anse oss kunna tillerkänna denna princip det värde, som man i Italien till erkänt densamma — ett värde, för hvilket allting annat skulle få ge vika, folkrätt likasom traktaters helgd, alla intresseö, de högsta likasom de lägsta?. Allt hvad baron Schleinitz påyrkar, är således: att nationaliteten ej bör af regeringarne uppfattas eller af folken förfäktas ända derhän, att man härigenom ger signalen till. ett ändlöst ock blodigt krig. Uti allt detta lärer hvarje tysk, hvarje engelsman, hvarje italienare med honom öfverensstämma. Nationer ha länge väntat på sitt oberoende just af aktning för de motiver, som den preussiska statsmannen antyder, och den italienska har väntat längre än. de flesta andra. Och att nämnda nation nu organiserar sin frihet utan att derigenom gifva signalen till. något blodigt krig, utgör just det, skäl hvarföre England förordar dess anspråk och understödjer dess sträfvanden. Preussiska kammarens majoritet har nu förklarat sig kunna göra detsamma utan men för Tyskland; öch baron Schleinitz är nödsakad, på grund af sina egna argumenter, att förklara, det kommmer regering ej kommer att lägga något hinder i vägen deremot. an skulle härvid kunna invända, att detta, när allt kommer omkring icke är någon ny förklaring. från preussiska regeringens sida, och att ministern isagt ungefär detsamma uti sin för några månader sedan afgifnaynot. Baron Schleinitz yttrade i sjelfva verket då någonting, som hade kunnat. anses innebära samma åsigter, om blött hans agenters beteende varit annorlunda, men hvilket nu genom fakta bevisats ha varit i full öfverensstämmelse med: en-.emotItalien ytterst fientlig politik. Den af preussiska: sändebudet i Gaöta spelade roll visar, att hofvet i Berlin fullt ut lika mycket som dess grannar i. Wien öch Petersburg gjört gemensam sak med konung Frans. I en sådan sak som. denna hade sympatien för olyckan bort ge vika för politiska grunder, och Preussen skall förgäfves söka visa, att dess åtgärder ej varit framkallade af annat än humanitetsmotiver. Ett sändebud förmår ej beskydda en besegrad konung; han kan blott tillkännagifva sina förmäns opinion, att denne konung ännu är en konung; och preussiska hofvet har sålunda sjelf förklarat sig emot eg af det kronobyte, som det neäpolitanska folket gjort: -Om vi till denna demonstration lägga konung Wilhelms nyligen hållna tal samt det bjertliga förhällandet emellan denne suverän och österrikiske kejsaren, så skola vi inse, att kammaren hade fullt skäl att blanda sig i saken, och att den förklaring man aftvingat baron Schleinitz varit ingenting mindre än obehöflig. Men det bästa beviset för vigten af denna debatt finner man uti italienska folkets tillfredsställelse deröfver. Genom våra korrespondenter erfara vi, att saken der väckt det lifligaste intresse och att i Turin den öfvertygelsen är rådande, att händelsernas gång i icke ringa mån häraf kommer att bestämmas. Italienarne ha ganska välinsett faran af att ha Preussen och Tyskland till fiender. Så länge som: Tyskland gör anspråk på att ingen del af hvad det behagar kalla tyskt område får kränkas, har man all anledning till en förestående brytning. Besättandet af en del af det italienska Tyrolen blir alldeles nödvändigt under ett krig för Venedigs oberoende. Blökerandet af Adriatiska hafvets s. k. tyska kust skulle äfvenledes kunna förekomma under ett dylikt krig. Ett fiendtligt sinnadt tyskt hof skulle derföre ej länge Behöfva sakna ett tillfälle att kasta sin vigt i vågskålen. Just detta ha italienarne; alltid befarat att Preussen skulle vara benäget att göra och derföre betrakta de kammarens nu fattade beslut såsom beredande dem en ytterligare fördel vid den stora kamp de äro beredda att utföra. H. M. konungen har i dag hållit konselj. — Generaltullstyrelsen har; under den 20 innevarande månad, till öfveruppsyningsman vid tullbevakningen i Strömstad utnämt och förordnat t. f. öfveruppsyningsmannen e. 0. kammarsktifvaren P: N. Lindskog. — — Utaf det å riksstatens 8:de hufvudtitel uppförda anslag till den fattigvård, som bör af staten bekostas, har K. M:t under den 12 nästlidne Januari anvisat till understöd åt utfattige lappar inom Norrbottens län 900 rdr och inom Westerbottens län 540 rdr rmt årligen att under APL 42 AL RAR FR rn AA RA LR