ja åt allting; liksom verlden vore så glad: Jag är sjuk af naturen, jag är sjuk af apo tekslukten; jag är sjuk till humöret, så snar jag är ensam och utan sä!lskap, och jag är sjuk af allt det prat och buller, som ljudei från nedra våningen, medan jag ofta sitter här uppe och gråter. Du faner väl då. Margreta; ått det är ganska rättvist, omjag önskar att vi två finge bö i samma stad. Margreta smålog något retsamt. Det är nu visst och sant, Majken, att du har ett sätt att förledå andra till äktenskap. som icke är mycket frestande. Säkert är det lyckligast för mig att känna de der bekymren endåst af andras erfarenhet.4 Kors, så tokig jag är! utbrast den gitta systern, förskräckt öfver sin egen oförsigtighet. Men du blir då bestämdt aldrig svartsjuk. Hvem vet — allt oförsökt är bäst attha osvuret. SÅtminstone sparar. du dig detta onda, svarade med en viss förtrytelse den-unga frun, fom du gifter dig med gamle rike Chrisman. Det. vill jag ej höra ens på skämt... Men, min stackars Majken, jag är ledsen att icke längre kunna dölja för dig att jag i förgår hade bref hemifrån och att söta mor säger: tiden vara inne att tänka på hemresan, fc Nu är det jag som ej vill höra mer; Du kan så godt springa ner i apoteket efter nervdroppar, ifall det blir fråga Om ..... Tyst, det är Falken sjelf — låt honom för guds skull icke höra ett ord af hvad vi talat oss systrar emellan .. och framför allt icke att du för några dagår sedan mellan 10 och 11 på aftonen gjorde den hemlighetsfulla promenaden i närheten af klubben, Hur lycklig du än